Ranelid: Jag klarar inte av att se mig själv i spegeln
I kvällens “Vänligen Lars Lerin” som sänds i SVT möter konstnären Lars Lerin, 62, författaren Björn Ranelid, 67, som berättar ingående om ett av sina livslånga trauman:
– När jag var 15 år började min läpp växa ohämmat så jag mobbades egentligen varenda dag i skolan… Det såg ju förskräckligt ut.
Björn gjorde tre olika operationer för att förminska läppen, då han var 15, vid 17 års ålder och en sista vid 27. 2003 fick han reda på att han lider av den ovanliga sjukdomen Melker-Rosenthals syndrom. Karriären igenom har författaren haft svårt för sitt eget utseende och det har han än idag.
– Jag står inte ens framför spegeln när jag rakar mig… Jag tycker inte om att spegla mig. Jag vill inte se mig själv på det sättet, säger Björn.
Han fortsätter:
– Det är läppen som spökar fortfarande. Det är en sån paradox för många människor tror ju att jag är fåfäng. Hade de pratat med Margareta hade de aldrig sagt det.
Frun Margareta, 66, som är sjuksköterska träffade Björn 1976 på en studentnation i Lund. Än idag köper hon alla kläder åt honom. Hon förklarar:
– Björn ser sig själv som en extremt ful person. Det tog mig 15 – 20 år att förstå att han på fullt allvar tycker att han är väldigt, väldigt ful.
Margareta tror att mobbingen han utsattes för som barn gör att han kommer behöva dras med det resten av livet:
– Den här osäkerhetskänslan, ska de ge sig på mig igen. Jag tro den sitter väldigt djupt och det är enormt svårt att ta bort den bilden. Det försöker vi allihopa.
Författaren har genom åren fått många komplimanger för sitt utseende, men det är förändrar inget. Han förklarar:
– Jag kan aldrig slå mig själv för bröstet om kvinnor säger att jag är stilig eller snygg. Jag har aldrig någonsin tagit det till mig.
Han svävar ut:
– Jag kan aldrig tänka mig att jag är en märkvärdig person. Jag har aldrig tyckt att jag är duktig.
Något som dock bara verkar gälla hans fysiska attribut. För då det kommer till författarskapet är det annat ljud i skällan:
– Jag är svensk mästare i tal och skrift., har gjort mer för svensk litteratur än hela akademien tillsammans och det står jag för. Jag är en folkbildare och når många människor.
I dokumentärfilmen “Björn Ranelid – människan och ordet”” som sänds i SVT imorgon kväll pratar författaren om sitt livsverk. Då äldste sonen Alexander, 44, frågar hur han skulle vilja bli ihågkommen svarar Björn att han gärna skulle vilja ha en park, närmare bestämt Atleparken bakom Sallerupsvägen i Malmö, uppkallad efter sig:
– Om jag nu får säga det själv utan att låta förmäten eller skrytsam tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av det. Jag har ju satt den parken på kartan genom att jag har skrivit om den och nått ut till kanske tre miljoner människor sammanlagt. Och alla tal jag hållit om den parken och hur mycket den betytt för mig i min barndom och ungdom.
LÄS OCKSÅ: Björn Ranelid kan ha en annan biologisk pappa
Filip Hammars ångest – är ingen närvarande pappa
Foto: SVT, IBL