Ingvar Oldsberg avslöjar: ”Därför ställde vi in bröllopet”
Var är jag på väg? Tåget från Stockholm tar mig söderut passerar städer och orter som Södertälje, Skövde, Herrljunga och Alingsås innan det rullar in på stationen i Göteborg – på 10 poäng. Jag ska träffa Ingvar Oldsberg, 72, på Vasaplatsen där han bor. Enbart ett par minuters promenad från centralstationen, påstår han.
Det är det tyvärr inte. Jag tar till slut en taxi och väntar in både honom och fotografen på Ingvars favoritkrog, italienaren Signore. Och så kommer han, tjusigt klädd i mörk kavaj och krispig skjorta. Vi bänkar oss. Ingvar vill bara ha kaffe.
Du är uppväxt i Mölnlycke utanför Göteborg, berätta.
– Det var fantastisk, jag bodde på en stor gård och jag spelade mycket fotboll, cyklade till kyrkskolan. Min mamma Solveig övervakade mig att läsa läxorna innan jag fick gå ut och göra något kul, hon förhörde mig och jag lärde mig att utan kunskap har man ingen framtid. Hela min uppväxt kretsade kring skolan och idrotten och föreningslivet ligger mig varmt om hjärtat.
Din lillebror Peter gick bort tragisk i cancer när han var 40 år. Hur minns du honom som barn?
– Det var den enda stora tragedin som egentligen drabbat mig. Cancern spred sig och det fanns inget att göra. Peter var ju väldigt tennisintresserad och jag har ordnat tennisläger varje sommar i hans ära för barn runt 13 år. Där Björn Hellberg förstås har varit domare.
Hur halkade du in på det här med att referera sport egentligen?
– Jag läste på Universitetet och jobbade extra som badvakt och som vaktmästare på Ullevi och när det var matcher gick jag ner i spelargången, i Idrottsnämdens blå overall, stod där och refererade högt för mig själv. Men chefen på Ullevi badade bastu med Lars-Gunnar Björklund och berättade om den här mycket märklige vaktmästaren och då sa Lars-Gunnar: ”Be honom komma till ett test vi ska ha om några veckor”. Och vi var 90 sökande och fyra som fick jobb att kommentera idrott i Västsverige.
Och efter det bara rullade det på?
– Ja, det blev ju tv-sporten, VM i fotboll, Olympiska spelen 1976 och en massa annat förstås.
Hur kom du på den briljanta idén till succéprogrammet ”På spåret?”
– Jag och nära vänner var på en tysk restaurang här i Göteborg för väldigt längesedan, Rubinen på 80-talet. Där jobbade det en tysk servitris och hon berättade att man i Tyskland hade ett program där man närmade sig platser med en luftballong och att man sedan såg vilken stad det var, landmärken, gräsmattor, arenor och katedraler och få poäng därefter.
SE OCKSÅ: Ingvar Oldsbergs liv i bilder
Så det var du som kom på idén?
– Ja, det roligaste var ju att vi kom på den själva. Jag och min dåvarande chef Sten Previn – en fantastisk chef – så det är ingen inköpt idé. Och det hade premiär 1987 med Hoa-Hoa Dahlgren som huvudfigur.
Hittade du själv på frågorna?
– Jag skrev nästan alla ledtrådar till programmet och satt mycket här i Vasastan, fanns inget internet, satt med uppslagsböcker och hittade frågor.
Hur har det varit att jobba med tennisoraklet Björn Hellberg?
– Det var fantastisk roligt att få jobba med Björn. Han är ett unikum. Jag träffade honom första gången 1972 under en tennisturnering i Båstad och då ville jag ha honom som gäst. Han kom dit från Laholm. Vi skulle göra en femminutersintervju som blev en timme. Och Hellberg ville jag ha med, och han vann fyra år på raken för han viskade svaren till de andra i sitt lag och då sa jag: ”Du tar ju död på tävlingsformen, det här går ju inte, kan du inte bli domare istället?”. Och det blev han.
Du har drabbats av både cancer och problem med hjärtat. Hur mår du egentligen?
– Jag fick cancer i ändtarmen för några år sedan. En kula stor som en valnöt. Jag har opereras och strålats men den upptäcktes inte i tid. Och så fick jag pacemaker förra året men den krånglar, den är inte kalibrerad på rätt sätt så ibland känns det som att den slår flera slag åt gången. Jag har önskat att få ta bort den för är det så att hjärtflimret ligger konstant behövs den inte. Och jag ska till läkaren om en vecka och se om vi ska ta bort pacemakern. Läkaren sa: ”Det är något fel på den här vi satt in, det har inte hänt mig på 20 år” men då vägrade jag gå, de fick sätta in en annan direkt och det är den som strular lite nu.
Är du rädd för döden?
– Nej. Det får man ta då, det är inte effektivt att skapa rädsla. Jag oroar mig inte för det alls.
Du har tre barn. Hur var du som pappa när de var yngre?
– Jag var ingen lysande far, jag jobbade i Stockholm och familjen var kvar här, jag reste mycket – i 23 år. Och någon gång har man väl fått höra ”du var ju aldrig där”.
Och nu har du barnbarn.
– Det är roligt att vara morfar, barn är vansinnigt roliga. Det är Karolinas dotter Elsa som är sju och vi har ju kontakt förstås.
Vi måste prata lite om kärlek också. Du är särbo med Maria och ni blev ett par 2012. Blir det den sista kvinnan?
– Precis, vi ses hos mig, lagar middag vid 17, och sedan går hon hem till sig framåt kvällen. Hon går upp tidigt, sitter inte uppe som jag och tittar på tv till 2 på nätterna. Hon bor precis här uppe, nära mig.
Och giftermålet ni planerat? Vad hände?
– Tidningarna skrev att vi ställde in det på grund av hälsoskäl men det var var mer pappersgrejer och förberedelser. Planen var att göra det på Kuba men det var mer komplicerat än vi antog och måste eventuellt ske här för det måste prepareras på ett annat sätt.
Finns det ett datum?
– Nej, då hade jag sagt det.
Och inför framtiden, Har du haft ditt drömjobb?
– Jag skulle inte ha något emot att jobba med reklam eller slogans. Med ordet. Nu har det blivit radio och television i 46 år men det kan komma ett nytt program med Hellberg, säger han med ett leende.
Han är still going strong, Ingvar Oldsberg.
LÄS OCKSÅ: Tomas von Brömssen om kärleken på ålderns höst: ”Helande”
LÄS OCKSÅ: Per Andersson om sitt stora genombrott: ”Måste ringt fel”
Foto: IBL, Åke Wehrlin