Salong Betong-Danne om faderskapet: "Det är en lång process, inget man blir på en dag"
Han är VD och grundare av tatueringsstudion Salong Betong, turnéledare och entreprenör ut i fingerspetsarna. Det är svårt att tro att Daniel “Danne” Beijner, 33, en gång i tiden inte hade någonting.
– De som känner mig vet att jag aldrig hymlat om min bakgrund, säger Danne till Hänt i Veckan när vi besöker honom på Arlanda där Salong Betong som första tatueringsstudio i världen öppnat på en flygplats.
Den allra första Salong Betong-studion öppnade han i januari 2009 tillsammans med kollegan Anders “Bleckan” Bleckhorns, 34.
– Allt började hemma hos Bleckan i Högdalen, egentligen med en enkel knappnål och bläck i en betonglägenhet, förklarar Beijner.
Allt efter det är historia, en framgångssaga som blev mer än bara en affärsidé. Även om verksamheten har expanderat från en tatueringsstudio till fyra, så är Högdalenstudion extra speciell.
– Vi glömmer aldrig varifrån vi kommer, säger han stolt.
Bilden av Danne som en kille trygg i sig själv, uppvuxen i en typisk medelklassfamilj med bägge föräldrarna, raseras när han berättar sin historia med en barndom ingen ska behöva genomleva.
– Jag växte upp i en missbrukarfamilj, säger han.
En otrygg miljö med kriminalitet, våld och missbruk har satt sina spår, men med åren har han lärt sig att acceptera det som varit och det som inte går att förändra:
– Jag är nöjd mitt hur mitt liv ser ut i dag. Det finns inget att vara sur på. Allt blev bra till slut.
Som maskrosbarn tog Daniel tidigt ett viktigt beslut:
– Bestämde mig som ganska ung att aldrig knarka.
I sin bekantskapskrets känner han bara en, förutom sig själv, som aldrig testat droger.
Han fick aldrig den klassiska skrämselpropagandan på ett traditionellt sätt som barn. I stället fick pojken se hur missbruk kan splittra ett hem.
Som vuxen kom det att påverka honom på flera sätt. Det svåraste på resan hittills var att bli pappa till en dotter vid 21 års ålder.
Förutom att det var något främmande och nytt skrämdes han av tanken på att någonting skulle hända om hon blev sjuk. Han tvivlade på om han kunde erbjuda den trygghet som krävs av en förälder. Hans egen uppfostran samt saknaden efter en mentor gjorde honom osäker.
– Jag hade ingen egen trygghet, ingen familj att falla tillbaka på, ingen bostad eller jobb… det var riktigt läskigt, erkänner han.
Men när Melody kom upp i två årsåldern började hjärnspökena försvinna.
– Det är en lång process att bli pappa, inget man blir på en dag.
I dag har han vuxit in i rollen som far till 11-åriga Melody. Att hon ser honom som kompis är a och o. Att ha en öppen och rak relation och inte ljuga för varandra präglar hela deras relation.
I vuxen ålder har Dannes relation till föräldrarna förbättras avsevärt. Sedan en tid tillbaka är Dannes mamma nykter.
– Jag är så sjukt stolt över hennes vändning i livet och att jag har etablerat en bra relation till min pappa.
Att klippa banden och i första hand ta ansvar för sitt eget liv blev början på något nytt. Att vända ingenting till någonting med hjälp av en penna och ett jävlar anamma blev räddningen.
Att visa andra att det faktiskt går att ändra sin livssituation är också en viktig ståndpunkt i Salong Betongs arbete.
– Vi försöker alltid ge tillbaka.
Tillsammans har duon deltagit i ett flertal välgörenhetsprojekt genom åren. Verksamheten på Arlanda är också mer än bara en tatueringsstudio.
Med Johan & Nyström har de tagit fram en egen kafferostning “Tro, hopp och kaffe” där en del av vinsten från försäljningen går till välgörenhetsorganisationen Maskrosbarn, vars verksamhet stödjer unga med föräldrar som missbrukar eller har psykiska problem samt barn i socialt utanförskap.
Ambitionen är att öppna en kaffekedja (Tro, Hopp & Kaffe) i Sverige där de kan erbjuda jobb till människor som av olika anledningar har haft en tuff start i livet och samtidigt servera ett kvalitekaffe.
Samtidigt står studion som ambassadör för branschen.
Placeringen på flygplatsen samt kombinationen av kaffebar, shop och tatueringsstudio drar till sig alla slags människor, även de som tidigare aldrig varit i närheten av en tatueringsmaskin.
Trots den hisnande klassresan är Danne ödmjuk inför vad han åstadkommit med verksamheten, men även gällande sin egna personliga utveckling.
Från att ha drivit runt med grabbgänget utan några som helst framtidsutsikter sitter han nu, fyra företag senare, med stora drömmar på framtida projekt. Att bli pappa förändrade honom som person.
– Kände mig tvungen att göra någonting. Satsa allt i ett försök att bli en del av samhället och vara en förebild för min dotter.
Men att gå all in och investera i ett bättre liv var allt annat än en våghalsig chansning. Det är blod, svett och tårar som i dag blivit ett starkt varumärke med ett budskap:
– Det går. Bara man vill tillräckligt mycket.
ANDRA LÄSER OCKSÅ: