Carina Lidbom har en hemlig älskare: “Han bor inte i Sverige ens en gång”

Efter reklamen: Carina Lidbom bekräftar lyckan – är kär

Hur står det till världens bästa Carina?

– Det är fint! Idag har jag varit ute och cyklat och haft tvättstuga. Just nu håller jag på att laga en god middag till mig själv.

Har sommaren gått i hängmattans tecken?

– Absolut inte. Just idag – när du ringer mig – är det måndag. Det är skådespelarnas lediga dag. För mig har det inte varit någon hängmatta alls i sommar, jag har jobbat typ varenda dag med en fars som heter “Oj då, en till”. Sommarteater i Kalmar med Robert Gustafsson och Ola Forssmed, bland andra. Det har varit jätteroligt, både på och bakom scenen, jag har fått nya vänner. Det är jättekul att skratta varje dag, men vid det här laget är jag trött. Nu är vi inne på sluttampen, sedan väntar ledighet!

Blir det “balkonghäng” resten av sommaren?

–Nej. Jag är hemma en dryg vecka. Sedan åker jag ner till Bulgarien. Jag har bokat “enkelresa” och vet inte när jag kommer hem…

Har hus i Bulgarien: ”Förälskade mig i stället”

Vissa lyxlirare skaffar boenden på Mallorca, Kanarieöarna och spanska solkusten. Du har byggt bo i Bulgarien av alla ställen! Hur kommer det sig?

– Jag åkte dit 2007 och förälskade mig i stället. När jag kom hem ringde min bästis och frågade hur jag hade haft det. “Jättebra”, svarade jag. Sedan frågade hon om jag hade köpt någon väska, hon vet att jag alltid köper väskor. Jag svarade: “Ja, en väska blev det. Och så ett par skor – och så ett hus!” Hon trodde jag skämtade….

Ligger huset “uppe på Höga berget” – precis som Bamses farmors hus gör?

– Nej, men det ligger i en bergsluttning med utsikt över Svarta havet. Sedan har jag även en lägenhet i Bulgarien. Det bara blev så. Lägenheten ligger mer i stadsmiljö.

Har du vunnit på Triss, Carina?

– Nej, jag har jobbat hårt.

Känner du dig hemma när du kliver innanför dörren i Bulgarien?

– Ja, det gör jag. Jag har allt där, kläder och saker, så när jag beger mig av så har jag bara med mig ett litet handbagage med dator och småsaker.

Är bulgarerna schysta?

– Väldigt, jag är imponerad! När man har hus så behöver man ha hantverkare och ett nätverk som kan hjälpa även på avstånd. När jag hade lägenhet i Frankrike så var den biten jämt ett jätteproblem. I Bulgarien däremot är alla hjälpsamma. Jag känner verkligen hur bra jag mår där. Jag känner mig aldrig lurad. Alla hjälper till. Det är ett toppengäng!

Vill du åldras och dö i Bulgarien?

– Nej, det vill jag inte. Jag håller på att åldras för fullt just nu, men jobbar mycket för att vara pensionär. Det där med döden vet man ju aldrig. I morgon kan jag vara död. Då dör jag i Kalmar där jag befinner mig just nu. Dör jag om en vecka så dör jag i Bulgarien. Döden får jag välkomna på ett oväntat sätt, någonstans.

Vad möts du av när du kommer hem till Stockholm?

– Vänner, både hemma på Värmdö och inne i stan, som vill träffas och käka eller festa till det lite.

Carina om sin hemliga kärlek: ”Bor inte ens i Sverige!”

Häromåret antydde du i en intervju att du funnit kärleken – efter att du i princip varit singel hela livet. Uppdatera mig på relationsfronten, tack!

– Alltså, jag har inte varit singel hela livet. Grejen är att jag är väldigt försiktig när jag pratar om relationer. Jag har aldrig velat ha barn och flytta ihop och sådana grejer. Någonting vill jag ha privat. När jag är i en relation så vill jag inte basunera ut det. Även om jag är kär så vill jag inte att han ska “pekas ut”. Om vi däremot går längre, och tar ett till steg till i relationen, eller vad jag ska säga, då kommer jag tala om det.

Bor ni under samma tak?

– Nej, vi är glada särbor. Han bor inte i Sverige ens en gång!

Så han bor i Bulgarien?

– Alla tror det, men det gör han inte, (skratt).

Säg en kollega som du gillar!

– Det finns många. Robert Gustafsson är en. Honom känner jag väldigt väl. Robert ägnar sig aldrig åt att snacka skit, han är rak och han vet att jag är väldigt rak. Jag gillar honom.

För över 30 år sedan slog du igenom i Sunes jul. Du spelade “Sunes mamma”. Peter Haber spelade “Sunes pappa”. Fick du fjärilar i magen när du mötte Peter första gången?

– Nej, det fick jag inte. Det fungerar inte så när man ska jobba ihop. Däremot hade vi bra kemi. Vi jobbade på samma sätt – med stor respekt för varandra. Man ser till att man gör det man ska och lite till!

Efter Sune-succén hägrade tv-såpan Rederiet. Var din rollfigur “Alexandra Remmer” den behagliga typen?

– Ja, det var hon väl. Det var ingen komedi över henne. Ingen tragik heller. Det var roligt att jobba med Rederiet, men efter två, tre år kände jag mig “färdig” och bad om att få skrivas ut. Jag vill inte hänga kvar i evigheter med saker och ting, det gäller både i mitt privatliv och arbetsliv. Nyfikenheten driver mig framåt. Jag kliver ideligen ur min bekvämlighetszoon.

Har du kontakt med någon av de gamla rävarna från Rederiet-eran?

– Ja, med Bengt Bauler. Han som spelade “Carl”, han som “Alexandra” var ihop med. Även om vi inte ses hela tiden så har vi kontakt då och då. Annars är jag inte en sådan där som umgås med kollegor om du förstår vad jag menar. Jag jobbar. Sedan åker jag hem till mina grannar – som är vanliga och normala människor, (skratt).

Vad är skillnaden på dig som privatperson och yrkesperson?

– Som yrkesperson är jag väldigt noggrann och pedantisk, men som “vattuman” är jag i grunden en väldigt bohemisk människa. En del som jobbar med sig får för sig att “hemma hos dig är det säkert strikt och ordning och reda”, vilket det inte är. Där kan jag vara slarvig.

Vad har du börjat uppskatta i mogen ålder?

– Mig själv! Förr om åren var jag så hård mot mig själv. Tyckte inte att det jag gjorde var tillräckligt bra. Allt sådant har jag släppt. Försök må så bra

FOTO: