Anders Berglund om lyckan med frun Christel: ”Vi unnar oss”

Efter reklamen: Pelleapppaerjw

Hur står det till världens bästa Anders?

– Alldeles utmärkt! Jag mår bra och jobbar med saker som jag tycker är kul och inspirerande. Man ska inte jobba för mycket, och framför allt ska man jobba med saker som är roliga. Det kan man unna sig när man blivit vuxen som jag.

Vem av dina gamla Så ska det låta-kompisar träffade du senast över en fika: Peter Harryson eller Robert Wells?

– Båda två, faktiskt.

Vilket bakverk föredrar du, din gottegris?

– Jag vete fasiken. Jag är inte så mycket för kaffebröd och sådant där, faktiskt. På födelsedagar kan jag unna mig en prinsesstårta.

Vem påminner mest om en fågelskrämma på morgnarna, du eller din hustru Christel?

– Där går vi nog hand i hand, tror jag. Det är väl ingen som är vacker när den vaknar? Vi har ganska långa morgnar, Christel och jag. Vi drar oss ganska länge, vi unnar oss det. Sedan kan man i stället utöka dagen på kvällen. Vi lägger oss sent.

Hur länge har ni kilat stadigt?

– Sedan 1999. Vi gifte oss 2001 på något som heter Färna herrgård som ligger i Västmanland. Det är en vacker herrgård där det finns allt möjligt. Inkvartering. Spa. Allt möjligt.

Finns det några planer på att förnya löftena – eller lutar det snarare åt skilsmässa?

– (Skratt). Nej, löftena behöver inte förnyas. De är så starka som de är.

Vad gör Christel till en toppenpingla?

– Hon är vacker, intelligent – och rolig!

När tycker hon att du är störig de luxe?

– Jag kan vara rätt tjatig ibland.

Vilken blomsort uppvaktade du senast Christel med?

– Det var faktiskt röda rosor så sent som i fredags...

Vad hade hon gjort för att förtjäna det?

– Inget speciellt. För att hon är den hon är. Att köpa rosor till sin fru, med jämna mellanrum, är ett bra trick.

Annars går det åt skogen!

– Nej, det behöver det inte göra, men hon uppskattar det. Det har varit vår grej.

Vilket känt par träffade ni senast över en parmiddag?

– Nu ska vi se... Vem fanken kan det vara, då? Jo, det var nog Claes och Monica Elfsberg. Mycket goda vänner, vi träffas så ofta vi kan. Vi bor rätt långt ifrån varandra, numera, men så fort vi är i närheten av varandra så umgås vi – både hemma och på krogen.

Har du någon gång ätit slottsstek ihop med kungaparet?

– Nej, däremot var jag på en privat fest på Drottningholm. Det var faktiskt på kungens 40-årsdag. Då käkade vi pyttipanna tillsammans.

Från vilka fönster har du finast utsikt: hemma i Sverige eller i Spanien?

– Spanien. Vi har vidunderlig utsikt över Medelhavet.

Har du Christina Schollin på spottavstånd – i Spanien?

– Ja, vi ser nästan hennes hus. Vi ses emellanåt när vi är där nere.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– När Christel och jag var i Key West i Florida så hamnade vi i mitt i en polisjakt – mitt i stan. En man försökte ”rymma” med sin bil, men polisen hann ifatt honom. Sju polisbilar omringade den här snubben. Vi visste inte vad som skulle hända, så vi gömde oss bakom ett gatuhörn. Det var väldigt dramatiskt.

Vilket djur är godast på tallriken?

– Spanska, grillade jätteräkor.

Har du någon gång fått en käftsmäll?

– Ja, när jag gick i plugget. En kompis, vars namn jag inte kommer ihåg, gav mig plötsligt en hurring. Jag vet inte varför, han var bara sur. Han hade nog problem…

Är du hund- eller kattmänniska?

– Både och!

Slutligen Anders, vad skulle du välja: bli ledare för det kriminella nätverket ”Lerums skräcködlor”, gå in på NK indränkt i surströmmingsspad eller anklaga ABBA-Benny för låtstöld och vakna upp på intensiven dagen efter med mosad mjälte, halvtrasiga hörntänder och fucking fingerfrakturer?

– Oj, oj! Jag vill inte göra mig ovän med Benny, så jag tar nog surströmmingen. Jag är inte särskilt förtjust i denna delikatess, men det kan ändå slinka ner med rätt tillbehör.

FOTO: Karin Törnblom/TTRobert Eklund/Ola Axman