Arne Hegerfors nära döden – berättar om svåra sjukdomarna
För Hänt berättar Arne Hegerfors om kampen mot sjukdomarna, kärleken till hustrun Kerstin – och sitt behagliga besök på andra sidan.
– Det var inte otäckt att dö, säger den populäre tv-legendaren.
Minnet sviker och det uppstår nya tumörer. Men Arne Hegerfors, 78, klagar inte, utan är tacksam över det liv han har levt.
Läget, Arne?
– Det är väl förhållandevis bra. Jag har ju haft både stroke, hjärntumör och hjärtinfarkt. Jag mår bättre än jag borde göra!
Vad fyller du dina dagar med?
– Inte mycket. Jag vaknar upp och min unga hustru ger mig frukost: te och juice och flingor och mjölk. Efter frukosten går jag tillbaka till sängen, sätter på mig hörlurarna och lyssnar på musik, företrädelsevis, eller så knäpper jag igång tv:n. Jag lyssnar och tittar, växelvis. Sjukdomarna har inkräktat på min synförmåga, jag ser bara rakt fram. Där har gud varit god: jag klarar av att se på tv. Tv:n står ju stilla, (skratt).
Var dina föräldrar sjukdomsdrabbade?
– Ja, pappa dog i sin tredje hjärtinfarkt. Det var inte helt oväntat att det skulle inträffa även för mig, men det här med hjärntumören kom som en blixt från en klar himmel!
Arne om kärleken till Kerstin
Arnes hustru ger en mer ingående beskrivning av Arnes hälsostatus.
– Ursprungstumören upptäcktes och togs bort 2014. Efter det har Arne strålats vid fyra tillfällen. Tyvärr blommar det upp små tumörer som placerar sig på hjärnhinnan. Dessa måste strålas innan de blir för stora och kanske växer in i själva hjärnan, förklarar Kerstin och konstaterar att Arnes närminne är utslaget.
– Han får allt svårare att orientera sig, det är väldigt komplicerat. För det mesta mår han bra, han klarar av att utföra saker. Det han behöver är ”påpuffning”. Det här med att duscha, till exempel, kommer han inte ihåg. Då får man tala om att: ”Nu är det nog dags”. Då går han snällt in och duschar. Det är likadant med tandborstningen. Man får påminna honom. Och medicinerna måste han alltid ha hjälp med. Utomhus måste han ha konstant ledsagning, han har förlorat orienteringsförmågan och han ser dåligt.
Vad är läkarnas prognos?
– Prognosen är väl tyvärr sådan att man får vare beredd på att det kommer nya tumörer som måste strålas. Men det är tur att vetenskapen gått framåt. Tidigare hade han inte klarat sig.
Arne fyller i:
– Jag har kvar min positiva livssyn – mycket tack vare att jag haft ett fantastiskt priviligierat liv fram tills att smällarna kom. Det som sker nu är en utjämning. Så bra som jag haft det, så bra får man helt enkelt inte ha ett helt liv.
Var gör Kerstin älskvärd?
– Hon har ett fantastiskt tålamod. I grunden är hon väldigt positiv. Hon betyder naturligtvis mer och mer, ju mer inkapabel jag blir. Utan henne skulle jag slurpa välling, inlagd på en klinik.
Hur gick det till när era vägar korsades?
– Vi träffades på en blinddejt. För mig var det kärlek vid första ögonkastet. För henne var det väl kärlek vid tredje eller kanske fjärde ögonkastet. 1983 gifte vi oss i Ulriksdals slottskapell.
Arne om mötet med döden
Har du varit lika duktig pappa som du varit tv-journalist?
– Svår fråga att svara på. Jag har alltid älskat mina barn väldigt mycket, jag har givit dem mycket kärlek och uppmärksamhet. Samtidigt har jag varit borta väldigt mycket. Jag har varit på långa turnéer där jag kommenterat fotboll och handboll. Eftersom jag varit en frånvarande pappa så har det legat ett oerhört stort ansvar på Kerstin. Det som är så underbart är att hon tidigt kunde tänka sig att ta hand om hus och hem och barn. Hon var glad för att hon inte längre behövde jobba som gymnastikdirektör. Hon tog hand om allt där hemma – och vi fick fantastiska barn!
Tänker du ofta på döden?
– Nej, jag gör inte det. Jag har varit där vid ett tillfälle. Det var väldigt påtagligt. Det var precis som att jag försvann in i en djup grotta. Jag förstod direkt att ”nu är jag på andra sidan”. Det var en skön upplevelse. Det var som att allt runtom mig var siden och sammet och bomull. Det var inte farligt att dö. Det var en ganska skön upplevelse. Övergången var mjuk och fin.
Blev du förvånad när du återvände till livet?
– Ja, väldigt. Jag var ju helt övertygad om att jag hade passerat dörren till andra sidan, att jag hade avlidit, men plötsligt fanns sakerna som brukade finnas där. Jag greppade tag i ett bord, då förstod jag att jag var tillbaka i livet.
Tror du på en fortsättning efter döden?
– Nej, det gör jag inte. Däremot tror jag att man ingår i en stor helhet. Själen vandrar vidare. Den får i lugn och ro och finns kvar någonstans.
Med vilka tre ord vill du sammanfatta ditt liv?
– Inspiration, glädje, kärlek.
Vad väntar runt hörnet?
– Ingenting. Numera är dagarna blanka papper för mig. Det är Kerstin som ser till att jag har lever ett någorlunda normalt liv. Det är hon som placerar mig på olika ställen där jag kan trivas. Livet går sin gilla gång. Den ena dagen är den andra lik. Men jag mår väldigt bra. Björn bor fortfarande kvar hemma. Han introducerar mig i olika tv-serier. Nu senast såg jag på Breaking Bad. Trots alla smällar jag fått så tycker jag fortfarande att livet är roligt att leva. Det är jättekul att vakna varje morgon, jag är oerhört priviligierad. Livet är fantastiskt!
◼️ ◼️ ◼️
Vem är Arne Hegerfors?
Ålder: 78
Familj: Hustrun Kerstin, 67, barnen Susanna, 48, Anna, 35, Björn, 30
Bor: Centrala Stockholm
God egenskap: Humoristisk
Dålig egenskap: Relativt lat
Roas av: När det går bra för Sverige i internationella sportsammanhang
Oroas av: Tilltagande ålder
Framtidsplaner: Har inga – min framtid ligger bakom mig
Foto: TT.