Katrin Sundberg och kärleken gjorde slut – blev ihop 25 år senare: ”Jättekär”

Efter reklamen: Pingislegendarerna Truls Möregårdh och Anton Källberg om flytten

Katrin Sundberg, 62, har haft en lång karriär inom showbiz, men är kanske ändå mest känd för sin roll som Häxan Surtant. Det har inte skådespelaren något emot.

– Jag blir fortfarande hejdad på stan av folk som minns den rollen, jag är stolt över henne, säger Katrin till Allas.

Så träffades Katrin Sundberg och maken Magnus

Privat lever hon med maken Magnus Dahlberg, 62. De var ett par när de var sjutton år. Sedan kom livet emellan och 25 år senare träffades de på en hemvändarkväll i Örebro. Då hade han varit gift två gånger, hon en.

– Vi var så oerhört unga när vi var ihop första gången, men även om han bara var tonåring sa det något om vem han var. När vi träffades på nytt var han ännu bättre. Det var så roligt att se: Hur har ditt träd vuxit i livet? Hans träd hade vuxit sig väldigt vackert, fint, stadigt och bra. Det fanns en trygghet i att veta vem han var.

Och kärleken håller sig.

– Ja, jag är jättekär, säger Katrin och ler med hela ansiktet.

Att hon och Magnus har kul ihop kan de 114 tusen följarna se på Katrins Instagram där hon lägger upp komiska klipp som tar upp vardagsfenomen. Att leta roligheter i vardagen är både hennes nöje och arbete.

– Jag har kul jämt. Jag sitter och stirrar på folk, ser hur de beter sig och tjuvlyssnar.

Mycket av sitt material till nya föreställningen Ni hör vad jag tänker testar Katrin på sin make. Att skratta tillsammans är en grundstomme i deras relation.

– Jag skulle inte kunna leva med någon som inte har humor. Då menar jag inte att man själv levererar oneliners, och den andre skrattar, men man ska kunna ha roligt åt samma grejer. Och han är faktiskt skitrolig själv, säger Katrin till Allas.

I sorg efter bästa vännens död: ”Hon var verkligen allt”

I somras drabbades Katrin av en stor sorg. Hennes bästa vän, den kända mediachefen Eva Swartz Grimalid, gick ur tiden 68 år gammal. De två fann varandra när Katrin var 16 och Eva, sex år äldre.

– Hon var mer som en syster än som en vän. Hon var verkligen allt: min ledstjärna, mitt ankare, min låtsasmamma, min bästis. Vi pratade två gånger om dagen och aldrig om något oväsentligt, säger hon och fortsätter:

– Vissa människor vill ju inte öppna den dörren, jag däremot går aldrig ut från det rummet. Det fanns absolut ingenting vi inte visste om varandra eller hade pratat om tusen gånger. Jag saknar henne oerhört.

I den nya föreställningen ingår ett avsnitt om väntan, något Katrin funderat en del över.

– En stor del av livet går man bara och väntar på olika saker. Allt från att tappa den första tanden, att få mens, att bli av med oskulden till att få ett jobb. Man väntar och väntar och väntar, men så finns det sådant man inte ska vänta med, säger hon till Allas och fortsätter:

– Som att ge en komplimang, att ringa det där samtalet man känner att man borde göra. Eller att göra sådant man alltid har drömt om. Det är så lätt att tänka jag gör det sedan, vi tar det nästa sommar, jag väntar lite.

FOTO: TT