Anne-Lie Rydé tvivlar på att någonsin hitta kärleken: "Jag tänker inte kompromissa"
Sångerskan Anne-Lie Rydé, 59, bor bara ett stenkast från Rival på Södermalm i Stockholm där hon vill mötas. Jag hoppas att hon ska bära någon av sina coola skinnjackor men hon har en lång mockakappa, som det anstår en rockstjärna.
– Jag vill bara ha kaffe och en Ramlösa, jag har precis ätit frukost fast klockan är två, den dygnsrytmen har jag haft de senaste 35 åren, jag är van, säger hon med ett skratt när hon ser min häpna min.
Anne-Lie är uppväxt på Lidingö med sina föräldrar och lillebror David, 56.
– Pappa försörjde sig som jazzpianist när han pluggade i Lund, han var grym, spelade med alla de stora. Mamma var skådespelerska men slutade när vi barn kom. Jag var väldigt präglad av musik hemifrån, sjöng innan jag kunde prata.
Hon började ta pianolektioner som barn vilket Ann-Lie tyckte var urtråkigt och flyttade i 20-årsåldern till Göteborg där hon hade sin mammas släkt och där hon tillbringat somrarna.
– Jag gick ett år på Handelshögskolan men det var inget för mig. Jag ville sjunga, men ingen tog mig på allvar.
Anne-Lie fortsatte i olika hobbyband, jobbade extra på Pressbyrån och fick chansen att börja i gruppen Extra som fick kontrakt med skivbolaget EMI.
– Jag fick stå på mig i bandet, slåss för mina åsikter som tjej.
När bandet upplöstes i januari -83 fick hon en roll i musikalen Rocky Horror Show i Stockholm och flyttade hem igen.
– Sedan fick jag frågan från mitt skivbolag om att bli soloartist och med låten Segla på ett moln samma höst kom det stora genombrottet.
Efter en turné med Raj Montana Band tog karriären ytterligare fart.
– 1985 släppte jag min andra soloskiva, fick Karamello-diktstipendiet och Rockbjörnen. Det var ett stort år för mig, allt hände men några år senare kom stämbandsblödningarna.
Hon stryker luggen ur ögonen. Rockstjärnemaken sitter där den ska, noterar jag. Det var på scenen under en spelning i Västerås som rösten gav upp. Året var -87, och när hon klev upp på scenen och skulle prestera gick det bara inte.
– Det kändes som om någon hällde sand i min hals, jag fick avbryta giget och turnén. Sedan var det sommarturné och jag vilade i två veckor innan, fick inte prata alls. På genrepet i Marstrand hände samma sak igen. Jag fick ställa in hela den turnén också.
Hon träffade kärleken i Peter i samma veva och tackade sin lyckliga stjärna för det.
– Jag vet inte vad jag gjort annars. Vi klickade direkt, jag kände att jag kunde tänka mig att få barn med honom.
Hon tar en klunk bubbelvatten och ny ansats.
– Jag opererades med laser men stämbanden sprack igen. Ny operation, sjöng inte på ett halvår, bodde på Österlen med Peter som då pluggade till läkare och skrotade mest omkring.
När Anne-Lie sedan för första gången provade om rösten höll var det i inspelningen av ”Deirdres samba” och den satt.
– Jag hittade en fantastisk tränare som lärde mig sjunga rätt. Jag fick tillbaka min falsett och gick till henne i 15 år.
När hon blev gravid med Alice, 25, var Anne-Lie hemma med dottern i två år men separerade sedan från Peter.
– Det var förstås sorgligt, vi var lite ledsna, men hon har en fantastisk pappa och numera två halvbröder. Mammarollen har fått mig att inse att den där totala villkorslösa kärleken hade jag aldrig fått uppleva om jag inte fått barn.
Men hon oroar sig över om hon tappat förmågan att bli kär och vill gärna dela livet med någon.
– Jag har älskat djupt några gånger i mitt liv, men min pappa tröstar mig med att det aldrig är för sent igen. Han träffade sin gamla ungdomskärlek på äldre dagar och jag tänker inte kompromissa som många gör.
Med 60-talsdoftande skivan ”Stulna Kyssar” fick Anne-Lie en nytändning. Hon hade fått barn, hennes röst höll.
– Jag är ju en rockartist i botten, älskar livescenen, det kommer jag alltid göra men den här typen av musik är också fantastisk.
Hon spelar på företagsgig, julkonserter och festivaler och arbetar just nu med ett nytt album.
Dottern Alice bor också på Söder och de har en fin och nära relation. Anne-Lie känns genuint lycklig, trygg i sig själv. Jag önskar henne lycka till med allt, kramas och släpper i väg en sann rockstjärna i vinterkvällen.