Bosse Bildoktorn om frun Monica, döttrarna och bilkraschen
Bosse Andersson, 68, är hela svenska folkets ”bildoktor”. Hänt ringde upp honom för ett snack om romantik, kändisskap, spöken och varför döttrarna skäms över honom.
✔︎ Det här är Bosse Andersson
Ålder: 68.
Stjärntecken: Vädur.
Bor: I skogen utanför Vetlanda.
Familj: Hustrun Monica, två döttrar och sex barnbarn.
God egenskap: Positiv.
Dålig egenskap: Tidsoptimist.
Äter helst: Älgstek med wokade grönsaker.
Dricker helst: Vatten, whisky eller ett gott rödvin.
Borde: Bli duktigare på att svara på mejl.
Underlig merit: Begärt legitimation av Thomas Wassberg när jag jobbade på en mack och han var som mest i ropet.
Hej Bosse! Läget?
– Stabilt!
Hur har kändisskapet förändrat ditt liv?
– Jag måste klä ut mig eller raka av skägget för att inte bli igenkänd. Jag har tagit bort skägget två gånger, men gör inte om det. Framför allt inte när det är kallt. Alternativet är att jag virkar en ”hakvärmare”, men då skulle jag nog inte se klok ut.
Var det en stor omställning att gå från anonym smålänning till rikskänd bilfantast?
– Nej, egentligen inte. I Vetlandatrakten har jag varit känd i hela mitt liv. Skillnaden är bara att ringarna på vattnet blivit större. Jag är en social varelse och har lätt för att prata med folk. Jag lider inte.
Bosse om bilkraschen
Är du alltid glad och uppåt?
– Nej, jag har en allvarlig sida också. Folk tror att jag är en stor mes, men om du bara trycker på rätt knapp, eller snarare på fel knapp, så sprutar det eld ur ögonen på mig. Om någon kallar mig för idiot så rycker jag bara på axlarna, men om någon är elak mot ett barn eller ett djur så tänder jag på alla cylindrar och skrämmer livet ur folk. Det händer inte ofta – max en gång om året – men när det väl händer så blir jag högljudd och skräder inte orden.
Vilken är den märkligaste frågan du fått när det gäller fordon?
– Det är svårt att bara säga en. Men okej. En gång var det en man som hade problem med sin moped. Den var så slö i uppförsbackarna, tyckte han. Jag la fram flera tänkbara förklaringar, men ingen verkade stämma. Till slut frågade jag mannen vad han vägde. ”120 kilo”, svarade han. En tid senare ringde han igen och sa att felet var fixat. Han hade gått med i Viktväktarna.
Hur gammal var du när bilintresset slog rot i dig?
– Tio år. Jag hade misslyckats med att tillverka en evighetsmaskin och min kusin Göran förklarade att man inte kan tillverka energi, bara omvandla den. Som exempel berättade han om hur en bilmotor omvandlar kemisk energi till rörelse. Efter det gick jag till biblioteket och lånade böcker i ämnet. Det var då jag bestämde mig för att jag skulle bli bilmekaniker.
Vad är det snabbaste du kört med en bil?
– 280 kilometer i timmen, tror jag. Fast jag är inte säker. I så höga farter hinner man inte kolla på hastighetsmätaren så noga om man vill hålla sig kvar på vägen. Men den här gången, då jag körde kring 280, satt jag bakom ratten på en Lamborghini Diablo. Det var i Italien. Jag hade med mig en testförare som tyckte att jag var en mes. ”Gasa mer”, klagade han.
Är du en romantisk man?
– Ja, jag är en naturromantiker. Jag tycker om att titta på solnedgångar med min fru.
Ni träffades för över 40 år sedan på en fest. Vad fastnade ni för hos varandra?
– Jag minns knappt. Men jag kommer ihåg att vår gemensamma vän varnade henne för mig. ”Bry dig inte om Bosse, han bryr sig bara om bilar”, sa hon. Men Monica tog inte den varningen på särskilt stort allvar…
Har hon fått ångra det?
– (Skratt). Det tror jag inte. Senast vi pratade med varandra verkade hon pigg och glad!
1980 gifte ni er. Var det ett pampigt bröllop?
– Nej, vi gifte oss i Vetlanda stadshus. Det tog bar en kvart. Efteråt gick vi över gatan och åt varsin mjukglass.
Hur ser det ut hemma hos er?
– Det är mycket vanligt. Inget sticker ut förutom tavlorna. Min mamma och pappa målade mycket. Själv har jag fotograferat mycket i mina dagar, framför allt bilar. Merparten av konsten vi har på väggarna är egenproduktion.
När skäms dina döttrar för dig?
– Jag kan vara lite klumpig ibland. När jag ska ta hand om flera handväskor samtidigt i en stor folksamling gör jag det utan tanke på elegans. Jag hänger väskorna runt halsen som om de vore kameror.
Sover du naken, i pyjamas eller i blå arbetsoverall?
– Jag har kalsonger på mig. That’s all!
Vad har du för klädstil?
– Jag har två stilar. Jag går gärna runt i en mekaniker-overall. Det älskar jag. Den andra stilen, som är min mer normala, är bomullsbyxor, t-shirt och pullover. Jeans har jag aldrig förstått mig på.
Har du någon gång: varit med i en bilkrasch?
– Ja, jag har kört rally och åkt av vägen många gånger.
Sett ett spöke?
– Vet inte. Men en gång var jag inne i ett hus där en dörr öppnade sig utan förklaring. Det var ingen dramatisk händelse. Jag blev mest nyfiken.
Till sist Bosse. Vad skulle du välja mellan: äta julskinka morgon, middag och kväll för resten av ditt liv, dumpa Therese Alshammar i en bassäng med fytande betong eller förvandlas till en död ekorre på Björn Skifs båtbrygga?
– (Skratt). Utan tvekan det första. Bara jag får en god senap till. Det är det viktigaste!
Foto: TT