Anna Book: "Min stalker försökte ta livet av sig"

Hur står det till världens bästa Anna Book?

– Tack, för ögonblicket är det väldigt bra! Jag är lugn och har lagom mycket saker att göra.

Som 14-åring var med i sommarlovsprogrammet “Solstollarna” och kort därpå fick du hits med “Killsnack” och ”ABC”. Försökte någon hindra dig från att följa dina drömmar?

– Nej, men pappa var orolig. Han bodde i Spanien och hade liksom ingen kontroll över läget. Men när jag förklarade för honom att det här var något jag verkligen ville göra så förstod han mig och stöttade mig lika helhjärtat som mamma.

Hur yttrade sig hysterin kring din person?

– Efter Melodifestivalen kunde jag inte gå ut ensam. Folk kunde få syn på mig, springa in på Pressbyrån, köpa engångskameror och springa ifatt mig i Kungsträdgården. Ibland var det faktiskt otäckt. Det var rätt tufft att slå igenom så ung.

Som kändis är du fortfarande en het potatis, men visst har du lagt musiken på hyllan?

– Nej, jag är fortfarande verksam! Jag står i schlagerbarer, gör företagsspelningar, uppträder på festivaler, allsångskvällar och familjedagar. Ibland får jag så många jobbförfrågningar att jag måste tacka nej. Andra perioder är det glesare mellan jobben.

Hur är det att ha ett namn som alltid dansar runt i spalterna?

– Det är väl okej, men all publicitet är långt ifrån positiv.

Drar du en suck varje gång din vikt kommer på tal?

– Japp! Så sent som igår ringde SVT Debatt och frågade om jag kunde vara med och prata om Gastric bypass-operationer. Men jag tackade nej. Jag är klar med det där. Fast jag har inget emot att prata och ge tips till folk som stannar mig på gatan.

Har någon av dina beundrare utmärkt sig?

– Det kan man säga. När jag bodde i Nacka vaknade jag en morgon av att polisen knackade på dörren. Man ville veta vad jag hade för koppling till en man som hade försökt att ta sitt liv genom att hänga sig i ett träd utanför mitt hem. Tidigare hade han kommit med blommor och erbjudit min mamma skjuts till affären. När han till slut insåg att jag inte var intresserad såg han ingen annan utväg än att ta sitt liv. Han skrev om det i sitt självmordsbrev.

Han var alltså besatt av dig?

– Ja, och när polisen gjorde husrannsakan såg de att hela hans rum var tapetserat med bilder på mig.

Satte händelsen spår i dig?

– Ja, i flera år slutade jag krama manliga fans. Men nu kramas jag igen! Jag kan till och med klappa någon på låret och göra allt möjligt… Stackars Roberto (Annas man, reds anm).

Vart fann du Roberto?

– Han kom och plingade på min dörr!

Va?

– Ja, faktiskt! Jag kan inte ljuga och säga att vi träffades på Gröna Lund. För faktum är att vi blev presenterade för varandra över telefon av en ytlig bekant. Den här bekante sa: ”Kom, vi hälsar på den här tjejen, hon heter Anna, är spanjorska och väldigt vacker”. Och så kom de över och hälsade på. Det slutade med att Roberto och jag satt och snackade i tolv timmar. Jag sjöng för honom, bjöd på färskost, kex, frukt och vin. En vecka senare fick han mina hemnycklar. Det är 17 år sedan!

Varför passar ni ihop?

– För att vi lyfter varandra. Är kärleksfulla. Jag har aldrig upplevt att han försökt ändra på mig. Dessutom kan han ta mina känslostormar och mitt hetsiga temperament.

Du är endast 154 centimeter i strumplästen. Hur gammal var du när du insåg att du nog inte skulle bli längre?

– 14, tror jag. Jag kallades för Smurfen när jag var liten. Minismurfen. Inte Tjocksmurfen som man kanske kan tro. Men på ett sätt är jag glad för att jag är kort. Jag älskar att använda höga klackar!

Hur kommer du bli som tant?

– Vild och galen! Jag ska bo i Spanien, gå på klubbar och dansa med Roberto. När jag inte passar barnbarnen ska jag ligga på en solbädd på stranden.

Slutligen Anna, vad gör din dag?

– Min morgonrutin. När Roberto kommit iväg till jobbet och barnen till sina skolor så tänder jag levande ljus och dricker en kopp indisk chai-te. Det är jättemysigt!

13 saker du inte visste om Anna Book

Namn: Anna Maria Therés Toledano Book
Född: 10 september 1970.
Bor i: Frösunda i Stockholm.
Familj: Maken Roberto, 46, barnen Felicia, 23, Antonio, 14, Vanessa, 12.
Gillar att: Baka och laga mat.
Ogillar att: Lyssna på skitsnack.
Favoriträtt: Paella.
Favoritdryck: Iste med smak av persika.
Reser gärna till: Vart som helst bara det är hett som i helvetet.
Roas av: Glada människor.
Oroas av: Folk som stjäl andras identiteter på sociala nätverk.
Motto: ”Bemöt elakheter med vänligheter”.
Framtidsplaner: Fortsätta jobba ihop med ”Team Book” från Körslaget, vi har just kommit ut med ny CD!

Av Ola Lagerström