Hemma hos Ulf Wagner: "Det är Ingalill som har touchen"
I ett villaområde strax utanför Göteborgs centrum ligger ett vitt trähus från 1921 omgivet av en liten trädgård med gamla plommonträd från 1870-talet. Dörren öppnas glatt av en kändiskock stödd på kryckor.
Det har gått ett par månader sedan som Ulf Wagner, 59, råkade slita av sig ena hälsenan.
– Hej, roligt att ses, välkomna!
Med ett numera vant grepp om kryckorna som han snart hoppas slippa visar han oss in i huset. Här bor även hustrun, operasångerskan Ingalill, 54, samt familjens två minstingar. Makarna har inga gemensamma barn men med Ulfs döttrar Molly, 19, och Julia, 22, samt Ingalills söner Joel, 25, och Leonard, 17, har de fyra tillsammans.
Huset som paret köpte för fyra år sedan är på totalt cirka 160 kvadratmeter. På övervåningen ligger sovrummen, på entréplanet kök samt sociala ytor och längst ner en vinkällare som rymmer Ulfs stora intresse samt ett hemvändarrum för de två utflyttade barnen.
– Vi älskar det här lilla huset. Vi kom hit och sa på en gång ”vi tar det”. Allt gick väldigt fort. Vi hade tittat på 35-40 hus tidigare och trodde inte vi skulle hitta något, berättar han.
Vi håller oss på entréplan. Att makarna är intresserade av konst och design syns tydligt. På väggarna hänger såväl okända som kända konstnärers verk från olika tidseror. Picasso, Peter Dahl, Bengt Olsson, Isaac Grünewald, Lasse Åberg med flera.
En klar favorit är en silverplakett med Bacchus från 1700-talet.
– Jag tycker den är fantastisk. Ett av få objekt som mina föräldrar tog med sig när de flydde från Tyskland 1943 och som köptes av en släkting 1912 i Zurich.
På spiselkransen vid Laminofåtöljerna spelar kontraster i form av glasklotet Yin yang av skulptören Pål Svensson och en keramikhäst från tangdynastin som vid det här laget är mellan 1300 och 1400 år gammal.
– Jag gillar att blanda modern design med lite äldre grejer. Vi är båda väldigt intresserade av inredning men det är Ingalill som har touchen. Vi kan ha jättediskussioner om hur tavlor ska hängas och vilka mattor som ska ligga framme. Det ska vara harmoni och jag har fått byta ut lite kan man väl säga.
Kärleken till vackra ting uppstod i unga år. Det är bland annat en liten blomstertavla i bred guldram ett bevis på.
– Den ropade jag in på auktion i Eskilstuna för 300 kronor när jag var elva år. Det var väldigt mycket pengar på den tiden, kanske motsvarande 5 000 kronor i dag och den är antagligen helt värdelös. Säkert inte värd mer än fem kronor. Mamma lämnade mig i fem minuter och var skogstokig på mig när hon kom tillbaka. Jag har fått lösa ut den, berättar han med ett finurligt leende.
Paret har gjort några få ändringar sedan de flyttade in för fyra år sedan. Köket är i stort sett detsamma förutom nya vitvaror.
– Det är inte stort men folk står här och hänger medan jag eller min fru lagar mat. Det här huset är ett umgängeshem med sina stora sociala ytor.
På andra sidan köket ligger orangeriet där ena sidan upptas av hustruns flygel samt gitarrer och ett dragspel, den andra av ett matsalsbord vackert dekorerat med blommor och ljuslyktor från Alvar Aalto. Det är Ingalills verk. När Ulf tog över restaurang Sjömagasinet i Göteborg 2011 köpte även hon in sig i verksamheten.
– Det är väldigt kul att ha den ihop, det jag gör dagligen är blommorna, men även konsten, mattorna och allt som har med inredning att göra, berättar hustrun som just kommit hem från sin tjänst på Balettakademin.
Sedan restaurangens köksmästare Gustav Trägårdh, 40, vann ”Kockarnas Kamp”, där Ulf för övrigt kom trea har julbordsbokningarna strömmat in. Ulf är nöjd och så även över den kommande säsongen av ”Stjärnorna på slottet”. Han har varit med alla tidigare åtta säsonger och lagar maten även denna gång i samråd med deltagarna.
– Så fantastiska människor som jag har fått träffa under dessa år men den här gången måste jag säga att det var riktigt häftigt. Blev lite småkär i Harriet Andersson. Vilken kvinna! Slagfärdig och rapp.
Fler hemma hos-reportage:
Hemma hos Carl Jan Granqvist: ”Bukowskis katalog är min pornografi – på riktigt”
Hemma hos svenska Suzanne Saperstein: ”Jag bytte jättepalatset mot en hyresvilla”