Inger Nilsson om ilskan efter succén i Pippi Långstrump
60 år gammal är hon trött på det.
– När du tittar på mig så vill jag att du ska tänka Inger och se Inger. De flesta ser Inger. Vissa ser Inger men tänker Pippi. Det gillar jag inte alls, säger Inger till Hänt.
I en för Inger Nilsson ovanligt öppenhjärtig intervju berättar hon om hemliga privatlivet, ständiga dilemmat efter jättesuccén och vad hon irriterar sig mest på i dagens samhälle.
◼️ ◼️ ◼️
Hur står det till världens bästa Inger?
– Jo, tack, det är bara bra.
När i livet har du haft din absoluta topp?
– De senaste tio åren. Jag har haft mycket jobb, då mår jag bra. Om man utbildat sig till något och vill arbeta med något speciellt, då är det ju viktigt att man får göra det.
Har du haft någon period när du mått bedrövligt?
– Nej, inte så där superdåligt, men jag har nog haft min beskärda del av precis allt. Precis som alla andra människor så har jag ju haft mer eller mindre bra perioder. I svackorna har min envishet kommit in. Då har jag bitit ihop och försökt att komma igen.
Vad har 60-årsåldern för tjusning och svårighet – för just dig?
– Det positiva är att man faktiskt bestämmer mer själv och inte bryr sig så mycket vad andra tycker. Man går sin egen väg. Det kanske är att hitta sig själv? Man blir självständig. Det mödosamma är att man känner av i kroppen att man inte längre är 22 längre. Jag känner hur viktigt det är att hålla igång med träningen. För något år sedan gjorde jag mig illa i knäet. Det tog sin tid att komma tillbaka.
Vad är störst utmaning med att vara privatpersonen Inger Nilsson?
– Det är att få vara just privat – när jag vill vara det. Det är den absolut största utmaningen.
Vad är störst utmaning med att vara Inger Nilsson – yrkespersonen?
– Att behöva bevisa för alla – framför allt yrkeskåren – att jag faktiskt kan spela teater!
Sannolikt blir du varje dag påmind om din rollkaraktär som Pippi Långstrump. Hur är det att ha det så?
– Det är som det är. Det är en vana. Ibland är det jobbigt. Ibland är det okej. Jag är van vid att ha det så.
Har du någon strategi för att hantera den här biten?
– Ja, faktiskt. Jag har blivit tuffare på att säga ifrån. Jag är väldigt tydlig med hur jag vill att folk ska tänka. För mig är det så här… När du tittar på mig så vill jag att du ska tänka Inger och se Inger. De flesta ser Inger. Vissa ser Inger men tänker Pippi. Det gillar jag inte alls, och det avslöjas direkt när de hela tiden ska referera till Pippi. Då får jag påpeka att jag inte tycker om det. Häromdagen fick jag säga till en god vän, faktiskt. Han tänkte Pippi. Det här är något som man får slå ur folk. Försvinner det inte efter ett tag så stryker jag personen ur telefonboken för då vet jag att personen är bortom all hjälp.
Är människor rädda för att de ska råka säga fel?
– Ja, det tror jag nog.
Vad säger vänner och bekanta om situationen som du lever i?
– De säger ingenting. De ser ju Inger – och tänker Inger. Mina riktiga vänner vet att det finns mycket att skoja om utan att behöva ta till Pippi eller att associera till Pippi. Jag har ju ett helt liv med knäppa saker som man kan ha roligt åt. Man behöver inte skoja om Pippi hela tiden. Det finns så mycket annat att ta del av.
Har du ett stort socialt nätverk eller påminner du om en eremitkräfta som gömmer sig i sitt skal?
– Det är nog lite både och. Jag är en social ensamvarg. Det har mycket med mitt yrke att göra. Man är så mycket med andra människor, träffar så många som man egentligen inte känner. Till slut vill man bara vara hemma och för sig själv.
Är du singel, sambo, särbo eller gift?
– Det vet man inte, men jag trivs alldeles utmärkt med hur det är, (skratt).
Vad kännetecknar din klädstil?
– Jag är väldigt förtjust i skor och väskor. Jag har väldigt många skor. Har nästan alltid boots.
Vilken av dina ägodelar skulle platsa i Antikrundan?
– Mitt gamla köksbord, kanske.
På vilket sätt bor det en supertönt i dig?
– Jag är en samlare. Har svårt att göra mig av med saker.
Inger Nilsson har noll koll på bilar
Får du ångest av att slänga saker?
– Det kan jag få. Samtidigt kan jag hitta en pryl i en skrivbordslåda och tänka: ”Herregud, för fem sekunder sedan visste jag inte att den här fanns – alltså slänger jag den för den betyder ju uppenbarligen ingenting”.
Inom vilket område har du noll koll?
– Bilar. Där har jag ingen koll alls. Jag tankar och kör och det är allt. Jag kan inte ens byta däck.
Men du vet hur man fyller på olja?
– Du, där använder jag mitt blondinkort. Jag slår på all min charm och allt mitt skådespel som finns! Sedan går jag in på bensinmacken och säger: ”Jag vet inte vilken kork jag ska skruva på i motorutrymmet”. Jag har gjort det 75 000 gånger, typ. Personen som hjälper mig säger: ”Här är stickan, du torkar av och trycker ner och kollar här”. ”Åh, vad bra”, säger jag. Nästa gång går jag in på en annan mack. Så håller jag på. Jag är verkligen inte ett dugg intresserad av bilar. Folk frågar: ”Vad kör du för bil?” ”En liten bil, jag vet inte vad det är för märke, men den är jättesöt”, säger jag.
Vad stör du dig mest på i trafiken?
– Att folk inte har reflexer på sig när det är mörkt ute. Det är fullkomligt omöjligt att se folk. Eftersom vi alla tycker om att vara svartklädda så är det som skuggfigurer som dyker upp. Det borde nästan vara böter på att inte bära reflex.
Vilken typ av tv-program kollar du aldrig på?
– Matprogram. Jag kan inte laga mat.
Vad äter du helst när du går på restaurang?
– Italienskt.
Till vilket land kan du tänka dig att emigrera?
– England.
När på dygnet föddes du?
– Halv tio på kvällen.
Vilket barndomsminne glömmer du aldrig?
– Jag tyckte att det var väldigt kul när vi köpte bil. Det hade vi inte först. Men så köpte pappa en röd Saab. Den tyckte jag var så fin. Vi åkte omkring i den här röda Saaben. Det kändes stort. Jag har en lillebror som är fyra år yngre. Mamma höll honom i famnen i framsätet. Mamma och pappa hade väl någon form av säkerhetsbälte, men vi barn hade inga bälten alls. Så var det på den tiden.
Vad retar du dig på?
– Folks mobilanvändande. Det här är min käpphäst, jag retar mig så fruktansvärt. Det här att vuxna hela tiden ska hålla på med sina telefoner… Jag ser det när jag går på bio och teater, när jag står på scenen, när jag fikar med mina kompisar. Om jag träffar en kompis över en fika och kompisen börjar hålla på med sin telefon, säger jag: ”Lägg ner det där, annars går jag härifrån”. Folk pratar i sina telefoner överallt. När jag åkte buss häromdagen stod det en ung tjej i mittgången och pratade om sitt privatliv, högt och tydligt så att alla hörde. Till slut protesterade en äldre kvinna: ”Det här är inte ditt vardagsrum”, sa hon. Jag tror att det här med mobiler kommer att få konsekvenser. Folk kommer få koncentrationssvårigheter, folk kommer få svårt att få jobb.
Slutligen Inger, vilken är den bästa stunden på din dag?
– När jag vaknar på morgonen och inser att jag fortfarande är med i matchen!
◼️ ◼️ ◼️
Namn: Inger Nilsson
Ålder: 60
Stjärntecken: Oxe
Bor: Stockholm
God egenskap: Envis
Dålig egenskap: Lite för envis
Älskar: Mitt jobb
Hatar: När andra människor är dumma
Äter helst: Jag tycker om råbiff och semlor – fast kanske inte på samma gång
Dricker helst: Det varierar beroende på vad jag äter
Borde: Resa mer