Eva Rydberg, 81, om att flytta till äldreboende – nu berättar hon: ”Tackar varje dag”

Efter reklamen: Tommy Nilsson vägrar fler barn: ”Aldrig i livet”

Hur står det till världens bästa Eva?

– Just idag är det jättebra! Vanligtvis har jag väldigt mycket omkring mig. Jobb och så. Det är galet i min ålder, samtidigt som det är roligt, men just idag är jag ledig. Solen skiner och jag har varit ute och gått. Jag har det bra idag!

I 66 års tid har du arbetat med revyer, cirkus, dans, krogshower, musikaler, film och teater. Karriären har innehållit julkalendrar, Melodifestival och Svensktoppen. Vad av allt detta har du gett dig störst glädje?

– Jag tycker om allt jag gör. Däremot har jag aldrig tyckt om att spela revy. Revy är svårt. Man har bara tre eller högst fyra minuter på sig att etablera sin roll eller typ. Sedan är det ombyte till nästa nummer.

Vad är svårast med att vara rolig?

– Att man faktiskt själv måste ha roligt. Ibland är man lite trött eller nere. Det kanske hänt något tråkigt. Sådana gånger står jag där – innan föreställningen börjar – med lätt ångest. Jag tänker: ”Hur ska jag klara detta, hur ska jag få alla att skratta när jag själv mår som jag gör?” Sedan kommer jag ut på scenen. För det mesta börjar folk skratta. Då tänker jag: ”Kära publik, ni anar inte vad ni gör för mig, nu ska jag göra likadant för er, ni ska få en riktigt rolig kväll!”

Många kulturarbetare är allt annat än muntergökar. Hur är du, Eva?

– Jag är tråkig. Jättetråkig till och med! Jag är aldrig ute på lokal och har kul med andra. Kanske i min ungdom, men inte nu. För det mesta tycker jag att det är skönt att krypa upp i soffan och läsa en bra bok. Jag tycker om när andra har det roligt runtomkring mig, men för det mesta sitter jag tyst och lyssnar. I sådana sammanhang är jag inte alls rolig. Blyg är jag också!

Eva Rydberg om Nils Poppe: ”När vi möttes pratade vi bara mat”

Nils Poppe, som du jobbade med en gång i tiden, var väl också en blyg viol?

– Ja, faktiskt! Första gången vi jobbade ihop var på slutet av 50-talet. Jag var dansös i ”Blåjackor”, en pjäs som gick på Södra teatern i Malmö. Nils var inte ute och festade, och precis som jag var han blyg. Längre fram i livet bodde vi rätt nära varandra. Då brukade vi träffas i mataffären. Jag har hört att han ville fråga mig om att vara med på Fredriksdalsteatern, men han var för blyg för att fråga. När vi möttes pratade vi bara mat! Till slut ringde han. Jag tackade ja direkt och fick vara med på hans sista föreställning!

Vilken branschkollega träffar du gärna över en kopp kaffe?

– Det gör jag helst inte, jag går aldrig ut och tar en kopp kaffe. Däremot har Ewa Roos flyttat till Helsingborg. Hon och jag träffas då och då, men vi går inte ut och fikar. Jag har aldrig varit en fikamänniska. Tycker inte att det är roligt att sitta på café. Dessutom är jag för blyg. Alla tittar på en vill ta selfisar.

På vilket BB såg du dagens ljus?

– Malmö allmänna BB.

Var du klassens plugghäst?

– Absolut inte! Jag var värdelös på att räkna. Geografi, historia och slöjd gick också bort. Jag hade en kompis som hjälpte mig att fuska. Vi satt bredvid varandra. När det var något som jag inte kunde så harklade jag mig diskret. Då visade hon i all hast vad hon hade skrivit – och så skrev jag likadant. Det funkade en tid men inte för evigt. När fröken insåg att vi hade precis samma fel på proven så drog hon slutsatsen att vi hade fuskat. Då fick jag gå ut i korridoren. Däremot tyckte jag att engelska var kul. Och så hade jag stort A i gymnastik.

Hur såg familjebilden ut när du var liten tös?

– Det var mor och far och storebror Lennart som var elva år äldre.

Berätta om din kära mor!

– Hon hette Hertha, var piggelin och tyckte om att träffa folk. Hon fick folk att skratta. Gud vad vi skrattade tillsammans! Dessutom dansade hon himla bra.

Pappa, då?

– Han var komiker, han var fruktansvärt rolig. Kalle, som han hette, älskade fester. Vi hade många fester där hemma, det tyckte jag om när jag var liten. Han kunde komma in utklädd till någonting fruktansvärt roligt. Jag har fått dansen av min mor och komiken av min far. Bror var också rolig. Dessutom dansade han fruktansvärt bra! Det var han och hans fru Kerstin Rydberg som startade ”Rydbergs dansakademi” i Malmö. Min bror dog 2011, men dansskolan lever vidare. Nu är det Lennarts dotter som har skolan.

Kärlekslyckan med maken Tony – lugna livet idag: ”Mår väldigt bra”

Hur gick det till när din bättre hälft Tony kom in i ditt liv?

– Han var musiklärare, musiker och kompade diverse band och artister. Vi var ute på turné, Tony och jag. Efter föreställningarna satt vi och pratade över en kopp te. Vi hade det så vansinnigt trevligt. Det kändes så bra, men det var ingenting annat. Inte från hans sida heller, men när vi skildes åt märkte jag att det fanns något annat också. Jag saknade honom! Det här var runt 1977. Pappa hade precis dött så jag var rätt ledsen. Tony tröstade.

Hur lång tid efter första dejten gick samboflytten?

– Två år, tror jag.

På vilket sätt är det en fröjd att leva ihop med Tony?

– Utan Tony, ingen Eva Rydberg. Vi har det så himla roligt tillsammans. Kärleken är fortfarande mycket stark, det är härligt! Tony hjälper mig med allt. Om han inte fanns skulle jag inte kunna ha teatern.

Eva Rydberg om äldreboende: ”Jag slipper”

När i ditt liv har du känt dig som mest harmonisk?

– Det är faktiskt nu, det är underbart att vara 81. Älskar det! Man behöver inte gå omkring och oroa sig för vad andra ska tycka om en. Man kan vara sig själv fullt ut. Och yrkesmässigt är allt gjort. Nästan. Skön känsla! Jag slipper vara på turné, jag slipper vara i Stockholm och gå omkring ensam på gatorna. Nu gör jag bara sådant som jag tycker är roligt. Dessutom mår jag väldigt bra. Jag är frisk. Det uppskattar jag något enormt. Jag slipper sjukhus och äldreboenden. Jag behöver inte ha någon som kommer hem och tar hand om mig. Jag tackar varje dag för att jag klarar mig själv!

Vem ska spela dig i filmen om ditt liv?

– Min dotter, kanske? Hon skulle kunna göra mig. Däremot ser hon alldeles för bra ut för att spela mig, (skratt).

Slutligen Eva, vilken är den bästa stunden i ditt liv?

– Mitt på dagen när klockan är två, tre. Solen skiner in. Jag älskar mitt hem och att vara just hemma. Då mår jag fint!

FOTO: TT