Hänt-panelen v.46: Oxrullader och franska bulldogs

Gunilla Backman, artist

Olof Röhlander, mental coach

Jackie Ferm, dokusåpaveteran

Johan Boding, artist

När skrattade du riktigt gott senast?

Gunilla:

– När jag träffade Kalle Moraeus, bara för någon timme sedan, så fick jag mig ett riktigt gott skratt.

Olof:

– När jag tittade på ”Småstadsliv” och en sketch med Ingmar igår kväll.

Jackie:

– Åt min franska bulldog Svennis igår kväll, då han hittat och bitit sönder en klädrulle som just är till för att ta bort hundhår. Han hade tejp i hela pälsen och på nosen.

Johan:

– Haha. Jag tycker det sker varje dag. Vad de där otroligt stora skratten vet jag inte riktigt.

Ser du upp till auktoriteter?

Gunilla:

– När det är någon jag beundrar som kan någonting, som när jag växte upp i branschen var det Lill-Babs och Tommy Körberg. För mig var är dom auktoriteter jag har en väldig respekt för, men generellt sett har jag inte någon respekt för auktoriteter.

Olof:

– Ja, dom auktoriteter som pratar om saker dom vet och bygger sina resonemang på fakta.

Jackie:

– Egentligen oftast motsatsen. Jag är rätt rebellisk. Men i och för sig, begåvade människor jag ser upp till är också en form av auktoriteter, så både ja och nej.

Johan:

– Om man tänker tillbaks på skoltiden, så dom lärarna som var lite mer stränga och auktoritära är dom jag minns at jag hade mest nytta av, så jag svarar nog ja på den frågan.

Vad gör du helst efter en lång veckas arbete?

Gunilla:

– Tillbringa mycket tid med familjen, se på film och äta gott. Såna enkla grejer uppskattar jag väldigt mycket.

Olof:

– Då ställer jag mig helst av allt i köket och lagar oxrullader.

Jackie:

– Just nu vill jag bli stå upp komiker, så jag slipar på mina skämt som komma skall.

Johan:

– Fortsätter att arbeta. Går ut i min studio och försöker skriva någon trevlig musik.

Vad är din största rädsla?

Gunilla:

– Just nu blir jag väldigt rädd för det här hatet som frodas. Hur är det möjligt? Men det kan inte vara så att det ska ta över, även om det har fått ett sånt fotfäste.

Olof:

– Att tappa fokus på det som är viktigt i livet.

Jackie:

– Dom värsta har redan slagit in. Om jag yttrar dom som är kvar kanske de slår in, så jag tänker verkligen inte manifestera dem. Ta i trä.

Johan:

– Att något ska hända mina fyra barn.

Fotbollsklubben AIK och staden Strängnäs har infiltrerats av kriminella gäng. Är du orolig att det ska hända dig?

Gunilla:

– Verkligen. Man ser ju hur de infiltrerar alla möjliga verksamheter. Det är förjävligt och det skrämmer mig.

Olof:

– Nej... men jag blir ju det nu när du frågar så klart.

Jackie:

– Eftersom jag är uppvuxen med kriminalitet är jag inte så rädd för det. Det extrema gängvåldet relaterat till tunga droger är hemskt, men själv är jag inte AIK-are, utan bajare, och Bajen är mer gräs än kokain, så jag är inte orolig att Bajen ska infiltreras heller.

Johan:

– Jag tycker världsläget är skit över huvud taget, men man kan inte leva och gå och oroa sig, utan får köra på och försöka att inte låta sig påverkas: Det har varit skjutningar bara 100 meter från där jag bor, men låter man sig påverkas, då vinner dom, tycker jag.

FOTO: TT