Bärgar-Berra om hustrun Isa – uppraggad vid korvkiosken

Bertil Silwing har blivit ”Bärgar-Berra” med hela svenska folket efter att ha medverkat i Kanal 5:s Vägens hjältar. Nu berättar han om sitt liv, vad som stör honom mest i trafiken – och varför han tycker att Carola är sämre än kungen på att köra bil.

Hur står det till världens bästa Berra?

– Jättebra! Jag har världens flyt i livet just nu, jag känner verkligen att jag ligger på topp. Har många bollar i luften och försöker hinna med så mycket jag kan. Nu senast var jag auktionsutropare och prisutdelare på ”Hästkraftens dag” i Örebro. Det var inga hästar som bajsade och åt hö utan travglada hästar under motorhuven. Det var lastbilar, motorcyklar och allt som brummar…

Vad gör under din sommarledighet?

– Jag är på Gotland. Är där just nu. Har hus där.

Får du ångest när jag påminner dig om att du snart är tillbaka i Stockholms hektiska puls?

– Nej, för mig är det lätt att ställa om mentalt och gå in i rollen som vägens hjälte.

För dem som inte vet: vad går ditt jobb ut på?

– Att ta hand om trasiga bilar i alla dess former. Antingen lagar jag bilarna på plats eller så tar jag med dem till verkstad eller skrot beroende på skick. En stor del av mitt jobb är också att ta hand om den drabbade och informera om försäkringskännedom, verkstadsval och tips och tricks om vad man bör göra åt sin bil. Ser jag till exempel att bilen har dåliga däck så ber jag dem åka förbi bildäcksfirman så att det inte inträffar fler krockar och tråkigheter.

Vilket trafikbeteende stör du dig mest på: folk som kör för sakta, folk som hyttar med näven bakom ratten eller folk som inte kör så sidan när en ambulans ska göra en omkörning?

– Av tre onda ting måste jag välja folk som inte flyttar sig för räddningstjänsten. Hornen växer och jag skakar på huvudet varje gång jag får uppleva detta. Men beteendet som jag reagerar oftast på är all egoism i trafiken. Det finns en utbredd ”jag ska först”-mentalitet som jag tycker är skrämmande!

Visst kör kändisar som krattor?

– Ja, alltså… En gång i tiden fanns det ett program om hur kändisar kör bil. Det programmet visade väl att bilkörning inte är kändisarnas starka kort. Frånsett mig, förstås!

Vem kör sämst: Carola eller kungen?

– Carola. En gång hjälpte jag henne vid en trafikolycka. Det var ett flertal bilar inblandade.

Vad är det hemskaste du sett i ditt jobb?

– Julafton. Bil på taket. Julklappar över hela vägen. Avsvimmade föräldrar. Skrikande barn. Men det är klart, skademässigt har jag sett betydligt hemskare saker än så. Jag har sett lemlästade människor som legat utspridda i delar på vägbanan. Det händer då och då, tyvärr. Sådana gånger pratar jag av mig med min hund Signe som alltid är med mig i bärgaren. Sedan blir det några ord med hustrun när man kommer hem. När man har varit med om något hemskt så måste man prata mycket.

Har du alltid jobbat som bilbärgare?

– Nej, jag har provat på lite av varje. Jag har jobbat som bilmekaniker, jag har jobbat på 90 000-centralen – det som är 112 idag. Sedan hoppade jag av ett tag och sålde däck. Därifrån gick jag till att börja bärga…

Så träffade Bärgar-Berra sin fru

Nu är du kändis! Hur yttrar sig din hybris?

– Vad menar du med hybris?

Att man tror att man är Guds gåva till mänskligheten…

– (Skratt). Jag har inte nått den nivån på kändisskapet ännu, men jag tycker att det är roligt att bli igenkänd. Än så länge är det bara roligt. Folk är så hyggliga. Glömmer aldrig den gången som jag var i den lokala mataffären och ett barn i kassakön sa en rolig sak. Det var en treåring, typ, som drog sin mamma i kjolen och sa: ”Titta mamma, han finns på riktigt!” Jag skrattade gott.

Är det många galanta damer som hör av sig?

– Vad ska man svara på det? Det är ju både unga och gamla som tittar på programmet. En del är galanta, en del är ogalanta…

Var träffade du din fru?

– I en korvkioskkö på Gotland – när jag var rekryt. Jag skulle köpa en korv med bröd. Då blev jag och mina kompisar uppraggade av henne och hennes kompisar. Det var på Södertorg i Visby. Vi åkte med dem en sväng. Sedan sa det väl klick så småningom. Det var 1978.

När tycker hon att det är en plåga att vara ihop med dig?

– Det är väl när jag snarkar.

Tycker Isa att du är alldeles för macho?

– Nej, absolut inte. Hon tycker nog att jag är en mjukis. Speciellt på mitten, (skratt). I min ålder växer man bara i färdriktningen.

Hur många kostymer är du ägare till?

– Fem-sex stycken.

Hoppsan!

– Ja, jag gillar att klä upp mig när det är kalas.

Vad borde du absolut inte avslöja om dig själv?

– Att jag hellre käkar en burk ”Bullens pilsnerkorv” än en oxfilé från grillen. Jag är korvoman. Har varit det hela livet. Tänk dig en ugnsbakad och utskuren falukorvsfilé. Underbart!

Vill du ha en liggande eller stående gravsten?

– Stående. Jag gillar att synas.

Vilken händelse i ditt liv har präglat dig mest?

– För 19 år sedan dog min bror i cancer. Han blev bara 45 år. Fruktansvärt. Förlusten gjorde att jag fick en helt ny syn på livet. Att nära och kära faller ifrån en kan man inte göra något åt, men det gäller att ta tillvara på varje dag och vara rädd om sig.

Vem vill du hälsa till?

– Om det gick så skulle jag hälsa till Janne ”Loffe” Carlsson och Jerry Williams. Loffes härliga humor och Jerrys härliga musik saknar jag väldigt mycket.

Slutligen Berra, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är nog när jag vaknar på morgnen och ser en hel dag framför mig – full av upptåg!

Det här är Bärgar-Berra

Namn: Bertil ”Bärgar-Berra” Silwing
Född: 18 oktober 1957
Jobbar som: Bärgare och tv-profil
Stjärntecken: Våg
Bor: Saltsjö-Boo i Stockholm
Familj: Hustrun Isa, 62, hunden Signe, drygt ett och ett halvt år, två utflugna barn, två barnbarn
God egenskap: Snäll
Dålig egenskap: Tidsoptimist
Framtidsplaner: Hoppas få en frisk och meningsfull ålderdom
Oanad talang: Buggkung och amatörkock på gastronomisk nivå

FOTO: TT