Jenny Alversjös chock i Nyhetsmorgon – nära på att börja gråta
– Jag börjar nästan gråta!, utbrister hon.
Tollkarlsduon Jonas Ljung och Peter Brynolf har jobbat tillsammans 14 år och har genom åren nått stora framgångar. Sedan de började trolla tillsammans har de stått på flertal stora scener världen över och har dessutom vunnit silver i trolleri-VM. I Nyhetsmorgon berättar de nu om hur de har kommit dit de är idag.
– Vi har inte haft några uttalade mål, vi jobbar inte riktigt så. Det är mer att vi tackar ja till väldigt mycket och de ja:en skapar deadline och de deadlines i sig driver utvecklingen, säger Peter.
Idag är de aktuella med föreställningen Stalker där de kommer bjuda på en hel del show. Men under morgonintervjun blev även TV4-profilen Jenny Alversjö utsatt för ett par tricks.
Ska läsa hennes tankar
Jonas säger att han ska läsa Jennys tankar och ber henne därför gå iväg och rita ett fint minne på ett papper som hon sedan stoppar i ett kuvert. Jonas ska genom att ställa ett par frågor sedan lista ut vad det är för minne Jenny tänker på, och därefter rita ner det minnet på ett eget papper.
– Vi vill att du utgår från en situation som ingen annan vet att du har i hela världen. Från när du var liten vuxen eller när som helst, säger Jonas.
Jenny gör som han säger och går sedan in i sina tankar - men det är inte helt utan att vara skeptisk som hon gör det.
– Jag tycker sånt här är så läskigt. Du kan inte sätta det här. Det är ju helt sanslöst om det är ens är ett rätt i det här, säger hon.
FÅ SVERIGES HETASTE NÖJESNYHETER FÖRST: Ladda ned nya Hänt-appen här!
”Börjar nästan gråta”
Men tillslut är det dags för Jenny att ta fram sin teckning ur kuvertet och visa upp för tittarna samt Jonas och Peter vad det är hon har ritat. När hon har visat teckningen och berättat om den tar Peter tillsist upp sin teckning, och till Jennys stora förvåning är den nästintill identisk med hennes. Detta får henne att fullkomligt tappa det.
– Nej men du skojar! Lägg av! Det där är helt sjukt ju! På riktigt. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag börjar nästan gråta, säger hon och håller för munnen innan hon fortsätter:
– Nej men det är helt otroligt. Hur kan du ens ta dig in i mitt huvud sådär? Du var ju inte ens i närheten när jag ritade det där och det är ju ett högst personligt minne som bara han och jag delar på det här sättet. Jag är helt i chock. Jag trodde aldrig att du skulle ta det här.