Börje Ahlstedt har tvingats amputera benet: ”Är i chock”

Efter reklamen: Hänt testar Melloaktuella Albin Tingvalls kunskaper – avsluta låten

Skådespelaren Börje Ahlstedt har precis fyllt 85 år. Han blev folkkär som rövarhövdingen Mattis i Ronja Rövardotter och många minns hans genombrott i den kontroversiella filmen Jag är nyfiken – gul.

Livet som 85-åring började inte riktigt som Börje tänkt sig, då han tvingades amputera benet.

”Allt det här började med en brun fläck på hälen”

– Allt det här började med en brun fläck på hälen. Men då fanns det ju ingen misstanke om att jag skulle behöva amputera. Jag gick till sjukvården och var där flera gånger, de lindade om mig och så. Plötsligt kom det en ung, nyanställd sköterska som fick se min fot och undrade vad fan det var. En vecka senare var de tvungna att kapa delar av underbenet. Om det inte varit för henne hade jag säkert fått kapa hela benet, säger Börje Ahlstedt till Aftonbladet och förklarar att det rörde sig om streptokocker:

– Den unga sköterskan var riktigt arg och på sjukhuset sa läkaren att vi skulle talas vid på eftermiddagen. Men jag såg hur han bleknade. Sedan sa han att vi måste kapa av benet. Då svarade jag ”jaha, när då?” och han sa ”så fort som möjligt” varpå jag sa ”det är lika bra att ta det innan helgen”.

– Snacka om att man förtränger saker när man är i chock. När sanningen fastnade var det väldigt skakigt. Även om jag träffade olika sköterskor och läkare som var en trygghet i sig är ju resultatet att jag är en krympling, säger Börje.

Orden om döden: ”Ur tystnaden kommer ingenting”

Åldrandet skrämmer Börje och han tänker ofta på att döden står runt hörnet.

– Det säger jag också till min hustru Birgitta. Man kan dö när som helst. Jag säger det för att det är något jag tror på, även om det smärtar. Man får inte vara rädd för det och man måste våga prata om det. Ur tystnaden kommer ingenting.

Börje och Birgitta har varit ett par i snart 60 år. Receptet är en grundempati.

– Det är att i grunden tycka väldigt, väldigt mycket om varandra och att känna en empati för Birgittas själ. Hon är en väldigt snygg kvinna, men hon har också en varm själ. Och en schysst själ. Det strålar om henne och det har det alltid gjort.– Birgitta betyder allt. Min stora ångest är inte att man tar bort mina ben eller mina armar. Min stora ångest är att Birgitta tas bort.

FOTO: SVT / ARKIV / TT