Camilla Henemark: "Kungen och jag har heder"

Hur står det till världens bästa Camilla?

– Världens bästa? Vad gulligt! Det är inte så bra, faktiskt. Senaste tiden har jag tampats med en massa hälsoproblem. Man inser inte hur viktig hälsan är förrän den vacklar. Nu har jag en tränings- och rehabiliteringsplan som jag följer varje dag. Målet är att bli frisk!

Vad sker på kärleksfronten?

– Det undrar jag också. Varför händer det inget? Det är faktiskt så. Jag saknar verkligen kärlek i livet just nu. Det har gått i stå.

En gång i tiden var du tillsammans med Johan “Stakka-Bo” Renck. Finns han kvar i ditt liv?

– Absolut! Jag pratade med honom så sent som i morse. Han ringer alltid för att säga “Jag ringer sedan”, ha ha. Johan är som en bror för mig. Vi har nästa alltid funnits i varandras liv. Jag gläds åt allt roligt som händer honom och han oroas av allt dåligt som händer mig. Skämt åsido. Vi känner varandra väldigt väl. Det känns tryggt.

Det har nu gått sex år sedan du pekades ut som kungens älskarinna i boken “Den motvillige monarken“. Kungen verkade skyldig som synden men förnekade egentligen aldrig era påstådda äventyr. Han sa heller aldrig något elakt om dig. Inte heller du om honom. Har ni en pakt?

– Vi har definitivt ingen pakt. Vi har heder. Många verkar sakna det.

När skandalen var ett faktum ströps dina inkomster och du bodde en tid på Stockholms natthärbärgen. Hur var det att vara hemlös?

– Enormt tufft. Det är inget jag rekommenderar någon. Men det lärde mig också mycket. Jag är betydligt ödmjukare i dag och tacksam för enkla saker.

Känner du ingen bitterhet?

– Inte längre. Inte för den biten. Jag har blivit starkare. När man kommer ut på andra sidan kan man skörda frukterna av det som varit tufft. Man får styrka, blir orädd.

Erbjöds du inget tak över huvudet av dina vänner?

– Jo, hela tiden. Men alltid med en baktanke. Det är tärande för självkänslan att sova på någons soffa, att vara i någons våld. Det är därför man föredrar att sova utomhus eller i en trappuppgång. Jag är hellre uteliggare än inneliggare. Det handlar om att behålla sin stolthet.

Var du slav under alkohol och droger under den här perioden?

– Nej, och det har jag aldrig varit. Missbrukarmentaliteten är inte underskattad, den kan drabba vem som helst, men jag har inte den benägenheten. Jag kan inte ens bli beroende av cigaretter. Därmed inte sagt att jag inte levt i stora excesser av njutningsmedel. Där finns sex, där finns mat. Jag har alltid levt utsvävande men aldrig varit slav under något. Jag har aldrig haft någon avtändning och jag har aldrig legat på avgiftning. Det är en stor missuppfattning om mig. Jag är ingen missbrukare.

Så vad är ditt problem?

– Mina diagnoser: ADHD och Aspergers syndrom. De gör att jag ibland inte riktigt tänker mig för innan jag agerar. Jag upptäcker inte det förrän det är för sent. Jag har en terapeut som hjälper mig att sätta saker i perspektiv. I hela mitt liv har jag sprungit runt och engagerat mig känslomässigt i saker som för andra människor inte är så allvarliga. Jag är intelligent men samtidigt naiv och överempatisk. Jag tror alltid gott om folk och blir jämt lurad. Det är ganska jobbigt.

Vem betyder mest för dig förutom din terapeut?

– Mina grannar. De är fantastiska. Utan dem hade jag inte överlevt. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur mycket de gjort för mig. När de märker att jag mår dåligt kommer det små lappar i brevlådan och uppmuntrande ord i trapphuset. När jag inte kunnat gå upp ur sängen har jag fått hjälp med att handla mat. Det är underbart att veta vem som bor på andra sidan väggen. Det skapar trygghet. Jag vill gärna slå ett slag för god grannsämja. Det är en underskattad och socialt viktig resurs.

På den gamla goda tiden var du stjärna i popgruppen Army of Lovers. Du flög jorden runt och badade i framgången. Hur ser dina dagar ut nu?

– Just nu är det sjukgymnastik som står på programmet. Det låter kanske tråkigt och sorgligt, men i själva verket är det otroligt skönt. Nu känner jag att det rör sig åt rätt håll. Varje dag är en liten seger. Var femte dag är en förlust, men jag vet att jag kommer vinna den här matchen. Livet är en berg- och dalbana, men det kommer säkert att komma en till loop.

Slutligen Camilla, vad gör din dag?

– Oftast småsaker. I natt var jag ute och pallade äpplen. Jätteroligt! Jag har balkongen full med äpplen och ska strax göra äppelmos! Lagom töntigt och tantigt, va?

Av Ola Lagerström
Foto: Stella