Elaine Eksvärd om sexuella övergreppen som barn: "Jag har kristallklara minnen"

Vi har några gemensamma nämnare: Elaine Eksvärd, 36, brinner för sexuellt utnyttjade barn och jag för gatubarnen i världen. Vi delar samma hudfärg och tycker världen är en otäck plats för många. Men där upphör likheterna – för där jag växt upp med en sund pappa, har hon varit utsatt för övergrepp av sin.

Hon har skrivit en bok om det och bestämt sig för att elda på politikerna för att få dem jobba mer mot sexuella övergrepp på barn. Att hon dessutom är Sveriges vassaste retoriker och har släppt fem böcker i ämnet är inte fy skam. Utöver det har hon fått tre barn på kort tid varav Evelyn, 2, har Williams syndrom. Nu träffas vi på ett hälsocafé på Söder i Stockholm och tar det hela från början.

Du är uppväxt i förorten Bredäng, med din mamma främst.

– Pappa är en svensk man som gjorde en klassresa nedåt, hans pappa jobbade som byggingenjör, men min pappa jobbade som spärrvakt. De träffades på 70-talet, min mamma är från Brasilien och jag har även en halvbror på hennes sida. Mina föräldrar separerade innan jag fyllt två år.

Och så hände dig det som händer ett av fem barn barn i varje klass. Han utnyttjade dig sexuellt.

– Jag minns tydlig pappas bruna manchestersoffa, jag var där varannan helg och jag har kristallklara minnen av det som var traumatiskt. Jag hade ett eget rum, men där var jag aldrig, jag skulle sova i hans säng. Han utnyttjade mig på en regelbunden basis, jag fick höra att jag var vuxen nog. Jag vill inte prata om detaljer, men jag kommer ihåg att det ibland var kvinnor i hans sovrum, och att han hyrde ut ett rum till ”afrikanska kvinnor”. För mig var det helt normalt att se porrfilmer som liten, människor ha sex på tv:n, jag trodde det skulle vara så.

Misstänkte din mamma något?

– Hon undersökte mig varje gång jag kom hem från pappa, la mig på sängen och tittade, utan att röra mig. Hon misstänkte att det inte stod rätt till och försökte få hjälp, men ingen lyssnade. Vi blev svikna av Socialtjänsten som valde att tro på honom, och det förekommer än idag att man tvingar barn att träffa föräldrar som misshandlar eller förgriper sig på dem. Eftersom mamma inte behärskade svenska helt hamnade hon hela tiden i underläge mot sin svenska exman i kontakten med myndigheterna.

Hur hanterade du det? Hur var din uppväxt?

– När jag var 10 lyckades mamma och jag hitta någon på Socialtjänsten som trodde på mig, som lyssnade på barnet och det blev besöksförbud. I tonåren var jag väldigt hatisk, jag kände mig sviken av pappas anhöriga som ändå träffade oss varannan helg och såg honom med mig utan agera. Jag blev mobbad i skolan, hamnade i en svår klass och bytte till Johan Skytte-skolan, som den heter idag. Där gick ett gäng medelklassungar som visste sina rättigheter, de öppnade mina ögon för vad jag kunde kräva, de var pålästa och jag sa upp kontakten med min pappa, förmodligen stärkt av mitt umgänge i skolan.

Du levde även i celibat senare under en period som ung vuxen, berätta!

– I tre år levde jag i celibat. Jag behövde en tid utan några sexuella inslag, och så började jag plugga retorik efter att ha bott i London. Jag trodde allt var möjligt, kände inga begränsningar.

Och så träffade du din man Gustav efter en tid av dejtande.

– Han var så jävla snygg, trodde bara vi skulle ligga med varandra, men idag är vi gifta och har tre barn. Han är så bra. Har principer, är rolig. Jag tror på tre saker i en relation: skratt, samtal och sex och så mycket beröring.

Och barnen då, alla kom tätt.

– Matheo kom till på bröllopsnatten 2011, och så Evelyn som vi upptäckte har Williams syndrom.

LÄS OCKSÅ: Elaine om sin dotters syndrom: ”Världen rasade samman”

LÄS OCKSÅ: Pernilla om sexövergreppet: ”Vågade inte säga ifrån”

Vad innebär det egentligen?

– Det är en kromosomavvikelse och hon söker ögonkontakt mer än fyra gånger oftare än ett annat barn, pratar sent, litar på allt och alla – vilket är min stora skräck, med tanke på min bakgrund. Och hon kan förstås bli helt normalbegåvad, det får framtiden utvisa, hon är så liten så svårt att avgöra. För oss är hon ju bara Evelyn.

Hur tog du beskedet?

– Jag tyckte det var otroligt jobbigt i början. Det var ett mörker i två, tre veckor. Jag bara grät. Att inte kunna skydda mina barn har alltid varit en stor skräck för mig, men efter ett tag lade det sig.

Och så skrev du boken ”Medan han lever”.

– När Matheo var nästan nyfödd skickade min pappa en porrfilm till mig, som jag polisanmälde honom för, och som han sedan dömdes för också. Samma dag som jag fick filmen ringde jag min förläggare och sa att jag ville skriva en bok.

Du har skapat ”Treskablinoll” och jobbar mycket med det vid sidan av kurser i retorik samt att du gör föreläsningar.

– Genom utbildningar i integritet och brottsförebyggande insatser bryter Treskablinoll tystnaden kring sexualförbrytare och ger barnen tillbaka sin rätt till en trygg barndom.Vi har lanserat ”Förskolebrevet” och ”Idrottsbrevet”, för att stoppa och förebygga alla former av sexuella övergrepp mot barn och för att tre sexuellt utnyttjade barn i varje klass ska bli noll.

Och så skriver du på din sjunde bok, en kriminalroman samt håller på med en dokumentär om hur vi Sverige jobbar med problematiken kring att lita och lyssna på barnet och att slå larm vid oro, som är så viktigt. Vill du ha fler barn?

– Jag vill ha ett fjärde. Gustav säger inte helt nej. Han säger bara ett barn i taget.

Foto: IBL, Malin Bondeson