Snusmumriken tar plats i musikaliskt äventyr

Idén till ett muminspel väcktes när Are Sundnes läste Tove Janssons klassiker "Vem ska trösta knyttet?" för sin son.

– Jag har vuxit upp med Mumin, som de flesta skandinaver, men när jag läste den boken kände jag en konstigt stark koppling till berättelsen och den visuella stilen, säger han.

Han är grundare och vd för norska Hyper Games, och tog med sig tanken på Mumindalen tillbaka till medarbetarna.

– Vi blev snart förtjusta i idén att fokusera på Snusmumriken som huvudperson, och skapa ett spel utifrån hans personlighet. Så vi "pitchade" det för (rättighetsägarna) Moomin, planerade in ett möte och flög över till Helsingfors.

"Distinkt personlighet"

Snart var utvecklingen av "Snufkin – Melody of Moominvalley" – som den engelska titeln lyder – i gång. Spelet handlar om Snusmumriken som återvänder till Mumindalen där något inte står rätt till.

– Ljuden och harmonin finns inte längre där. Det handlar om att ta reda på vad som hänt och återställa Mumindalen, säger Sundnes.

Hyper Games har inspirerats av de äldre "Zelda"-spelen, men även nyare titlar som "Röki" och "A short hike". En av utmaningarna var hur Snusmumriken skulle fungera i ett spelsammanhang.

– Han har en väldigt distinkt personlighet. Han kan exempelvis inte samla mynt, för han bryr sig inte om sånt, säger Sundnes och fortsätter:

– Och han är inte våldsam, så du kan inte ha strider. Som figur har han många begränsningar, så mycket av utvecklingstiden har lagts på att komma på fina sätt att få spelet spännande inom hans begränsningar.

Överlistar Parkvakten

Lösningen blev att vända sig till det musikaliska. Med instrumenten kan Snusmumriken exempelvis få figurer att somna. Det blir pussel, men även smygande, när den något rebelliske mumriken ska överlista Parkvakten som skapat en massa parker med regler som Snusmumriken inte gillar.

– Vår vision är att göra ett spel som känns som något som Tove Jansson skulle kunna ha gjort, både spelmekaniskt och visuellt. Vi försöker inte direkt härma Tove Jansson, mer att det ska vara samma känsla, säger Are Sundnes.