E-types glädjetårar – efter Melinda Jacobs gravidbesked: ”Ett till barn”

Efter reklamen: E-types avslöjande om kärlekslivet med Melinda Jacobs: ”Vi är skit dåliga på de”

När Melinda Jacobs, 40, och Martin Eriksson, 59, flyttade in i den stora kåken i Vadstena hösten 2023, var huset blått som ett blåbär. Målarpenslarna åkte dock fram i ett nafs och vips var huset lika rosa som Melindas fräsiga hår.

Från husets uppfart syns ett kyrktorn en bit bort. Även en rondell, pizzeria och brandstation.

– När vi hittade det här huset tyckte vi att det låg alltför centralt, men det är inte helt enkelt att hitta ett hus på tio rum i den här stan, förklarar Melinda när Hänt knackar på dörren.

Första dejten

Parets första möte ägde rum en kulen höstdag 2021. Martin, som bodde i ett hus på Hallingsbacken i Bromma, hade bjudit hem några vänner på middag. Vännerna hade tagit med sig en kompis, Melinda, som var singel.

– Jag stod och lagade mat när det ringde på dörren, berättar Martin. När jag kom ut i hallen hade Melinda, resolut som hon är, redan öppnat dörren. Jag tänkte att jag skulle se seriös ut: knäppa skjortan, ta bort tofsen i huvudet och ställa undan min bärs, men jag hann inte göra det. Hon fångade mig precis som jag såg ut!

Doftade Melinda nyponros när hon stod där i hallen?

– Det vet jag inte. Jag lagade Boeuf Bourguignon. Det osade i hela kåken! Hon luktade säkert gott, men det jag reagerade på var att hon var så chockerande snygg!

Vad tänkte du när du såg Martin komma utspringande från köket, Melinda?

– Jag tänkte: ”Honom ska jag ha!”

Martin: ”Hon som går där är min blivande fru”

Några veckor tidigare hade Martin sett Melinda i stan. Han hade suttit i sin bil och sett henne komma gående genom Tegnérlunden.

– ”Hon som går där är min blivande fru”, tänkte jag när jag såg henne.

Efter middagen i Martins Bromma-villa åkte Melinda hem till sig i Vadstena, men kort därpå återvände hon till huvudstaden. Möten i maktens korridorer väntade, bland annat i Riksdagen och på Regeringskansliet, och Martin ställde upp som chaufför.

När mötesdagen var över, och kvällen infann sig, avnjöts smarrig wienerschnitzel på restaurang Ulla Winbladh.

– Jag var pirrig och nervös, jag ville liksom visa det bästa av mig själv. Efteråt tog vi en biltur och fortsatte prata. Det var mysigt och trevligt, berättar Melinda.

Vem var den första som fick veta att du hade fjärilar i magen, Martin?

– Andreas, min fuskbror. Han visste om att Melinda och jag skulle ses. Sent på kvällen ringde han mig för att få en rapport om hur det hade gått. Då svarade jag att ”vi ska ses snart igen”. Två dagar senare åkte jag ner till Vadstena med blommor och choklad!

Förutsättningarna för ett förhållande var dock inte de bästa. Martin var inbiten ungkarl och hade aldrig bytt en blöja. Melinda var fembarnsmamma och nu liksom då brann hon för sitt jobb som familjehemsmamma.

Engagerad familjehemsmamma

Melinda blev riksbekant 2020 genom sitt engagemang för våldsutsatta barn. Några år tidigare hade hon tagit sig an en bebis vid namn Esmeralda. Bebisen hade omhändertagits av de sociala myndigheterna på grund av föräldrarnas missbruk och kriminalitet, och nu väntade ett ny och trygg tillvaro för den lilla flickan – i Melindas trygga borg. Flickans framtid tycktes nu ljus, men plötsligt fattade Kammarrätten ett nytt och våghalsigt beslut: att ge Esmeraldas biologiska föräldrar en ny chans som vårdnadshavare.

Melinda protesterade mot beslutet men förgäves, och 30 januari 2020 återfanns Esmeralda hemma hos sina föräldrar – vanvårdad och misshandlad till döds.

Ett knappt år efter Esmeraldas död möttes Melinda och Martin. Starka känslor uppstod, men också ett tvivel. Skulle Martin verkligen klara av att gå från ungkarl till att kastas in i en stor familj?

– Jag var osäker på om jag skulle våga ta risken, säger Melinda. Tänk om barnen skulle knyta an till Martin? Tänk om förhållandet sedan skulle ta slut? Självklart provade jag sådana tankar, fortsätter Melinda som nu, nästan fyra år senare, är glad för att hon vågade följa sin magkänsla, och med facit i hand har Martin klarat av den stora omställningen riktigt bra.

– Jag är jätteglad för att Melinda och jag vågade satsa på vår kärlek, säger han.

Bröllopet stod hösten 2023 i Vadstenas klosterkyrka och familjen består numera av tio personer: gemensamma dottern Izadora som snart fyller två år, Melindas barn Vanessa, 19, Savannah, 17, Vendla, 11, Viking, 5, och Nike, 3, samt två familjehemsplacerade flickor.

Glädjetårarna när Melinda plussat på gravidstickan

Hur gick det till när du fick veta att du skulle bli pappa, Martin?

– Jag skulle ha en spelning på Djurgårdsbrunn. Någon timme innan jag skulle gå upp på scenen var jag på hotellrummet med Melinda. Vi låg där på sängen, och plötsligt sträckte hon fram ett litet paket som såg ut som en skattkista. Jag öppnade locket. Där låg den, gravidstickan, som visade positivt. Då kom glädjetårarna!

– Vi var jätteglada, minns Melinda. Samtidigt var det superläskigt. Vi hade inte varit tillsammans särskilt länge, vi hade inte ens flyttat ihop. Det var så himla fint att se Martins reaktion. Han hade väntat så länge på att få bli pappa.

– Ja, i 40 år, förtydligar Martin.

Berätta om Izadora, din och Melindas dotter!

– Hon är väldigt rolig. Älskar att skämta. Det trodde jag inte små barn kunde göra. Vi har det väldigt kul ihop, hon och jag. Vi skojar och leker kurragömma, vi skrattar så vi kiknar.

För en tid sedan tystnade dock skratten hemma i villan. Lilla Izadora mådde plötsligt dåligt, berättar Martin.

– Hon var ledsen. Osedvanligt ledsen. Hon hade aldrig varit det förut. Hon spydde inte, hon hostade. Så fort hon åt något så hostade hon upp det. Då insåg vi att något hade fastnat i hennes hals, så vi åkte in i ilfart till sjukhuset. Vi fick sitta på akuten i sju timmar. ”Urinvägsinfektion”, gissade sjuksköterskan som tog emot oss. ”Omöjligt”, svarade jag. Man känner ju sitt eget barn. Till slut tappade jag besinningen och skrek rakt ut: ”Nu tar ni henne till röntgen, annars åker vi till ett annat sjukhus!”

Traumatiska händelsen med dottern Izadora

Martins ord tog skruv. Isadora fick träffa en läkare som snart gjorde en kuslig upptäckt: flickan hade svalt ett runt litet knappcellsbatteri, något som kan leda till frätskador på kroppens inre organ. Nu var varje sekund dyrbar. Izadora hamnade på operationsbordet med allt högre feber. Hon intensivvårdades i fyra dygn, varav ett dygn kopplad till respirator.

Traumat har satt djupa spår i Martin.

– Jag har levt i 59 år, men jag har aldrig upplevt ett sådant mörker. Det här var inte årets mörkaste stund, det var mitt livs mörkaste dagar. Mitt eget kött och blod stod på spel. Jag kan fortfarande inte riktigt prata om det här, det känns så fruktansvärt svårt.

Tillvaron för familjen Jacobs-Eriksson har med andra ord inte enbart varit rosenröd. Deras tillvaro är som i alla andra familjer, med glädjeämnen och svårigheter. På en skänk i vardagsrummet står bilder och tända ljus. Några av fotona föreställer Esmeralda, flickan som misshandlades till döds av sina föräldrar. Andra bilder föreställer Emma – en av Melindas familjehemsplacerade döttrar som dog i sömnen i november 2023, 26 år gammal.

Hur mår du efter allt du varit med om, Melinda?

– Jag mår bra. Det finns ju alltid två val. Leva eller dö. Mina föräldrar skilde sig när jag var fem, sedan växte jag upp hos min pappa. Jag fick tidigt lära mig detta med problemlösning. Ingen annan kommer göra saker åt en. Man har alltid ett val. Det var väldigt tydligt efter Esmeraldas. Visst, jag hade några veckor då jag bara låg i sängen, men sedan klev jag upp. Livet måste fortsätta!

Hur ofta pratar Martin och du om Esmeralda?

– Inte så jätteofta. Hon hade ju redan dött då Martin och jag träffades, annars hade det varit en annan sak. Vi kan prata om Esmeralda, men det gör fortfarande väldigt ont för mig att göra det. Jag pratar inte om henne med vem som helst, det är likadant för mina barn. Det är fortfarande ett öppet sår.

Barnbeskedet: ”Ingen skulle bli lyckligare än jag”

I familjen finns det plats för både skratt och gråt – och kanske på sikt ännu en familjemedlem.

– Vi har Juno, vår hund. Han är en typisk familjehund. Jag skulle vilja ha en till hund, gärna en lite större, en som hoppar in i bilen, är äventyrslysten och vill följa med mig på mina olika uppdrag. En sådan hund saknar jag jättemycket, säger Martin.

Vad ska hunden få heta, om ni slår till?

– Gärna Valle. Där ett fint namn, tycker jag.

Om det blir en till bebis, då?

– Det är inget vi planerar, men det gjorde vi å andra sidan inte när Izadora blev till. Då hade vi några väldigt roliga namn. Ett kom från en fransk prinsessa. Tyvärr har jag glömt namnet, men det var ett helt otroligt fint namn. Ingen skulle bli lyckligare än jag om det skulle bli ett till barn. Det skulle bli kanonbra, så klart, men jag är tacksam över allt jag redan har. Jag har Melinda, jag har Izadora. Jag har alla våra andra barn. Ingen på jordklotet är lika nöjd som jag är, det känns jättehärligt!

Vad gör Melinda till kvinnan i ditt liv?

– Värmen, tryggheten, kärleken, stödet – och vänskapen.

Vad gör Martin till mannen i ditt liv, Melinda?

– Han är tryggheten. Han får mig att bli mitt bästa jag.

Makarna ser fram emot nyårsafton som kommer firas på hemmaplan med vänner och alla barnen.

– På dagen ska vi grilla korv i stan. Sedan ska vi gå hem, göra oss fina, spela spel och bara umgås. På kvällen blir det trerättersmiddag. Martin får göra sin favoriträtt: hjortstek med gräddsås och ugnsrostad potatis. Gott, gott, avrundar Melinda och ler stort.

FOTO: Jonas Hessman