Krister Henriksson tackar för sig – lämnar Dramaten efter 30 år

Efter reklamen: Därför försvinner Sanna Lundell – berättar om beslutet

Skådespelaren Krister Henriksson, 76, är känd för många saker. Inte minst sin roll som Kurt Wallander i tv-serien Wallander. Innan dess hade han en roll i Rederiet och fick därefter sitt stora genombrott 1993 i och med huvudrollen i SVT-serien Den gråtande ministern.

Men det är inte bara från tv-rutan vi känner igen honom. 1993 knöts han till Dramaten och har stått på nationalscenen sedan dess.

Krister Henriksson lämnar dramaten efter 30 år

Efter 30 år på Dramaten uppger nu Krister att han lämnar scenen efter att ha spelat Marie-Louise Ekmans uppsättning av Strindbergs ”Fröken Julie” mot Marie Göranzon.

Men han känner inga tvivel om att lämna det många av hans kollegor kallar för institutionen. Till Aftonbladet berättar han om känslorna över att lämna denna era av sin karriär bakom sig.

– Jag säger som de brukar: äntligen! Det är ett avsked. Jag har varit med om avsked förr; skilsmässa, människor som har avlidit och barn som har flyttat hemifrån. Livet är en serie avsked hela tiden, men jag har ganska god erfarenhet av avsked. De är smärtsamma i stunden, men livet blir alltid lättare och roligare efteråt.

Vidare fortsätter han berätta att han ser fram emot avskedet.

– Jag tycker de har varit fantastiska mot mig, men möjligtvis är det också så att de har närt en orm vid sin barm. Jag har haft en ganska dubbel inställning. När de har varit fantastiska mot mig så har jag också sett det andra. Man måste ha dubbelseende ibland.

Krister Henriksson minns tillbaka på karriären

Krister har varit skådespelare i 50 år. Och när han blickar tillbaka på karriären så är det några stunder som sticker ut och det är ett specifikt minne han ser tillbaka på.

– Det mest minnesvärda är när jag satte mig på bussen från Grisslehamn till Stockholm och bestämde mig för att bli skådespelare. Jag trivdes aldrig i byn. Pappa var fiskare och jag såg på honom att det var alldeles för tufft, det livet ville jag inte ha. Eftersom han jobbade dygnet runt och mamma var hemmafru blev vi aldrig någon riktig familj. Den enda gången vi var samlade på riktigt var på tisdagskvällar när vi tittade på TV-teatern och det var nog skälet till att jag sitter här, säger han och fortsätter:

– Två dagar efter jag åkte in gick jag förbi restaurang KB. Där satt alla; Allan Edwall, Gösta Ekman, Lena Nyman och Bodil Malmsten. Alla drack rödvin och var berusade. Jag kom in där och blev på något sätt mottagen. Jag blev en av dem. När jag gick hem så kände jag att det spelar ingen roll hur det går, bara jag får vara med de här människorna. Det är min familj.

FOTO: LORENTZ-ALLARD ROBIN/Aftonbladet, Karin Törnblom/TT