Fråga doktorn-Karin dumpade fästmannen – otroliga historien: ”Kommer aldrig att funka"

Efter reklamen: Johan Ulvesons känga till Henrik Dorsin efter repetitionerna av “Svenska revyn”

Hur står det till Karin?

– Läget är jättebra! Barnen är friska. Jag är frisk. Jag tittar på havet och ikväll är det hockeymatch.

Var har du slagit ner dina bopålar?

– Jag bor i ett litet torp åtta kilometer utanför Skellefteå, ett traditionellt rött torp med vita knutar. Tittar jag till vänster så ser jag skog. En del av den skogen är min. Vrider jag på huvudet åt höger så ser jag Kågefjärden. Jag har havet alldeles nedanför. Det går inte att ha det bättre! Hjärtat mår bra här. Tanken också.

Vem hade du vid din sida när du vaknade i morse?

– Jag hade Ozzy på ena sidan och Zigge på andra sidan. Ozzy och Zigge är mina katter.

Vill din kille Nic inte sova med dig?

– (Skratt). Min kille vill absolut sova med mig, men han är i Australien just nu. När han är här så sover han gärna med både mig och katterna. Katterna ingår i dealen. Ska man vara ihop med mig så får man inte vara kattallergiker.

Hur länge har Nic och du varit ihop?

– I fem år varav två år var under pandemin. Under de två åren, då Australien stängde ner, pratade vi bara i telefon. Det var början på vårt förhållande. Det tog ett helt år att prata innan vi båda insåg att man faktiskt kan ”facetajma” och se varandra, (skratt).

Mötte Nic på slutfesten av Robinson – nu ska de gifta sig tre gånger

Visst möttes ni på sydliga breddgrader?

– Ja, på Fiji. Jag var ansvarig läkare för Robinson, vi var där. Nic var på en grannö i affärer och skulle bara besöka vår ö. På slutfesten hamnade vi bredvid varandra. Då gick det som det gick …

Vem frågade chans på vem?

– Det var nog han. Jag försökte göra slut många gånger. ”Det här kommer aldrig funka för han bor ju på andra sidan jordklotet”, tänkte jag. Han gav sig inte.

Trägen vinner, Karin!

– Verkligen! Nu är vi förlovade. Nästa år ska vi gifta oss. Tre gånger, faktiskt. Vi kommer gifta oss borgligt i Sydney Harbour i januari. I juni kommer vi vigas av en svensk präst på Kreta. Vi gör ett Mamma Mia-bröllop med alla barn, barnbarn och släktingar. Sedan kommer vi åka till ett ställe utanför London där det finns en gammal stenkyrka från 1600-talet. Nics pappa och syster är begravda där. Där hade vi tänkt viga oss.

Vad kan du ge dig fanken på att ert första äktenskapsgräl kommer handla om?

– Gräset.

Gräset?

– Ja, och vi har redan grälat om det. Vi brukar bråka om vem som ska få klippa gräset. Jag har klippt gräset i hela mitt liv. Han också. Problemet är att jag är morgontrött och han morgonpigg. Han brukar hinna före mig. Det är lite störigt!

Vilka ord kan Nic på svenska?

– Tack, hej då och jag älskar dig. Och så kan han säga ”heja AIK”.

Karin Granberg om pensionärlivet: ”Styra min tid”

Vad är senaste nytt på jobbfronten?

– Jag hade tänkt att jag skulle jobba tills jag stupar på min post. Det har hela tiden varit tanken. Nu, på gamla dagar, har jag insett jag inte har många år kvar. Därför har jag gått i pension. Jag jobbar däremot en del som konsult. Nu kan jag styra min tid, nu är jag företagsläkare som konsult. Det innebär att jag kan vara tre månader i Australien från november till början på februari. Det hade jag aldrig kunnat vara om jag haft en fast anställning i vården.

För en tid sedan sa du tack och hej till tv-programmet Fråga Doktorn. Snälla, kom tillbaka!

– Vad söt du är! Jag stänger aldrig dörren till någonting. Samtidigt måste man få livspusslet att fungera. Men som sagt, vad som ligger framåt återstår att se.

Vem är den gladaste sprätten du har i din närhet?

– Det är en person som heter Sonja Sundkvist, hon är min närmaste vän. Vi har känt varandra i sex år. Sättet vi träffades är så roligt. Sonja är chefsläkare i Skellefteå. På den tiden var hon medicinsk ansvarig på hälsocentralen där jag jobbade. När något går fel i vården så gör man utredningar – för att det inte ska hända igen. Man går igenom alla händelsekedjor. När jag träffade Sonja, och hörde hennes värdegrunder och syn på människor i vården, så blev jag nyfiken. Efter mötet dröjde jag mig kvar. Hon också. Och så började vi prata. Sedan blev hon min bästa vän. Det är fint.

Var din barndom hiss eller diss?

– Jag borde säga att den var ”diss” eftersom mamma var sjuk under hela min uppväxt. Samtidigt kan jag inte säga annat än att jag haft en fantastisk barndom! Skog. Plocka svamp. Mormor och morfar. Jag fick frihet att växa som människa. Det är stor ”hiss” på min barndom.

Vad råkade din mamma ut för?

– Hon blev hjärtsjuk när hon var 32 år. Allt började med en infektion. Sedan åkte hon in och ut på sjukhus. Hjärta och hjärtklaffar opererades. Hon blev långsamt sämre. I långa perioder låg hon på sjukhus och räknades ut, men hon var tjurig och överlevde tills hon var 56. Pappa dog när han var 62. Nu har jag överlevt båda två.

Vad hade du blivit om du inte blivit läkare?

– Under en veckas tid, när jag var liten, ville jag bli isprinsessa. Så fort jag insåg att det inte var aktuellt fokuserade jag på läkare. Kanske hade jag en liten tanke på att bli något inom konstens värld. Jag har alltid tyckt om konst, färg och form.

Vad kan det vara svårt att tro om dig?

– Att jag har garderoben full med snygga dräkter. Här hemma går jag bara klädd i långkalsonger, (skratt).

Vad skulle du behöva ta itu med?

– Massor! Mina matvanor. Motionen. Fråga Nic. Han älskar att laga mat. Fråga honom vad han tycker om att jag kan äta kall pilsnerkorv vid diskhon till middag…

Slutligen Karin, vad gör din dag?

– Det är när jag sitter uppkrupen i soffan. Jag ser havet, träden och buskarna, och katterna ligger och sover bredvid mig. Då mår jag bra!

FOTO: PRIVAT