TV4-Carolin Björnerhag om svåra tiden: ”Kroppen la ned”
Men för Hänt bryter Carolin Björnerhag, 34, tystnaden om svåra tiden som kunde kostat henne livet.
– Hela kroppen la ned – jag höll på att stryka med.
I en öppenhjärtig intervju berättar Carolin Björnerhag om jobbiga uppbrottet, familjesorgen, gravidryktet som förföljt henne – men även om kärlekslivet och vad som gör henne lycklig.
Carolin – reporter i TV4:s Nyhetsmorgon – är född och uppvuxen i Kungsbacka ett par mil söder om Göteborg på västkusten, har två storebröder och en yngre halvsyster.
– Jag kommer från en arbetarklassfamilj med brevbärare, bilmekaniker och åkeri. Ingen i min familj arbetar med kultur eller media och ingen har haft några tankar på att synas eller höras, berättar hon för Hänt.
Själv insåg Carolin vid fem års ålder, då hon var med i sin första teaterföreställning på förskolan, att hon tyckte det var härligt att synas, höras och få applåder. Detta efter att i sina tidigaste år ha varit ett blygt barn:
– Sen har det bara fortsatt. Jag har terroriserat familj och kompisar med att sätta upp olika föreställningar där jag alltid skulle ha huvudrollen och gärna regissera och göra allt annat också. Jag gjorde också som barn mina egna radioprogram jag spelade in på en bandspelare. Jag vet inte riktigt varför jag har fått för mig att jag har så mycket att säga.
Efter gymnasiet jobbade Carolin som brevbärare i ett antal år. Mellan 2010 och 2012 gick hon en tvåårig dramautbildning. Samtidigt var hon med i den lokala revygruppen Tramsgänget i Kungsbacka, men vid 26 års ålder, 2013, bestämde hon sig för att flytta till Stockholm.
– Jag flyttade på vinst och förlust, kände att jag måste ha ett miljöombyte, att det inte fanns något för mig i Kungsbacka, fick praktik på radiostationen Rix FM, hade ingen lägenhet, kände ingen, men kom in i mediasvängen den vägen.
Samtidigt hade Carolin tur. En manusförfattare och producent för tv-programmet Partaj hade haft ögonen på henne ett tag och sett många föreställningar med Tramsgänget. När han fick reda på att hon flyttat till Stockholm ringde han och frågade om Carolin ville vara med i Partaj.
Carolin om depressionen och tuffa tiden utan sömn
Hon var med under fyra säsonger samtidigt som hon fortsatte jobba på radio i fyra fem år. Efter praktiken på Rix FM gick hon till NRJ, sen var hon på SR 2017. Det var samtidigt ett svårt och tufft år.
– Jag jobbade natt på Sveriges Radio, sov inte på ett år och höll på att stryka med för att hela kroppen la ner. Hjärtat klappade svagare, jag tappade minnet och började känna att nu är det illa. Dessutom dog en nära anhörig i familjen och jag separerade från min pojkvän sedan ett och ett halvt år. Det var en jävligt tuff tid. Jag höll på att bli utbränd och deprimerad på samma gång, var som en vandrande zombie.
Carolin var tvungen att bryta mönstret och sökte jobb som researcher hos Malou efter tio på TV4.
– Egentligen borde jag kanske ha varit ledig lite för att återhämta mig, men jag har alltid jobbat mycket, så jag började direkt på TV4. Det var inte mycket av ett val, utan jag var tvungen att byta jobb för att kroppen inte orkade mer. Som tur är blev det ett väldigt bra byte även om jag saknar radion mycket och aldrig stänger några dörrar, vare sig det gäller att göra comeback i radio- eller skådisbranschen.
Under jobbet med research till Malou efter tio kom Carolin även in på Nyhetsmorgon. Där hade de just då ingen reporter. Det jobbet var Carolin sugen på:
– Hon som var reporter innan mig var mammaledig, så det var lite som att solen stod i zenit och planeterna pekade åt rätt håll.
Hon höll sig framme, var angelägen om att visa att hon gärna ville bli reporter på Nyhetsmorgon. Till en början fick Carolin inget gehör för sin önskan, men en dag behövde redaktörerna verkligen en reporter för att åka ut och göra ett reportage och Carolin fick chansen.
– Jag gjorde ett reportage med Knut, 90 +, som skulle springa maraton, och nåt rätt gjorde jag väl, för de valde ingen annan efter det.
Carolins skådiskarriär nedlagd
Drömmen i framtiden är att få leda Let's dance eller något liknande riktigt stort tv-underhållningsprogram. Carolin säger att hon skulle tacka ja direkt om hon fick frågan. Vad gäller skådiskarriären har hon för närvarande lagt den på hyllan.
– Jag känner många skådisar, vet hur mycket jobb och dedikation det är för att komma någon vart, och då känner jag att det är ett val man får göra, att det valet har jag redan gjort och det blev tv. Det hade varit skitkul att få göra det lite vid sidan om också, men någon Oscars-statyett blir det inte för min del. Den tanken har jag lagt ner.
Om vi skiter i ditt jobb, vad är det bästa du någonsin varit med om?
– När min syster föddes. Det var väldigt traumatiskt först, för jag var sex år gammal, hade önskat mig en lillebror och varit väldigt tydlig med det. Sen ringde pappa och berättade att jag fått en lillasyster, ett otroligt svek, men när jag väl fick träffa henne så var min lillasyster det bästa som hänt i hela mitt liv. Hon är kärleken i mitt liv på riktigt. Jag blev en annan människa när hon kom, för jag fattade att nu måste jag skydda henne. Jag brukar säga att det var hon som lärde mig vad kärlek är, för att vara lite poetisk.
Är du själv sugen på att bilda familj?
– Det går i vågor, men nu börjar jag komma i den åldern då folk förväntas skaffa barn och familj, så det klart att jag känner lite stress och press, inte från dom i min närhet, utan snarare från samhället. Men det är så många grejer som ska stå rätt för det, och även om jag alltid har velat ha barn får jag nog tänka om lite grann. Det kanske inte blir fyra utan bara ett om man har tur.
Men är du singel fortfarande eller har du en partner?
– Jag är singel fortfarande. Så fort jag är singel vill jag inte gifta mig och skaffa barn, så fort jag är kär så vill jag det. Så det där går som sagt i vågor, men jag försöker tänka att var sak har sin tid, händer det så händer det, och hoppas att det blir så.
Vad är det bästa med att vara du?
– Att jag kan vara en social kameleont. Många uppfattar mig som glad och social. Det kan jag vara, men mina nära vänner vet att jag också är introvert och trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. När jag vill vara social är jag det, när jag inte vill stänger jag bara av. Jag känner mig aldrig ensam när jag är själv.
Om du fick en enda önskning av en ande i en flaska, vad skulle det vara?
– Det blir lite Miss Universum-svar, för ju äldre jag blir, ju äldre inser jag också att alla i min närhet blir. Så just nu önskar jag bara att alla i min närhet ska hålla sig friska. Det var jävligt tungt under covid när folk droppade av, som min nära vän Adam Alsing, så folk får gärna sluta dö nu.
Har du haft någon annan längre relation efter separationen 2017?
– Nej. Jag har dejtat kontinuerligt, men inte haft någon längre relation. Och jag kan känna att nu är jag faktiskt redo för det. Jag tror inte jag har varit det innan. Nu kan drömprinsen dyka upp om han känner för det.
Vad är du mest stolt över att ha gjort?
– Att jag tagit mig dit jag är helt själv, vilket min extramamma som står mig väldigt nära brukar påminna mig om ibland. Jag har inga föräldrar som kunnat hjälpa mig eller lägga ett gott ord, utan jag har bara jobbat, jobbat, jobbat, presterat och lärt känna rätt personer för att ta mig dit jag är idag. Det kan jag glömma ibland, för jag kan vara hård mot mig själv, känna att jag inte har gjort någonting. Jag är jättesjälvkritisk och har till och med gått i KBT-terapi för att jag tycker att jag är så dålig på allt. Och jag har prestationsångest, kan inte göra något halvbra. Det måste vara jävligt bra, helst bäst… Jag kan ha i ryggen att jag är ganska bra på det jag gör, men jag har väldigt svårt för att vara i nuet, vill alltid bara framåt, framåt och det är utmattande att aldrig kunna landa. Det är därför jag ofta glömmer att jag tagit mig dit jag är alldeles själv. Jag behöver bli bättre på att komma ihåg det.
Du är redan en offentlig person. Skulle du vilja bli mer känd?
– Min drivkraft har aldrig legat i att bli känd. Inte som folk som säger ”Jag ska bli känd” eller ”Jag ska bli rik”, utan den har legat i att få göra människor glada hur klyschigt det än låter. Om jag kan få någon att må bättre så har jag vunnit. Sen vill jag göra saker jag tycker är kul och utmana mig själv. Att det kommer på köpet att bli igenkänd är både på gott och ont.
Vad är det värsta rykte du hört om dig själv?
– Att jag är gravid. Det var det mest googlade om mig förra året bara för att jag hade gått upp lite i vikt. Av sånt blir man väldigt självmedveten, och man är väldigt utsatt som offentlig person och kvinna. Ändå måste jag säga att jag är enormt förskonad från elak ryktesspridning. Jag får så mycket kärlek och dom där en procenten som hör av sig om sånt, jag försöker bara att inte ge dem syre i min hjärna, även om det är klart att man ändå på något sätt tar illa vid sig.
Vilken kunskap skulle du förmedla till ditt 18-åriga jag om du kunde?
– Sluta vara så orolig. Allting löser sig alltid. För jag är expert på att oroa mig, är väldigt ängslig. Det hade sparat mig många gråa hår. Och ha kul på vägen. För det har jag glömt borta att känna efter att jag har. Istället har jag bara kört på. Jag borde stanna upp mer och bara leva.
När är du som lyckligast?
– När jag får vara med min familj hemma på västkusten. Som i julas när vi åkte skridskor och spelade bandy hela familjen. Då behöver jag inte prestera över huvud taget, behöver inte vara någon annan, kan bara vara mig själv. Det är en villkorslös kärlek jag får från dom, nästan så att jag kan andas på ett annat sätt när jag får vara med min stora dysfunktionella familj.
Foto: TT, TV4 & Privat