Kungens hemliga relation – allt för hans behov: ”Lämnade sin familj för att bo på slottet”
Nu berättar kungaexperten om hur hovet behövde handplocka ett barn som fick bo med kungen på slottet.
Ladda ner Hänts nya app här - nöje och nyheter utan betalväggar!
Kung Carl Gustaf, 78, har varit Sveriges statschef sedan 1973 då han efterträdde sin farfar. I september har han varit kung i hela 52 år.
1976 gifte han sig med drottning Silvia, 81, och de har ju som bekant barnen kronprinsessan Victoria, 47, prins Carl Philip, 45, och prinsessan Madeleine, 42. Vi vet en hel del om kungens liv idag, men går vi tillbaka i tiden finns det också mycket som vi inte vet.
Nu berättar författaren och kungaexperten Åsa Linderborg om kungens barndom, och om den okända personen som bodde med honom!
Så var kungens barndom
Kungen föddes den 30 april 1946 som förste son till arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Han har fyra systrar, prinsessorna Margaretha, 90, Birgitta, Désirée, 86, och Christina, 81, som kallades för ”Hagasessorna”.
När kungen föddes bodde familjen på Haga slott. Men år 1947 dog kungens pappa i en flygolycka på Köpenhamns flygplats. Efter det flyttade hela familjen från Haga slott till en våning på Kungliga slottet i Stockholm.
Låg- och mellanstadiet gick kungen på Broms skola i Stockholm, och somrarna spenderade han med sin mamma och sina systrar på Solliden på Öland.
Nu har författaren Åsa Linderborg släppt boken Tjabo, som handlar om kungens bakgrund. Enligt Svensk Damtidning kallades kungen förr för Tjabo av hans vänkrets, så det går att anta att det är därifrån namnet kommer. Anledningen till att Åsa har skrivit boken är för att hon tycker det finns en bredare historia att berätta om kungen än det allmänheten vet.
– Jag tycker vi kan väldigt lite om kungen i Sverige, säger hon i podcasten Monarkerna som drivs av Titti Schultz och Ebba Kleberg von Sydow.
Hemliga personen som flyttade in till kung Carl Gustaf på slottet
I podcasten påpekar Titti att kungens barndom är fylld av saknad av en pappa, men att hans mamma och systrar är där. Hon frågar hur han hade det med vänner.
– Jag skulle säga att hans mamma är inte där så
himla mycket, utan Sibylla är borta i stora stora sjok. Utan den som finns
där är hans barnflicka Nenne, men han är uppvuxen i ett matriarkat. Och i den här situationen… han kan inte springa ut på gården och hitta kompisar utan
man måste handplocka kompisar, förklarar Åsa och fortsätter:
– Och då letade hovet i sin bekantskapskrets efter någon jämnårig pojke som kunde bo på slottet, med kungen. Och de letade och letade och folk sa nej, men sen hittade de då en. Adjutanten kunde tänka sig att låna ut sitt yngsta barn, Pelle eller Per hette han.
Åsa berättar att Pelle, som hon intervjuat i sin bok, kom till slottet när han var fyra och ett halvt år gammal och bodde där i två år.
– Han fick lämna sin familj och han delade sovrum med lillprinsen.
– Det är ett ganska speciellt öde. Man gjorde så förr i världen, då var det väldigt, väldigt fint att få lämna över sitt barn till att de skulle få växa upp i kungahuset. Det var ett sätt att skapa nätverk och bädda för det barnets framtid, men nu talar vi alltså om 50-talets Sverige. Det är inte alls fullt så vanligt då.
Hon berättar att Pelle har berättat att alla på slottet var väldigt vänliga, och särskilt barnflickan Nenne. Men idag präglas han av en övergivenhetskänsla.
– Men det kan man nog inte lägga på hovet, även om det var deras mycket märkliga förslag att ordna de här arrangemanget. Det är ju föräldrarna, säger Åsa.
FOTO: TT