Det hände sedan – med skådisarna från Varuhuset

Vad minns du av Varuhuset?

– Oj, det var längesedan. Det var kul

Var rollen som Carlos viktigt för din karriär?

– Inte speciellt. Jag hade turnerat i Europa, Spanien och USA under 70- och 80-talet. Jag är jättenöjd med det jag har gjort.

Vad har du gjort efter det?

– Jag har gjort mycket tv och film, jag regisserar mycket också. Över hela Sverige. Innan pandemin jobbade jag på Dramaten med Häxjakten. Jag hade en roll där.

– Men nu är jag hemma eftersom jag är i riskgruppen. Jag har varit tvungen att tacka nej till arbete.

Hur påverkar pandemin ditt liv?

– Så länge jag är hemma och inte får covid-19 år är jag okej. Jag gör saker hemma, läser böcker och är aktiv med promenader. Jag träffar familjen, med avstånd. Det är en ganska allvarlig situation, det får inte strula. Jag har underliggande sjukdomar.

Hur allvarligt är läget för dig?

– Jag lever fortfarande, det är jag tacksam för. Men jag vill inte prata mer om det.

Vad minns du?

– Det var mycket dramatik. Hela svenska folket samlades framför tv-apparaten för att se Varuhuset, så det var en häftig grej att vara med i. I fikarummet pratade alla om samma program, till skillnad från i dag.

Hur har det påverkat ditt liv?

– Jag tyckte bara det var helt fantastiskt.

Hur gick det med skådespelarkarriären?

– Jag sökte till scenskolan några gånger och kom hyfsat långt. Sen kände jag att jag måste ha ett riktigt jobb, haha.

– Jag har varit på Expressen-tv och DN-tv i fyra år. Nu är jag frilansare och ska faktiskt debutera med en barnbok nästa år. En superhjälte-saga för barn mellan 3-6 år, med funkistema. Jag har även hållit på och jobbat med en dokumentärfilm som jag håller på att sälja in.

Så i stället för skådespelare blev du journalist?

– Ja. Jag har mest gjort videojournalistik. Lite skrivande. Men det har varit att dramatisera Tjechovs pjäser för barn, det har jag gjort i ett antal år.

Har du haft kontakt med någon som var med i Varuhuset?

– Jag brevväxlade med Katja, som spelade Sara. Av en händelse så träffades vi när vi var mammalediga. Det var sju år sedan. Det var jättekul och vi satt och pratade gamla minnen. Sedan har vi inte umgåtts riktigt.

Efter Varuhuset har Göran Thorell varit med i flera filmatiseringar. Han har medverkat i Den bästa sommaren, Beck-filmerna och Wallander. I en intervju med Expressen i april 2018 pratade han om att livet inte var så roligt på grund av en låg pension. Han var tvungen att ta extrajobb för att dryga ut inkomsten.

– Jag har jobbat extra med allt möjligt och har varit på bemanningsföretag där jag bland annat arbetat som renhållningsarbetare och på återvinningsstationer och sådant vid sidan om, sa han till tidningen.

När Hänt ringer upp Thorell är han väldigt fåordig. Han vill inte prata alls om Varuhuset – och avslöjar samtidigt att han drabbats av covid-19.

– Jag har corona, jag har inga svar att lämna, hälsar han kort.

Sharon Dyall är mångsysslare – hon är skådespelare, sångerska och röstcoach. Varuhuset var viktigt för hennes karriär. Det berättade hon i en intervju med Expressen i slutet av 2017.

– Det var i början av min karriär. Det var där jag blev känd för den stora svenska publiken. Det var omtumlande och märkligt, sa hon till tidningen.

Allt var däremot inte roligt under den tiden.

– En gång blev jag överfallen av en kvinna som slog mig med sitt paraply på Västerlånggatan. Hon tyckte att jag inte var tillräckligt snäll mot Rickard i charken. Hon kunde inte skilja på tv och verklighet, berättar Dyall för Expressen.

Tittarna har kunnat höra henne i mängder med filmer genom åren. Hon har gjort svenska röster till personer i filmer som Kalle i chokladfabriken och Alice i Underlandet, men det har även blivit röster till internationella filmer. Hon har även haft roller i West Side Story och Chicago. Sharon Dyall ställde även upp i Melodifestivalen 1991.

Hon har körat bakom artister som Mauro Scocco, Lisa Nilsson och Björn Skifs.

Det har varit en hektisk karriär, som har satt sina spår.

– Jag brakade ihop till slut. Satt på köksgolvet och kunde inte göra någonting men tog hjälp. I dag har jag lärt mig att tacka nej till saker men just då fick jag sådana fantastiska uppdrag att jag bara inte kunde, berättade hon för Hänt i en intervju 2016.

Margaretha Öhman var utan tvekan en av de starkaste karriärerna i Varuhuset. Där gjorde Christina Schollin avtryck.

– Det var en otrolig succé. Folk älskade serien och min roll, lite bitchig så där. Det var roligt att få spela en roll som är så olik de roller jag brukade förknippas med, sa Schollin, som gjorde samtliga 60 avsnitt i Varuhuset, i en intervju med Expressen.

Innan Varuhuset hade Schollin redan hade gjort avtryck i bland annat Änglar, finns dom?, Käre John och Fanny och Alexander.

Förutom det har hon gjort en mängd andra olika roller som skådespelare.

Hon har fyra barn: Peter, Niclas, Pernilla och Linus Wahlgren – inga okända personer för svenska folket. Kändisskapet i släkten slutar inte där. Två av hennes barnbarn är Bianca och Benjamin Ingrosso.

Schollin har varit sjuk under 2020. I en intervju i Aftonbladet i maj pratade hon om det:

– Jag blev väldigt sjuk. Det började att jag verkligen inte mådde bra och knappt kunde andas. Jag kunde inte ens gå några få steg utan att få andnöd. Så jag fick åka in akut med ambulans till ett sjukhus i Malaga, det var tjutande sirener hela vägen. Jag hade fått blödande magsår och anemi och fick ligga där i tolv dagar. Jag fick blodtransfusioner och massa blod, det blev fyra påsar, berättar Schollin för tidningen.

Rickard ”Rico” Rönnbäck började livet som byggnadsingenjör men efter att ha studerat på Statens scenskola bytte han bana. Han var aktiv vid Dramaten och sedan blev det fyra säsonger i Varuhuset. Efter det har han gjort en hel del roller och röster i serier och filmer.

Han gick i pension för nästan tio år sedan, men tvingades fortsätta jobba för att få ekonomin att gå ihop, bland annat som samtalsterapeut.

– Pensionen kan jag inte leva på, det kan jag säga. Men är det någon av mina kollegor som kan det? Det är jättetufft alltså, sa han till Expressen i en intervju 2018.

Lena Endre kom till Dramaten 1987 och har medverkat i flera uppsättningar där. Men det var med rollen som Ingrid i Varuhuset hon slog igenom.

– När det började sändas slog det till som sjutton och det var ganska läskigt, att bli igenkänd på gatan var man inte van vid. Det kom som en chock. Rent arbetsmässigt var det jätteroligt, sa Endre i en intervju med Expressen för några år sedan.

Vi har även sett henne i serier och filmer som Lorry, Jerusalem, Ogifta par, Trolösa och Stieg Larsson-triologin och Wallander-filmerna.

Hon har fått ta emot både filmpriset Guldbaggen och tv-priset Kristallen.

Det har blivit fyra giftermål. Hon har två barn med Thomas Hanzon som hon var tillsammans med mellan 1986-1999.

Vad minns du av Varuhuset?

– Jag arbetade på Dramaten samtidigt som jag gjorde Varuhuset, plus att jag även filmade i Europa. Sen skaffade jag barn, trots kollegors råd att man inte skulle vara hemma med barn. Men jag satsade på familjen, och ville ge mina barn tid. Jag försökte arbeta samtidigt, men det kändes splittrat. Jag vill göra en sak i taget, det är mer min melodi.

– Eftersom jag var hemma hela tiden började jag skriva i stället. Jag gick manusutbildning på Biskops Arnö, och sedan dess har jag skrivit manus.

Vad har du mer sysslat med?

– Jag producerade barnpjäs och filmade lite sparsamt. I Sverige är det svårt att komma tillbaka till film och teater när man har gjort annat.

Hur påverkade det dig?

– Det gjorde att lusten försvann som luften ur en ballong, och utan lust går det inte att skapa något. Man måste vara stark för att orka med den här industrin.

– Jag tog en paus, jag arbetade utomlands med konst och design. Jag reste mycket och jobbade som sjuksköterska inom barnpsykiatri. Men nu är lusten tillbaka igen.

Vad gör du i dag?

– Jag startade filmbolag och arbetar med film. Där är jag skådespelare, författare och regissör.