Edward Blom om stora livsförändringen med frun Gunilla
✔︎ Svåra valet för familjen – därför har de vänt upp och ner på hela livet.
✔︎ Ofrivilliga hemligheten: ”Är du tjock eller gravid?”.
✔︎ Så är han som äldre pappa – hyllningen och självkritiken.
Vad gör gastronomen Edward Blom, 49, nuförtiden? Här berättar han själv!
Hallå där, Edward! Som liten grabb ville du bli uppfinnare, men ödet ville annat och du blev gastronom, tv-personlighet och författare. Är Oppfinnar-Jocke inom dig förintad och död, numera?
– Ja, det är han nog, faktiskt. Det är rätt tråkigt. Min morfar var min förebild, han var ingenjör och satt hemma och meckade med filmprojektorer. Det var han som uppmuntrade mig att sätta ihop saker, att konstruera grejer. När han gick bort när jag var sex år hade jag inte längre någon förebild inom sådant där, och med tiden upptäckte jag att jag inte var så händig som jag hade inbillat mig. Jag fick det aldrig riktigt att fungera…
Du kunde skruva isär grejer men inte skruva ihop?
– Precis! Jag minns i skolan… De andra klarade av att bygga elektroniklådor, att rensa förgasaren på sina mopeder, att bygga in dioder som lyste i stjärngossemössan. Det lyckades inte jag med. Än idag har jag stora problem med saker vi beställer, allt kommer ju demonterat. En gång köpte jag en soptunna i plåt från IKEA. Jag klarade inte ens av att skruva fast handtaget år rätt håll. Den ser inte klok ut, den där soptunnan, (skratt).
Edward om frun Gunilla
Vilka är dina respektive Gunillas specialområden där hemma?
– Det är jag som klipper gräsmattan och tar hand om trädgården. Gunilla målar gärna med linoljefärg. Och så sköter hon ordningen – så gott det går – när det gäller ungarnas kläder till exempel. Själv vet jag inte vems plagg som är vems. I övrigt delar vi det mesta. Vi har en gammal villa från 20-talet med en ganska stor tomt. Halva är skogstomt, andra halvan är mer välordnad. Det är roligt att pyssla och gräva och dona i trädgården, tycker jag.
Tröttnade ni på storstadsbetongen?
– Jag hade en längtan till ett villaliv. Gunilla hade egentligen inte det, men när vi fick veta att vi väntade vårt tredje barn så insåg vi att ”det här går inte, vi får inte plats”.
Går du knappt utanför tomtgränsen nu när viruset tagit över världen?
– Jag är försiktig, jag träffar inte folk inomhus utan väntar in vaccinet. Med mitt BMI och min diabetes så är jag i en väldigt stor riskgrupp. Men det är inte bara negativt. Jag får mycket tid med barnen, det hade jag inte unnat mig annars. Barnen är hemma från förskolan och vi går inte iväg någonstans, det är inga partyn och fester. När det gäller kändismingel och branschgalor så inser man: ”Varför går man?” Visst, vissa kan vara småkul, men egentligen är det så mycket mer givande att tillbringa tiden med sina barn den korta tid när de inte vill något annat.
Blir du vred på Gunilla när hon tar sig in i ditt heligaste rum: köket?
– Nej, då. Tvärtom! Jag lagar nästan all mat, jag står för 90 procent av matlagningen, men jag tycker att det är roligt när hon vill hjälpa till. Däremot har hon svårt att laga mat när jag är där. Jag kan inte låta bli att lägga mig i. ”Skär inte löken så där, gör så här i stället”. När hon lagar mat vill hon helst att jag ska vara med barnen på övervåningen. Då funkar det utmärkt! Hon är en skicklig kock, men mer receptbunden än jag.
Du gillar anklever, rökt ål och allt som är signerat den franske mästerkocken Auguste Escoffier. Äter du aldrig skräpmat?
– Nej, det gör jag nog inte. Däremot äter jag naturligtvis ofta enkel mat. Jag var på McDonald’s en gång med barnen, men det var ju inte alls gott – fast personalen var väldigt trevlig. Är jag i Tyskland däremot så går jag gärna till deras korvkiosker, de har så jäkla bra korvar.
Vilken svensk maträtt är mest underskattad, enligt dina smaklökar?
– Blodpudding kan vara fantastisk om den är hemmagjord och stekt i ister och serverad med äpplen och lingon. Och ett glas Madeira till det… Stångkorv är heller ingen lyxmat, men väldigt gott. Och inkokt lax, allt för få som lagar det idag.
Vad åt du och Gunilla på er första dejt?
– Jag bjöd på dillkött. Gunilla tyckte det var ett märkligt val har hon berättat efteråt.
Vilket årtal var detta?
– 2010.
Hur gick det till när era vägar korsades?
– Det var på festen efter ”Årets kock”. På middagen, där. Gunilla som var allmänjournalist hade även skrivit för Gourmet i många år. Vi blev goda vänner. Sedan åkte hon tillbaka till USA, hon bodde i New York. Vi hann inte bli ett par vid första träffen, det blev vi i stället på sommaren när hon kom tillbaka.
På vilka sätt har ditt liv blivit roligare sedan Gunilla kom in i bilden?
– För det första har vardagslivet blivit väldigt mycket roligare. Jag tyckte aldrig om att vara ensam hemma, så jag fyllde mitt liv med alldeles för mycket aktiviteter. Jag gjorde restaurang- och krogbesök. Det var middagar hit och dit. Jag satt i olika styrelser, jag var inblandad i sjukt mycket föreningsliv. Det blev väldigt stressigt och jobbigt, det var ett ständigt högpresterande. Nu tycker jag att det är underbart att ha ett vanligt vardagsliv, jag behöver inte fylla upp varenda sekund. Det är bra att bara vara hemma! Det är det ena… Det andra är lyckan att vara kär. Det är underbart att älska någon och bli älskad.
När går ni varandra på nerverna?
– Jag tror aldrig att vi gör det. Hon går i alla fall inte mig på nerverna. Möjligtvis kan jag gå henne på nerverna. Jag kan vara rätt kolerisk, lite besvärlig och högljudd. Jag kan nog vara ganska ansträngande när jag blir så där speedad.
Gunillas senaste graviditet läckte aldrig ut i pressen. Varför denna familjehemlighet?
– Vi höll den inte hemlig, vi gick på en massa kändismingel och så. Sedan var det nog svårt för kändisreportrarna att veta om hon var gravid. Ingen törs ju riktigt fråga: ”Är du tjock eller gravid?” Så det var inte så att vi höll det hemligt, vi berättade det ju för familj och vänner. Det var ingen jättemedveten handling.
Hur är du som farsa?
– Både och, tror jag. Jag är rätt fantasifull och kärleksfull, jag tillbringar mycket tid med barnen. Det tråkiga är att jag är lite väl gammal, kan jag tycka. Om jag hade fått barn 20 år tidigare så hade jag varit bättre på att lära dem cykla och sporta. Jag är lite tjock och slö, man kommer inte ifrån det.
Du verkar jobba så fort du har en ledig stund. Gnäller Gunilla?
– Nej, jag jobbar inte så jättemycket. Inte timmässigt, men jobbar väldigt intensivt när jag jobbar. Jag håller strikt isär fritid och arbetstid. När Gunilla var utrikeskorre så gled allt ihop. Själv är jag väldigt strikt.
Vilka Edward Blom-produkter finns det på marknaden?
– Det finns ett rött och ett vitt vin. Det är väldigt roligt. Speciellt med det vita för det har jag själv komponerat. Det finns också glögg och snaps. Snapsen komponerade jag till mitt bröllop så att det skulle passa både män och kvinnor, svenskar och internationella.
Det måste vara en underbar kick att köpa en flaska vin på Systembolaget – med sitt ansikte på flaskan?
– Ja, det är det (skratt). Det är kul när man har flaskorna i kundvagnen. Sedan har jag öl- och shotsglas som blivit en ganska stor grej, det senaste året. Glasen pryds av olika citat som jag sagt under åren. Och så kokböcker och andra böcker förstås.
Vem vill du bli i ditt nästa liv?
– Jag är kristen katolik så jag tror att nästa liv är det eviga livet hos Gud. Då vill man gärna vara precis som man är – fast en betydligt bättre och godare version av sig själv – och förhoppningsvis har man ångrat allt dumt man gjort!
◼️ ◼️ ◼️
✔︎ Vem är Lars Edward Lucas Blom?
Ålder: 49.
Bor: Stuvsta i Huddinge.
Familj: Barnen Melchior, 5, Wilhelmina, 3, Zacharias, 2. Hustrun Gunilla, 48.
Gillar: Mat, dryck och vänner.
Ogillar: Stress.
Favoritsyssla: Äta och umgås med nära och kära.