Elisa Lindströms skada efter förlossningen: ”Smärtan har blivit värre”
Hänt i veckan möter Elisa Lindström som ser fram emot att bli sambo med sin nya kille.
Samtidigt berättar hon om en skada hon drabbades av i samband med förlossningen.
– Jag fick dåligt med syre, säger sångerskan.
Hur mås det, Elisa?
– Lite förkyld men ändå väldigt bra. Jag känner att jag just kommit ur min stora utmaning i livet, nämligen separationen. Med den kom en sorg som är den värsta jag varit med om i hela mitt liv. Fruktansvärt – inte minst med tanke på när det är ett barn med i bilden. Lyckligtvis har jag kommit ut hel på andra sidan. Jag känner mig tacksam. Det är en lång process, men jag har kommit igenom det värsta.
Det här är elisa lindström
Namn: Elisa Lindström.
Ålder: 31.
Jag känner mig som: 31. Tidigare har jag alltid känt mig lite äldre än jag är, men numera känner jag mig faktiskt som det jag är – det vill säga 31.
Stjärntecken: Oxe.
Familj: Särbon Gustav, 31, dottern Irma, 3, mamma Eva, pappa Jan, lillasyster Alma och storebröderna Karl och Linus.
Bor: Hus utanför Mariestad.
Det bästa med mig är att: Jag försöker leva ett bra liv där jag väljer det positiva och ljusa i tillvaron.
Det sämsta med mig är att: Jag ibland kan vara lite för hård mot mig själv, men det är verkligen någonting som jag – för varje dag som går – är på väg att komma bort ifrån. Jag har blivit snällare mot mig själv sedan min dotter kom till världen.
Jag tycker om att: Vara ute i naturen.
Jag tycker inte om att: Stressa.
Jag älskar att trycka i mig: Pappas göspanna med gräddig dillsås.
Bjud mig för guds skull inte på: Snabbmat.
Där tar jag mina promenader: I skogen där jag bor, jag har skog inpå knuten. Jag har också förmånen att bo precis vid en sjö, så jag brukar promenera på en skogsstig utmed vattnet.
Min två bästa vänner är: Gustav och Linda. Vi har varit kompisar sedan högstadiet, vi var som ett litet gäng och har följts åt genom livet. Linda och jag bor visserligen inte nära varandra, men hon är hela tiden nära mitt hjärta.
Mitt hittills bästa år: 2019 – då Irma föddes.
Mitt hittills sämsta år: 2021. Ett riktigt skitår. Jag skilde mig och gick igenom en livskris med allt vad det innebär med sorg och smärta. Samtidigt var 2021 ett jättebra år eftersom Gustav och jag blev ett par. Jag kände mig väldigt lycklig i det. På det sättet var förra året ett fantastiskt år! Nu har landet i den nya tillvaron och känner mig mer närvarande som mamma.
Min käraste ägodel är: Min hund – om man kan säga att Ziva är en ägodel, (skratt). Hon ger mig villkorslös kärlek genom att bara finnas där…
Jag flyttas tillbaka till min barndoms dagar då jag: Känner doften av fisk. Vi brukade fiska på somrarna ute vid vår sommarstuga.
Där vill jag ha en etta med kokvrå: Spanien.
Jag drömmer om att: Få leva ett rikt och lyckligt liv med min familj – och fortsätta glädja människor genom musiken.
Där vill jag bli begravd: Hemma i Töreboda. Jag kan också tänka mig att få min aska spridd i skogen och på så vis bli ett med naturen igen.
Finns det någon ny ”boyfriend” i ditt liv?
– Japp! Gustav heter han. Han är en gammal kompis till mig. Det känns fint att vi känt varandra så länge. Allt det där som man lagt på sig genom åren skalas bort på något sätt… Det känns väldigt ärligt och äkta. Han känner mitt gamla jag, mitt sanna jag.
Elisa Lindström om livet med nya pojkvännen och karriären
Vad är det bästa med Gustav?
– Att han är så lugn, snäll och närvarande. Vi har en stark förståelse för varandra och hjälper varandra att utvecklas.
Vad tror du blir nästa steg i er relation?
– Det blir väl att flytta ihop!
Som artist har du synts och hörts i alla möjliga sammanhang, alltifrån Svensktoppen och Så ska det låta till Melodifestivalen, Sound of Music, Let's dance och Allsång på Skansen. Vilken produktion har gett dig mest glädje?
– Jag skulle nog säga Sound of Music. Dels älskar jag att jobba i ensemble tillsammans med andra. I det här fallet delvis med barn. Dels har vi en fantastisk fin scen i Malmö: Nöjesteatern. Historien i Sound of Music är väldigt speciell och viktig. Det kändes bra att få lyfta fram den, varje kväll, för så många människor. Det kändes som att vi hade ett meningsfullt uppdrag.
Vilken produktion som du varit med i har genererat flest psykbryt?
– Kompani Svan, ett TV-program som spelades in i somras och som visas nu på discovery+ och Kanal 5. Vi som var med ”gjorde lumpen”. Det var som upplagt för att vi skulle få psykbryt och prövas, liksom! Vi blev väckta mitt i natten, vi städade på logementet, vi blev visiterade. Det var militärisk ordning varvat med fysiska utmaningar där vi ständigt fick möta våra rädslor. Enormt utmanande men också enormt utvecklande.
Relationen med Charlotte Perrelli – nu berättar Elisa Lindström
Hur har framgångarnas baksida sett ut?
– Att ständigt behöva vara på topp... Sådant kostar på – både mentalt och fysiskt. Jag minns inte hur många gånger jag stått på dansbandsscenen och varit jättesjuk, men ändå härdat ut i fyra timmar. Mellan låtarna har man gått bakom scenen och spytt för att sedan gå fram igen och köra. Jag har alltid varit väldigt plikttrogen.
Vilken branschkollega träffar du gärna över en kopp kaffe?
– Tommy Nilsson. Han är klok, han har livserfarenhet. Han har gått igenom mycket i sitt liv och kommit ut på rätt sida – starkare. Jag har mycket att lära av honom. Sedan är han väldigt rolig också!
Visst spelade du trumpet bakom Charlotte Perrelli innan du fick ditt stora genombrott?
– Nej, det med Charlotte var på musikgymnasiet. Vi hade en konsert dit hon kom som gästartist. Jättespännande! Jag fick även sjunga duett med henne, det tyckte jag var jättecoolt. Jag var 17, 18 år. Apropå Charlotte så var det faktiskt när hon vann Eurovision – då jag var åtta år – som jag bestämde mig för att bli artist. Samtidigt har musiken alltid funnits med mig helt naturligt. Mamma har alltid sjungit och spelat och morfar spelade dragspel. Jag var ofta med honom på spelningar då han sjöng och spelade.
Så var Elisa Lindströms barndom
Var i Sverige växte du upp?
– I Töreboda. Ligger i Västergötland. En väldigt liten ort men som ändå har det man behöver för att få en god uppväxt. Det fanns liksom mycket idrott och framför allt ett rikt kulturliv. Kulturskolan, bland annat.
Vem från din barndom vill du återförenas med?
– En kille som heter Benjamin. När jag var yngre så spelade vi trumpet ihop. Jag tror att han bor utomlands nu. Det hade varit kul att veta hur han mår!
Var har du slagit ner dina bopålar?
– Faktiskt där jag bor nu – i min hembygd.
Vad uppskattar du mest när det gäller ditt hem?
– Att det är mysigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det, men jag har en hel del gamla möbler. Vissa är från mina föräldrar, andra är från ännu längre tillbaka i släkten. Det skapar en hemkänsla, liksom. Jag är inte så mycket för den moderna stilen, jag föredrar den gamla som gör att man känner sig trygg och hemma.
Berättar om skadan efter förlossningen: ”Dåligt med syre”
Har du något dolt handikapp?
– Ja, en nackskada. Jag fick dåligt med syre när jag föddes, så barnmorskan fick greppa tag i nacken och dra ut mig. Resultatet blev en nervskada som jag känner av typ hela tiden. Ju äldre jag blivit, desto värre har smärtan blivit. Det är en sådan där livsutmaning...
Hur hoppas du att ditt liv ser ut när du fyller 50?
– Oh, jag hoppas att jag har en stor, lycklig familj. Kanske har jag ett till barn. Jag hoppas att det finns mycket kärlek och gemenskap och att allihop är hälsosamma och friska. Det är viktigast. Sedan hoppas jag förstås att fortfarande är ute och sjunger!
Slutligen Elisa, vilken är den bästa stunden på din dag?
– När jag har Irma-veckorna, när vi ligger i sängen och pratar om vad som varit det bästa under dagen. När jag får gosa med min dotter, då känner jag mig hel.
FOTO: TV4 play