Nya "Diablo" som ett medeltida konstverk

Rollspelsanhängare världen över gör sig redo att samlas kring lägerelden igen, för att ge sig ut på monsterjakt i "Diablo IV".

Lägerelden i fråga – där spelaren väljer sin klass – har funnits med sedan 2000 års "Diablo 2". Valet påverkar hur spelaren tar sig an helvetets bestar som i drivor skickas mot spelaren.

Ska känns olika

I år finns fem klasser att välja på – barbar, magiker (sorcerer), druid, landstrykare (rogue) och andebesvärjare (necromancer). Antalet beslutades redan tidigt under utvecklingen, berättar Joseph Piepiora, biträdande regissör.

– Ska vi ha fem olika klasser i ett "Diablo"-spel så är det väldigt viktigt för utvecklarna och spelarna att de känns distinkta. Att spela som en barbar ska inte kännas som att spela som en landstrykare, säger Piepiora.

Det ger i sin tur stort utrymme för utvecklarna på Blizzard att vara kreativa, och ge de olika klasserna olika förmågor och spelstilar.

Arbetet med att skapa klasserna börjar ofta med utseendet, att varje klass ska ha sin egen siluett.

– "Diablo" är beroende av sina visuella effekter. Barbaren har alla brutala närstridsattacker, medan magikern har elektricitet, eld och is. Magikern är som en ljusshow när hon rör sig genom världen, medan barbaren slår sönder allt i sin väg, säger Mueller.

Till respektive klass hör olika vapen. Klasserna har också olika färdighetsträd, där spelarens väljer olika uppgraderingar. Valen som görs påverkar spelstilen och känslan. Det har varit en balansakt att alla olika varianter ska vara roliga att spela.

– Klasserna ska kännas väldigt asymmetriska – det var vårt mål , sammanfattar Piepior.

Mycket bekant

För den som är bekant med "Diablo" sedan tidigare är mycket sig likt när man startar upp "fyran". Med kameran snett ovanför protagonisten utforskas skogar, tempel och framför allt grottor i jakten på nya prylar (loot) och för att ta den mörka berättelsen framåt.

John Mueller berättar att han som visuellt ansvarig ville att "Diablo IV" skulle ut som ett "gotisk medeltida konstverk"

– Vi använde inte fotografier, för jag ville inte att vi skulle titta på moderna saker, säger han och fortsätter:

– Jag har hört folk säga att det känns som en målning, och det var väldigt härligt att höra, för det var något som var väldigt medvetet från min sida.