Gunilla Persson till attack mot Maria Montazami: "Den mest konflikträdda person jag träffat"
Hur står det till världens bästa Gunilla?
– Det står alldeles utmärkt till! Jag sitter i soffan i stora salongen. Det är lugnt och fint och där ute är himlen blå och träden grönskande. Jag har otroligt vacker utsikt: grönskande träd som sagt, en palm och höga berg längre bort.
Så fort ni Hollywoodfruar träffas uppstår det tuppfäktning. Varför kan ni inte hålla sams?
– Kolla noga på programmet. Följ det. Gör du det så ser du att jag aldrig bråkar. Aldrig någonsin! Det är de andra som börjar gräla med mig. Och jag är bra på att säga ifrån. Jesus säger att man ska vända andra kinden till, men man ska inte låta sig bli totalt söndertrampad.
Vem är den värsta intrigmakerskan, enligt dig?
– Åsa. Hon är anställd av TV3 för att provocera mig!
Vad tycker du om Maria Montazami?
– Hon är den mest konflikträdda person jag någonsin träffat, men ibland vågar hon faktiskt stå upp för mig. Jag uppskattar det.
Och Britt Ekland?
– Britt är bara så fruktansvärt avundsjuk! Hon har det här elaka i sig.
Var tog du dina första steg?
– I Norrköping. Vi bodde på Albrektsvägen, mamma, pappa och jag. Varje dag var en fröjd. Jag kände mig så älskad!
Var du en söt flicka?
– Ja, mycket. Mamma var duktig på att sy och klädde mig i tröjor och klänningar som hon hade stickat och virkat.
Hur var du som liten?
– Våghalsig. Jag kommer ihåg när jag fick se havet första gången. Jag var kanske två år och sprang mot vattnet allt vad jag orkade! Pappa, som var elitgymnast, sprang ifatt. Jag var väldigt orädd och älskade att åka bergochdalbana – precis som Erika gör idag.
Hur såg din önskedröm om framtiden ut?
– Jag skulle till Amerika och bli filmstjärna precis som Greta Garbo. Jag satt och beundrade henne och som 24-åring kom jag till Amerika som fotomodell.
Hur kändes det att bli en del av jetsetkretsarna?
– Det är klart att det var spännande. Men det var inget jag eftersträvade. Och jag var aldrig inne i den drogfyllda rock n’ roll-svängen utan höll mig till de stilfulla kretsarna. Jag gick på galamiddagar och påkostade privatfester.
Och männen slogs om din uppmärksamhet, förstås?
– Jag var väldigt uppvaktad, ja, och kunde välja och vraka. Men tyvärr valde jag fel män!
Du lär ha haft en romans med prins Albert av Monaco. Senast ni träffades var precis innan Erika föddes. Visst tror många att Albert är Erikas far?
– Ja…
Är Albert en bra kille?
– Han är en mycket bra person. Jag har inget negativt att säga om honom.
Du gör aldrig av med mindre än 200 000 kronor i månaden. Vad lägger du mest pengar på?
– Lägenheterna i Los Angeles och New York. Numera försöker jag också att lägga undan pengar. Man måste tänka på framtiden.
Vad borde du unna dig oftare?
– Att gå på spa. Det var länge sedan nu.
Kan du tänka dig att flytta tillbaka till Sverige?
– Jag inte bott där på över 30 år. Jag tror att det skulle kännas konstigt att bo där. Jag skulle nog inte trivas. Jag har blivit mer amerikan än svensk.
Drömmer du på engelska?
– Ja, men lika ofta på svenska. Och i vardagen varvar jag språken. Mamma pratar jag bara svenska med. Jag försöker prata svenska även med Erika. Hon har förresten blivit något av en assistent till mig. Jag är en jubelidiot när det gäller datorer. Speciellt när jag inte har glasögonen på mig. Då skriver Erika åt mig. Hon skickar mail och textmeddelanden, hon googlar och hon tycker att det är så kul att hjälpa mig.
Vad väntar härnäst i ditt liv?
– Den stora kärleken! Trots att jag blivit besviken så många gånger är jag en hopplös romantiker som tror på den underbara kärleken som man nästan bara ser i de gamla filmerna. Och än är det inte för sent. Jag är inte död än. Jag vill ju inte sitta där som en överbliven 60-åring. Det går ju inte, eller hur?
Slutligen Gunilla, vad gör din dag?
– När min mamma tittar på mig med sin innerliga kärlek och tacksamhet. Då vet jag att allt jag gör för henne är mödan värt.
Av Ola Lagerström