Jessica Wahlgren om sin okända sjukdom: ”Ville inte leva mer”
Nu berättar hon om den okända sjukdomen.
– Jag ville inte leva mer, berättar hon.
Jessica Wahlgren, 45, är nära vän till den folkkära familjen Wahlgren och då och då kan man se henne dyka upp i reality-programmet Wahlgrens värld. Hon och Pernilla Wahlgren, 52, är som systrar och har alltid väldigt kul när de umgås. Men trots att Jessica ofta sprudlar av glädje gömmer det sig också en tung kamp bakom det stora leendet. Nu öppnar hon upp om den okända sjukdomen och hur den har påverkat henne.
Jessicas sjukdom
Det är i Bathina Philipsons podcast Bathina – en podcast som hon berättar om sjukdomen hon har tampats med i många år.
– Jag har ju någonting som heter pdms. Det är som pms, men d:et står för depression. Så jag går ju ner i någon slags depression varje månad, berättar hon.
Diagnosen innebär att hon varje månad drabbas av en depression som håller i sig i cirka sex dagar. Hon får även liknande symptom kring varje ägglossning.
– Halva mitt liv går åt till att ha ångest. Alltså riktigt riktigt illa, säger hon.
Men sen ett halvår tillbaka äter hon antidepressiva och säger att det har förändrat hennes liv.
– Det var så illa att jag kände att jag inte ville leva mer. Så kände jag. Fast jag visste att det här bara är hormonellt, att det inte är riktiga känslor. Och sen när jag väl fick min mens så var jag i lyckorus. Och jag ba “men gud det är något fel på mig”, berättar hon.
De stora svängarna gjorde att hon blev väldigt förvirrad, och i en period misstänkte hon att hon var bipolär. Men tillslut fick hon den rätta diagnosen.
Hur det har påverkat henne
När hon är inne i de svåra perioderna påverkar det tv-profilen väldigt mycket.
– Jag känner bara att ingenting är kul. Jag blir irriterad på alla, jag tycker att alla är idioter. Alla är emot mig. Jag har inga vänner fast jag vet att jag har hur många vänner som helst. Nära vänner. Just de dagarna har jag inget tålamod. Jag skriker åt barnen, jag gråter hela tiden. Jag är en helt annan person, berättar hon.
Hon förklarar också att anledningen till att det tog så lång tid för henne att söka hjälp, var just de stora svängarna i hennes mående.
– Eftersom jag mår så himla bra där emellan så blir det att när jag mår så dåligt sökte jag inte hjälp och när jag mår bra tänkte jag bara “äsch”.
Men efter att hon fick börja med sin medicin har allt blivit mycket bättre, och hon säger att hon är så tacksam över att ha hittat ett sätt som kan göra det hanterbart.
FOTO: TT