KRÖNIKA: "Sluta dalta med gubbarna i TV4"
Tio personer (ibland någon mer, ibland någon mindre), ställer varje år upp på att lära sig dansa inför miljonpublik i ett av Sveriges populäraste underhållningsprogram.
Hälften kvinnor, hälften män. De kommer från olika bakgrunder, har olika fysiska förutsättningar och utvecklas olika snabbt.
Men nu kommer vi till det märkliga, kära vänner.
Nio av tolv gånger har en man segrat i programmet där alla börjar på noll för att dansa sig till en vinst. Endast en gång har två kvinnor tagit sig till final, trots att alla deltagare börjat på samma nivå.
Det finns såklart en förklaring, tänker du.
Män kanske helt enkelt är bättre på att dansa än kvinnor! Vem kan säga om de har en gömd succé-kod i sitt dna som aktiveras så fort de rullar rumpan i en eldig Paso Doble inför miljonpublik?
Eller har juryn blivit mutad av någon anti-feminist i kavaj bakom kulisserna? Någon som swishar femhundra-lappar till Tony så fort han ger en man högsta poäng i direktsändning.
Nej, låt oss tala allvar. Det är inte rimligt att TV4 år efter år lyckas casta män som utvecklas bättre än kvinnorna, trots att ingen av dem stått på ett dansgolv innan. Detta rör sig om våra röster hemma i soffan.
Vi daltar helt enkelt med gubbarna i Let’s Dance under bästa sändningstid i TV4. Blir imponerade, förvånade och bländade när de stora starka musklerna iklär sig en glittrande skjorta och hoppar omkring i en sensuell vals med avslutande juckrörelser.
Samtidigt är våra förväntningar på kvinnorna skyhöga.
Bianca Wahlgren Ingrosso stod som enda kvinna någonsin i final mot en annan tjej i förra årets upplaga av dansprogrammet och satte ord på orättvisan:
”Publiken och juryn tar för givet att vi tjejer ska kunna röra på oss sexigt, vi ska ha den här höft- och latinokänslan, vilket är jättesvårt när man ska ha teknik på det också”, sa hon till Expressen.
Det är inte konstigt att vi inte blir imponerade när kvinnor kan röra sig sensuellt för vi har lärt oss att kvinnor ÄR sensuella i varje film, bild och reklam. Men det är dags att vi börjar ifrågasätta våra förväntningar.
Så nästa gång du förtjust klappar i händerna efter ett framträdande på tv – fråga dig själv varför du egentligen jublar.