Edward Blom om svåra valet med frun Gunilla – beslutet för barnen

Efter reklamen: Edward Bloms lycka – glädjen efter återföreningen med familjen

Möt gastronomen Edward Blom, 50, i en öppenhjärtig intervju med Hänt.

Hallå där, Edward! Som liten grabb ville du bli uppfinnare, men ödet ville annat och du blev gastronom, tv-personlighet och författare. Är Oppfinnar-Jocke inom dig förintad och död, numera?

– Ja, det är han nog, faktiskt. Min morfar var min förebild, han var ingenjör och satt hemma och meckade med filmprojektorer. Det var nog tack vare honom jag drömde om att bli uppfinnare. När han gick bort när jag var sex år hade jag inte längre någon förebild inom sådant där, och med tiden upptäckte jag att jag inte var så händig som jag hade inbillat mig, utan tvärtom ohjälpligt oteknisk.

Du kunde skruva isär grejer men inte skruva ihop?

– Precis! Jag minns i skolan … De andra klarade av att bygga elektroniklådor, att rensa förgasaren på sina mopeder, att bygga in dioder som lyste i stjärngossemössan. Jag kunde inte ens laga en punktering. Än idag har jag stora problem med saker vi beställer, allt kommer ju demonterat. En gång köpte jag en soptunna i papp. Jag klarade inte ens av att skruva fast handtaget. Den ser inte klok ut, den där soptunnan, (skratt).

Därför flyttade Edward och familjen

Vilka är dina respektive Gunillas specialområden där hemma?

– Det är jag som klipper gräsmattan och tar hand om trädgården. Gunilla målar gärna om med linoljefärg. Och så sköter hon ordningen – så gott det går – när det gäller ungarnas kläder. Själv vet jag inte vems plagg som är vems. Jag sköter det mesta av matlagningen. I övrigt delar vi det mesta. Vi har en gammal villa från 20-talet med en ganska stor tomt. Halva är skogstomt, andra halvan är mer välordnad. Det är roligt att pyssla och gräva och dona i trädgården, tycker jag.

Tröttnade ni på storstadsbetongen?

– Jag hade en längtan till ett villaliv. Gunilla hade egentligen inte det, men när vi fick veta att vi väntade vårt tredje barn så insåg vi att ”det här går inte, vi får inte plats”.

Går du knappt utanför tomtgränsen nu när viruset tagit över världen?

– Jag är försiktig, jag träffar inte folk inomhus utan väntar in min andra vaccinspruta. Med mitt BMI och min diabetes vore det en stor risk att drabbas av corona. Men det är inte bara negativt. Jag får extremt mycket tid med barnen, det hade jag inte unnat mig annars. Barnen är hemma från förskolan och vi går inte iväg någonstans, det är inga partyn och fester. När det gäller kändismingel och branschgalor så inser man: ”Varför går man?” Visst, vissa kan vara småkul, men jag tycker att det är mer givande att umgås med mina barn den korta tid de är små.

Blir du vred på Gunilla när hon tar sig in i ditt heligaste rum: köket?

– Nej, då. Tvärtom! Jag lagar nästan all mat, jag står för 80 procent av matlagningen, men jag tycker att det är roligt när hon vill hjälpa till. Däremot har hon svårt att laga mat när jag är där. Jag kan inte låta bli att lägga mig i. ”Skär inte löken så där, gör så här i stället”. När hon lagar mat vill hon helst att jag ska vara med barnen på övervåningen. Då funkar det utmärkt!

Du gillar anklever, rökt ål och allt som är signerat den franske mästerkocken Auguste Escoffier. Äter du aldrig skräpmat?

– Nej, det gör jag nog inte. Däremot äter jag enkel men bra mat. Jag var på Mac Donalds en gång med barnen, men det var ju inte alls gott. Är jag i Tyskland däremot så går jag gärna till deras korvkiosker, de har så jäkla bra korvar.

LÄS MER: Hen tjänar mest i Decenniets mästerkock – se oväntade ettan

Vilken svensk maträtt är mest underskattad, enligt dina smaklökar?

– Blodpudding kan vara fantastiskt om den är hemmagjord och stekt i ister och serverad med äpple. Och ett glas Madeira till det… Stångkorv och pölsa är heller ingen lyxmat, men också väldigt gott.

Vad åt du och Gunilla på er första dejt?

– Jag bjöd på dillkött. Gunilla tyckte nog att det var ett märkligt val. Men efterrätten som var Blanc mangé gick hem.

Vilket årtal var detta?

– 2010.

Hur gick det till när era vägar korsades?

– Det var på festen efter ”Årets kock”. På middagen, där. Gunilla som var allmänjournalist hade även skrivit för Gourmet i många år. Vi blev goda vänner. Sedan åkte hon tillbaka till USA, hon bodde i New York. Vi hann inte bli ett par vid första träffen, det blev vi i stället på hösten när hon kom tillbaka.

På vilka sätt har ditt liv blivit roligare sedan Gunilla kom in i bilden?

– För det första har vardagslivet blivit väldigt mycket roligare. Jag tyckte aldrig om att vara ensam hemma, så jag fyllde mitt liv med alldeles för mycket aktiviteter. Jag gjorde restaurang- och krogbesök. Det var middagar hit och dit. Jag satt i olika styrelser, jag var inblandad i sjukt mycket föreningsliv. Det blev väldigt stressigt och jobbigt, det var ett ständigt högpresterande. Nu tycker jag att det är underbart att ha ett vanligt vardagsliv, jag behöver inte fylla upp varenda sekund. Det är bra att bara vara hemma! Det är det ena… Det andra är lyckan att vara kär. Det är underbart att älska någon och bli älskad.

När går ni varandra på nerverna?

– Jag tror aldrig att vi gör det. Hon går i alla fall inte mig på nerverna. Möjligtvis kan jag gå henne på nerverna. Jag kan vara rätt kolerisk, lite besvärlig och högljudd. Jag kan nog vara ganska ansträngande när jag blir så där speedad.

Gunillas senaste graviditet läckte aldrig ut i pressen. Varför denna familjehemlighet?

– Vi höll den inte hemlig, vi gick på en massa kändismingel och så. Sedan var det nog svårt för kändisreportrarna att veta om hon var gravid. Ingen törs ju riktigt fråga: ”Är du tjock eller gravid?” Så det var inte så att vi höll det hemligt, vi berättade det ju för familj och vänner. Det var ingen medveten handling.

LÄS MER: Fucking Åmål-skådisens plötsliga död – vännen talar ut om sorgen

Hur är du som farsa?

– Både och, tror jag. Jag är fantasifull och kärleksfull, och jag tillbringar mycket tid med barnen. Det tråkiga är att jag är lite väl gammal, kan jag tycka. Om jag hade fått barn 20 år tidigare så hade jag nog varit lite piggare och bättre på att lära dem cykla och spela fotboll – eller en aning bättre i alla fall, så sportig är jag ju inte.

Du verkar jobba så fort du har en ledig stund. Gnäller Gunilla?

– Nej, jag jobbar inte så mycket räknat i timmar. Har 37,5 timmars arbetsvecka och långa semestrar. Men jag jobbar sjukt intensivt när jag jobbar. Jag håller strikt isär fritid och arbetstid. När Gunilla var utrikeskorre så gled allt ihop. Själv är jag väldigt nog med att när jag ”stämplat ut” får man inte tala jobb.

Vilka Edward Blom-produkter finns det på marknaden?

– Jag har en serie med öl- och shotsglas med olika citat och bilder av mig på. De finns på Cervera och de flesta välsorterade glasaffärer. Sedan har jag en gammaldags glögg och en blomsterdoftande högtidssnaps i Systembolagets beställningssortiment samt räkmackor och smörgåstårtor i en del Konsum och ICA-butiker. Min bok ”I full blom” har jag läst in själv som ljudbok, och så kan man ju lyssna på mina låtar på Spotify om man vill det. Och till jul dyker det upp ytterligare ett par produkter förhoppningsvis. Det är väldigt roligt att samarbeta med olika företag kring produkter, men man får ta det långsamt så man hinner vara en aktiv del av utvecklingen.

Det måste vara en underbar kick än att köpa en flaska vin på Systembolaget – med sitt ansikte på flaskan?

– Ja, det är det (skratt). Det är kul när man har flaskorna i kundvagnen. Också lite märkligt för gästerna när man sitter och dricker öl ur ett glas med sig själv på ...

Vem vill du bli i ditt nästa liv?

– Jag är kristen katolik så jag tror att nästa liv är det eviga livet hos Gud. Då vill man gärna vara precis som man är – fast en betydligt bättre och godare version av sig själv – som ångrat och fått förlåtelse för allt dumt man gjort!

Foto: TT