Claes Månsson berättar om scenskräcken: "Extrem ångest"

Jag förstår med ens varför han väljer Thelins Café på Kungsholmen  i Stockholm. Det ligger ett stenkast från hans bostad. Jag är hungrig som en varg och beställer pasta Carbonara medan skådisen Claes Månsson, 65, är mer försynt och nöjer sig med svart kaffe och kanelbulle.

– Jag är uppväxt i Göteborg, har en äldre brorsa och kommer inte alls från någon teaterfamilj. Faktum är att jag var väldigt, väldigt blyg i puberteten. Inte med mina kompisar men om jag skulle hålla föredrag i skolan så var det extrem ångest, en fix idé, kunde tänka på det under hela terminen om jag fick reda på att det skulle hållas.

Claes var dock väldigt filmintresserad och tillsammans med en likasinnad vän tittade de på allt de kunde. Visst ville han hålla på med film, men då var han tvungen att flytta till Stockholm och det ville han inte.

– Jag hade en vag idé om att bli lärare, gick några kurser på Universitetet och jobbade extra på posten, de kunde ringa in mig på kort varsel ibland.

Men han mådde inte bra av att planlöst skrota omkring, sitta uppe på nätterna och vända på dygnet så han bokade tid hos en yrkesvägledare som skickade honom på anlagstest där han fick prata med en psykolog som skulle utvärdera vad han borde jobba med. Claes blev övertalad att arbeta med barn, som fritidspedagog.

– Så jag började Göteborgs Folkhögskola där jag träffade min fru Gudrun. Under en personalträff skulle jag berätta en anekdot om att jag var flygrädd och det gick hem hos folk, alla skrattade och när man senare frågade om jag ville delta i en kabaré tackade jag ja. Det var alltså en ren slump att jag drog den där historien och någon upptäckte min talang.

Men när det var dags för premiär var Claes så nervös att han var tvungen att gå på toa sju gånger på en timme. Nerverna låg utanpå kroppen men väl efter sin prestation fick han mersmak.

– Nog för att jag är lång, men jag växte något enormt. Sedan blev det bara lättare och lättare, fortsätter han.

Han träffade en regiassistent som tjatade på honom att börja Scenskolan i Stockholm och vid andra försöket kom han in och flyttade till huvudstaden.

– Jag berättade inte att jag sökt in för Gudrun men var tvungen att ringa henne förstås och säga: “Nu flyttar vi”.

Paret bodde till att börja med i andra hand och flyttade 13 gånger inom loppet av två år. Claes trivdes på Scenskolan, fick ett eget litet rum där han kunde magasinera en del av sina saker. Men för Gudrun blev det svårare att knyta nya kontakter.

– Gudrun läste dramatik och träffade inte så mycket folk och det blev lite så att hon ”bara” blev min tjej när vi var ute på tillställningar och event, men sedan blev det bättre förstås, säger Claes och ler vid minnet.

Efter Scenskolan bildade han en frigrupp med bland andra Thorsten Flinck, 54, och tackade nej till Dramaten, han skulle göra Strindbergs Gustav Vasa på Turteatern i Kärrtorp men föreställningen lades ner och fick förfrågan att återvända till Dramaten. Gudrun hade blivit gravid med Lisa, 30, och det passade bra för Claes.

– Det är roligast att stå på scenen, man lyfter sig lite extra vid livepublik. Lorry var ju mitt stora genombrott, igenkänd på ett sätt jag aldrig varit med om förut. Jag har mycket att tacka Lorry för.

Jobben har rullat in. Tolv-skillingsoperan, Den girige, Ett drömspel, Kom igen Charlie, Tre kärlekar och Göta Kanal bland annat.

– Jag har haft tur och alltid haft jobb, svårt att se mig som så etablerad men förstår ju av andra att det är så.

Claes kanelbulle är slut sedan länge, jag sitter tillbaka-lutad i stolen och skriver medan Claes fortsätter:

– Sedan kom Gustav, barnen har definitivt förändrat mig. Man blir känsligare. Jag blev pappa rätt snabbt efter Scenskolan, jag hade något som var viktigare och konkret. Jag står väldigt nära mina barn. Pratar med Gustav varje dag, det känns fint.

Han och Gudrun är delägare  i ett litet pensionat i Antibes med nio rum. Dit reser de med jämna mellanrum, står i receptionen, servar gästerna, skruvar i glödlampor och tar det piano.

Till våren är han aktuell i TV-serien Saltön och teaterföreställningen Bröllop i kikar’n som turnerar runt om i Sverige. Claes är nöjd, det går inte att miste på. Han har haft en lång och framgångsrik karriär. Det var slumpen som från början tog honom dit, att han övervann sin blyghet och utmanade sina rädslor. Och tur var väl det, tänker jag.

Foto: All Over Press

Andra läser också:

Mauro Scocco är prisad, men vill aldrig bli folklig: ”Jag tackar nej”

Cecilia Ljung saknar de stora rollerna: ”Det känns som om folk inte minns mig”

Viveca Sten om förlossningsdramat: ”Något gick sönder i ryggen, jag kunde inte röra mig”

newsletter]