Bönderna i Bonde söker fru 2020 om sina okända tragedier

Bönderna i Bonde söker fru 2020 öppnar upp sig för Hänts läsare och delar med sig av sina livs mest smärtsamma stunder.

✔︎ Linn Regild: ”Allt blev stökigt”

Ålder: 28.
Stjärntecken: Kräfta.
Bor: Färingsö.
Jobbar som: Hästbonde och stallchef.
God egenskap: Snäll och envis.
Dålig egenskap: Kan ibland bygga upp irritationer i stället för att ta tag i saken med en gång.
Älskar: Djur.
Hatar: Orättvisor i världen.
Varit singel sedan: Jättelänge!
Framtidsplaner: Förhoppningsvis bilda familj.

Vad fick dig att fatta pennan och söka till Bonde söker fru?

– Det var faktiskt en kompis som anmälde mig, jag vet inte vad hon skrev och hur hennes tankegångar gick. Sedan blev jag kontaktad. Jag velade ganska länge innan jag bestämde mig för att vara med, det kändes inte alls helt självklart. När jag väl fattat beslutet så var det jätteroligt. Jag kände en skräckblandad förtjusning!

Är du en trogen Bonde söker fru-tittare – när det gäller tidigare säsonger?

– Ja, jag har tittat ganska mycket. Tycker det är ett mysigt och snällt program där de flesta vill väl.

När satt du på hästryggen första gången?

– Jag kan inte ens minnas det så uppenbarligen var jag väldigt liten. Tre, skulle jag gissa. Mamma har alltid haft häst. Från att jag var sex år var det full fart i stallet och jag fick min första ponny när jag var nio. Sedan jag gick ut skolan har jag jobbat med det här.

Hur ser jobbets baksida ut?

– Det är kallt och skitigt på vinterhalvåret.

Vilka moment av inspelningen var jobbigast, känslomässigt?

– Att hålla koll på sig själv och sina känslor. Att våga lita på sig själv. Det var störst utmaning.

Vad var det märkligaste som hände bakom kulisserna?

– Just då var det jävligt med coronaviruset. Alltsammans blev rätt stökigt, det gällde ju att vara väldigt noggranna och att hålla avstånd. Men ju längre tiden gick, desto mer kunde man slappna av och lita på att ingen var sjuk. Vi var ju samma människor under ganska lång tid.

Vilken ovana står du inte ut med?

– När folk smaskar, prasslar och låter när man själv inte tycker att det är så passande. Men jag försöker att inte provoceras.

◼️ ◼️ ◼️

✔︎ Patrik Fernlund om sorgen efter mammans död

Ålder: 32.
Stjärntecken: Fisk.
Bor: Kråksjö i Småland.
Jobbar som: Skogsbonde, har höproduktion och är platschef på NCC.
God egenskap: Rätt så snäll.
Dålig egenskap: Tidsoptimist.
Älskar: Bada.
Hatar: Sifo-undersökningar.
Varit singel sedan: Två år tillbaka.
Framtidsplaner: Utveckla musiken och gården hemma!

Varför fattade du pennan och sökte till Bonde söker fru?

– Det var faktiskt dem som ringde upp mig. Produktionsbolaget hade hittat mig på Facebook. Först trodde jag att någon anmält mig, men det visade sig att de hade hittat mig i en lantbruksgrupp eller något sådant…

Satte du kaffet i vrångstrupen när de ringde?

– Ja, lite så. Jag blev chockad. Jag tackade nej i flera månader, jag kände mig inte särskilt desperat …

Men så gick tiden?

– (Skratt). Ja, och så tänkte jag: ”Det kan vara kul att prova”.

När är det gubbvarning på dig?

– Det är det nog hela tiden. Jag känner mig som en liten gubbe. Jag känner mig som 55 – minst. Det gäller både sättet jag pratar och hur jag är.

När i livet har du mått som bäst?

– Det är så olika. Jag mådde asbra när jag var 15 år och åkte EPA-traktor, men det är klart att andra saker är bättre idag. Idag har man ekonomi och har råd att tanka när man vill, (skratt). Livet är jättebra just nu. Jag är livsälskare, jag älskar att leva och är rätt filosofisk av mig. Jag tycker att naturen är fint, att allt är fint. När solen skiner så är det fint. Det finns mycket att glädjas åt!

Vad är det jobbigaste du gått igenom?

– Mammas bortgång. Hon blev bara 54 år. Lite innan dess dog min morbror i cancer.

Vad dog din mamma av?

– Hjärtinfarkt – för tre år sedan. Det var jobbigt, så klart.

Var shoppar du helst: NK eller Ullared?

– Egentligen inget av dem, men jag är ju smålänning… Ekonomiskt är Ullared bättre än NK!

Finns det något gårdsspöke där du bor?

– Ja, det gör det faktiskt. Min morfars mor Alma dog när hon var 30. Jag har ett stort porträtt av henne på väggen. Du vet, svartvitt med guldram. Det kvittar vart jag än står, hon tittar alltid på mig. Jag känner mig iakttagen hela tiden.

Slår hon i köksluckorna också?

– Nej, men i dörrarna har hon slagit. Så något är det…

◼️ ◼️ ◼️

✔︎ Erik Bolang fick en ögonöppnare efter pappans hjärtinfarkt

Ålder: 30.
Stjärntecken: Vädur.
Bor: Dunker utanför Malmköping.
Jobbar som: Köttbonde och sågverksansvarig.
God egenskap: Snäll.
Dålig egenskap: Envis.
Älskar: Livet på landet.
Hatar: Livet i stan.
Varit singel sedan i: Jag har aldrig haft något förhållande.
Framtidsplaner: Bilda familj.

Hur nervös var du – på en tiogradig skala – när sommarens inspelning drog igång?

– Kvällen innan filmteamet kom var det en tia, garanterat. Jag var så nervös, det var jättesvårt att somna. Det var mycket tankar som gick.

Vad förvånades du mest över när det gällde inspelningen?

– Att det var rätt mycket folk runtomkring hela tiden. Det var en väldigt stor process.

När blev du senast attackerad av ett fyrfota djur?

– När jag var tolv, tretton. Vi skulle märka en kalv ute i ett bete. Kon skyddade kalven och jagade iväg oss.

Vad är du slav under?

– Ingenting, egentligen. Jag dricker varken kaffe eller håller på med Facebook överdrivet mycket.

Vilken är din värsta gubbvarning?

– Det är nog att jag börjat säga att det var bättre förr.

Vem anförtror du dig åt i svåra stunder?

– Syrran.

Vilket ämne var du bäst på i skolan – respektive sämst?

– Bäst var jag nog ändå på matte. Sämst var jag i alla tråkiga ämnen. Du vet, samhälle och religion och sådant…

När i livet har du haft som bäst medvind?

– I somras!

Vilken är den största svårigheten du gått igenom?

– När pappa fick hjärtinfarkt. Det var verkligen en ögonöppnare, man förstod plötsligt att ens nära och kära inte kommer att finnas för evigt. Det kan så lätt hända saker som man inte styr över.

◼️ ◼️ ◼️

✔︎ Jon-Erik Andersson om lillebroderns död

Ålder: 44.
Stjärntecken: Fisk.
Bor: Norrbo i Hälsingland.
Jobbar som: Skogsbonde, hantverkare och har ett stödboende. Sjunger och spelar gitarr i coverbandet Pålles Bodega.
God egenskap: Hjälpsam.
Dålig egenskap: Är nog alltför optimistiska många gånger, rentav naiv.
Älskar: Mina barn och en väldigt speciell person…
Hatar: Rasism.
Varit singel sedan i: Fjol sommar
Framtidsplaner: Jag trivs väldigt bra med mitt liv, jag styr mina arbetstider själv. Jag är frisk och kry och har fungerande relationer. Så i så fall är det att bygga en familj här hemma på gården!

Får du fnatt när du hamnar i storstadsbetongen?

– Det är jättetrevligt att vara i Stockholm en weekend eller vecka, men jag föredrar landet och lugnet. Det är fart på mig ändå! Stockholmarna ligger i lä.

När i livet har du mått som bäst?

– Jag måste nog säga att jag mår väldigt bra nu. Jag har ingenting som skaver. Det är ett ganska fritt flöde i energin. Då är det ju bra!

Vilken är den smärtsammaste motgången du haft?

– När min lillebror gick bort för tio år sedan.

Vilken fråga ställde du senast till doktorn?

– Har jag Covid 19?

Vad svarade doktorn?

– Ja, det har du!

Är du glupsk?

– Nej, inget som sticker ut. Jag är nog rätt normal.

Vilket tv-program skäms du för att du tycker om?

– Jag tittar aldrig på tv, så det är helt lugnt. Det enda jag tittar på är Netflix-serier.

◼️ ◼️ ◼️

✔︎ Mats Thomsson om dramat på bondgården – tre hästar drunknade

Ålder: 54.
Stjärntecken: Skytt.
Bor: Hejde på Gotland.
Jobbar som: Hästbonde och hovslagare.
God egenskap: Snäll och glad.
Dålig egenskap: För snäll.
Älskar: Hästar.
Hatar: Oärlighet.
Varit singel sedan: 2017. Har dejtat lite men det har inte varit något seriöst.
Framtidsplaner: Utveckla gården och hitta komplement till hovslageriet.

Vad är det mest dramatiska som hänt hemma på hästgården?

– Det här hände 1984 – och det var hemskt. Jag hade avslutat ett förhållande och hyrt in mig på en gård i Västergötland på gränsen till Småland…

Vad hände?

– En granne ringde och berättade att något var på tok med hästarna. Jag sprang och letade efter spåren, jag gick ut på sjön, jag kom upp i skogen. Och så följde jag skogen en bit och kom ut på isen igen. Så tittade jag bort och såg något som guppade. ”Vad fan är det?” tänkte jag. Då stod det en häst på isen. De andra ligger i vaken. Jag sprang hem så fort jag kunde i mina lågskor. Det var kanske en kilometer genom skogen, men det kändes som flera mil. Jag ringde brandkåren som kom väldigt snabbt. Jag hade glömt att hägna in marken ner mot sjön. Fyra gick ut på isen. Tre gick ner sig och drunknade.

Kändes det ledsamt?

– Ja, väldigt. Man tänkte: ”Vad fan, varför satte jag inte upp stängsel mot sjön, hur kunde jag vara så korkad?” Det här var förknippat med väldigt mycket stress.

Vad är typiskt dig, enligt dina kompisar?

– Att jag är prylgalen, (skratt). Det har jag fått höra ett antal gånger.

Visst har du en ovanligt smakfull klädstil för att vara bonde?

– Det vet jag inte. Jag går igång på fritidskläder, kläder man kan röra sig i. Sedan tycker jag om stilen som den på pressbilden. Jag tycker att jag ser bra ut där.

Vilken komiker kan du inte låta bli att skratta åt?

– Robert Gustafsson. Han är störtskön! Annars gillar jag den gamla stammen: Povel Ramel, Gösta Ekman och Hasse och Tage.

◼️ ◼️ ◼️

✔︎ Erik Parai Arnesson om vargdramat

Namn: Erik Parai Arnesson.
Ålder: 25.
Stjärntecken: Stenbock.
Bor: Ljuders socken mellan Växjö och Kalmar.
Jobbar som: Köttbonde och klövvårdare.
God egenskap: Rätt snäll.
Dålig egenskap: Periodvis pressad på grund av att jag är så himla arbetsam!
Älskar att: Umgås med kompisar.
Hatar att: Köpa kläder, det är rätt drygt.
Varit officiellt singel sedan: Våren 2019.
Framtidsplaner: Renovera huset och förhoppningsvis fixa och dona med barn och sådant…

Är det med ångest du blickar tillbaka på sommarens inspelning av Bonde söker fru?

– Ja, men också med glädje. Det var tufft, det var väldigt känslosamt. Samtidigt fick jag träffa många härliga människor. Den biten var rolig.

Hur pass kärlekskrank var du när inspelningen drog igång?

– Jag kände att det började bli tråkigt att gå omkring själv där hemma. Jag kände att det hade varit fint att ha med någon i vardagen. Jag var väldigt nyfiken på vad det var för slags tjejer som skulle komma till gården. ”Hoppas jag träffar någon jag verkligen trivs med”, tänkte jag innan inspelningen började.

Hade du, redan som liten grabb, siktet inställt på att bli bonde?

– Ja, i princip. Pappa har haft djur i hela sitt liv så det kändes fullkomligt naturligt. Fast först jobbade jag med att lägga asfalt. Det gjorde jag mellan 2013 och 2016.

Vilket slitgöra!

– Ja, man fick verkligen känna på hur det är att jobba på riktigt. Det var väldigt tungt. Sedan började vi prata om att bygga ut och efter en fyra månader lång resa på Nya Zeeland och Australien sa min dåvarande tjej: ”Du borde bli klövvårdare!” Samtidigt som vi byggde ut kostallet kom jag in på utbildningen i Skara.

Vad gör en klövvårdare?

– Ungefär samma som en hovslagare – fast på kor.

När tycker dina kompisar att du är crazy?

– I mitt kompisgäng är vi väldigt sarkastiska. Alla är galna på sitt sätt. Själv kan jag vara väldigt lurig.

Vad är det mest dramatiska som hänt på gården?

– Innan jag föddes fanns det en varg i närheten. Kossorna blev helt förvirrade och galna och drog till skogs. När det kommer en varg så blir många djur skitnervösa. Då samlar de sig i grupp och sticker iväg.

När i livet har du haft starkast medvind?

– Just nu! Ibland är det tungrott men så är det med livet. Man kan inte ha flyt hela tiden.

Vilken är den jobbigaste motgången du haft?

– Det var väldigt tufft att dra igång det här med gården. Först hade vi bara 14 kor. Nu har vi ökat med 400 procent. Bitvis var det tufft.

LÄS OCKSÅ I PLUS: TV4-böndernas okända kärleksliv – berättar om otrohetsdramat

LÄS OCKSÅ I PLUS: Bonde-Pelle om uppbrottet från Karin

LÄS OCKSÅ I PLUS: Bonde-Leif om kärleksvändningen efter Bonde söker fru

LÄS OCKSÅ I PLUS: Så gick det sen för sågade och hånade Idol-deltagarna

Foto: Daniel Ohlsson/TV4