Bonde-Bengt akut sjuk efter ekonomiska bakslaget – läkarna handfallna

Efter reklamen: Linda Öhrns syrliga pik till maken Pär Lernström efter vinsten

Hur står det till världens bästa Bengt?

– Det är riktigt skapligt! Jag har sju barn och nio barnbarn. Det tionde är på gång. Ingen människa lever för evigt, men har man barn så tänker man på något sätt att man ändå lever vidare. Det finns en stor glädje i det!

Har dina sju barn varsin mamma?

– Nej, hörru du! De är helsyskon, allihop. Jag fick 30 år med barnens mamma. 2008 stack hon.

Varför i helskotta stack hon?

– Hon var ingen ”happy camper”. Hon ville ha det tillrättalagt, bekvämt och välorganiserat. Jag kan vara lite kaotisk. Jag är skapligt strukturerad, men på den punkten motsvarade jag nog inte hennes förväntningar. Sedan jobbade hon otroligt mycket. Hon satsade hela sitt liv på den akademiska karriären. Så småningom blev hon docent på Linnéuniversitetet. Hon var otroligt hängiven sitt arbete. Till slut blev hon utbränd.

Har du också gått in i väggen, Bengt?

– Ja, i början på 90-talet. Då gick jag in i väggen så det bara small om det! I två decennier plågade jag mig fram som mjölkbonde, samtidigt som jag passade barnen och skjutsade till dagis. Livet rusade. Mjölkpriserna var låga och utgödslingen gick sönder. Det var rent hemskt, det blev för mycket. En dag var jag slut. Jag satt i soffan. Hjärtat skenade och jag tuppade av. Inom loppet av ett halvår åkte jag ambulans tre gånger, men läkarna hittade inget fel. Jag var frisk som en nötkärna. Sedan frågade en läkare: ”Hur har du det med stresshanteringen?” Jag svarade: ”Jag förstår vad du säger, men det är inget jag har tid med”…

Vad blev vändningen?

– Jag sålde mjölkkossorna. Då öppnades helt nya perspektiv. 1991 köpte jag mina första kameler som jag höll som tamboskap. I media blev det lite av en sensation.

Visst är det kamelernas förtjänst att du blivit kompis med kungen?

– Ja, faktiskt. Utan kamelerna hade det aldrig hänt! 1997 hölls ett jubileum i Kalmar för Kalmarunionen. Kungen och drottningen deltog i festligheterna och hamnade alldeles bredvid mig. Kungen kom fram och frågade om han fick klappa min kamel, varpå Silvia utbrast: ”Du ska då alltid smutsa ner dina fingrar, kungen!” På kuppen blev vi bekanta, kan man säga, och med tiden har jag blivit mer och mer bekant med kungahuset. På senaste Kungsrallyt på Öland gjorde man ett stopp på min kamelranch – på Silvias uttryckliga önskemål. Hon ville absolut göra ett stopp hemma hos mig.

Vem fan vill inte det?

– (Skratt). Du är go, du!

Bonde-Bengt om relationen med Katarina idag

Tv-bönder kommer och går, men du har varit ett återkommande ansikte i spalterna sedan 2012 då du sökte kärleken i Bonde söker fru. Visst lyckades ingen singelkvinna, som gästade din gård, charma byxorna av dig?

– Nej, det blev ingenting. Däremot fann jag en kvinna – Katarina – ganska kort inpå. Vi var ett par i ungefär sju år.

Vad kan du sakna när det gällde det som Katarina och du hade?

– Alltihop! Vi gjorde så många roliga saker tillsammans. Vi var verkligen livskamrater. Alltså kamrater i ordets finaste betydelse. Jag saknar den där tiden. Nu har Katarina brutit helt, hon vill inte ha någon kontakt alls. Det är hemskt, för det fanns ingen schism alls mellan oss…

Är singeltillvaron en härlighet eller förbannelse?

– Jag ska inte säga att det är en förbannelse på minsta vis, för jag känner mig inte olycklig, men jag kan erkänna att jag känner en saknad av den där härliga kärleken och livskamraten som man kan dela glädje och sorg med. Vardagen, helt enkelt.

Kan du inte kolla med Silvia om hon har någon singelväninna som du kan gå på dejt med?

– Ja, typ en tysk grevinna. Det vore något! Nej, jag skojar med dig, (skratt).

Vem brukar du ringa när du känner dig ensam?

– Jag har ett brett kontaktnät, det finns alltid någon jag kan ringa till och snacka av mig och vara lite lipsill för. Mina två systrar, till exempel.

Vem är den gladaste sprätten du har i din närhet?

– Jeppe. Han är några år yngre. Jeppe är så gott som alltid glad – och väldigt jordnära.

Vilken berömdhet brukar infinna sig i dina nattliga drömmar?

– Jag vet inte om jag drömmer om några kändisar, men efter att jag hade träffat drottning Silvia första gången gjorde hon sig påmind i mina drömmar. Man är inte mer än människa. Det är klart att man tycker att det är ashäftigt att träffa Sveriges drottning! Det här var 1997. Att hon dessutom är en av jordens vackraste kvinnor gör inte saken sämre. Hon är 80 år. Med ålderns rätt ser hon kanske inte ut som hon brukade, men Silvia är oerhört vänlig. Jag har alltid tyckt att hon varit så snäll. Dessutom har hon en aura av värdighet. Jag är ingen överdriven rojalist, men jag tycker att vi ska ha kvar vårt kungahus. Kungen och drottningen är lysande. Heja kungahuset, säger jag bara!

Slutligen Bengt, vad skulle du välja: krocka med en flamingo när du flyger privatjet till Gotland, bo i en trädkoja i Lasse Åbergs trädgård eller lägga in en stöt på granndamen och få nobben?

– Hörru du! Granndamen är sambo. Jag försöker aldrig spränga mig in i ett parförhållande. Det tycker jag är ovärdigt, ohederligt och taskigt. Flamingos flyger inte förbi Öland i parti och minut, men jag tycker att det skulle vara kul att träffa Lasse Åberg. Jag tycker han verkar vara en schyst och rekorderlig karl. Jag tar trädkojan hemma hos Lasse!

FOTO: TV4