Lasse Åbergs fru Inger är död – nu talar han ut om tunga sorgen: ”Hon bara försvann”

Efter reklamen: Lasse Åbergs bästa citat från Sällskapsresan-filmerna

Lasse Åberg, 84, och Inger Åberg var ett par i 60 år. Men i januari gick hon bort. Hon blev 79 år gammal.

Nu uttalar sig Lasse för första gången om den ofattbara sorgen.

– Hon bara försvann, säger Lasse Åberg tidningen Vi.

Därför har inte Lasse Åberg uttalat sig om Ingers bortgång

Lasse och Inger träffades i ung ålder. Lasse var 24 och hon var 19 och de båda utbildade sig på Konstfack, men de hade bara sett varandra i förbifarten. Till slut fick de kontakt med varandra och det var tack vare Lasse. Han satte nämligen upp en lapp där det stod: ”Du som brukar springa över Vita Havet i raggsockor, du kan ta kontakt med mig.”

Sedan Inger gick bort, för snart ett år sedan, har Lasse legat lågt och det råder inga tvivel om att det varit väldigt tungt för honom.

”Hemmet är lite laddat då Inger gick bort i januari.”, har han skrivit i ett sms till tidningen Vi.

– Det finns ett slags … egoism i att berätta. Man vill ha deltagande, sälja böcker, en poplåt på sorgen, säger Lasse till tidningen och fortsätter:

– Ja, men … hon bara försvann!

Så var Inger Åbergs sista tid i livet: ”Gick snabbt”

Ingers sjukdomstillstånd började med att paret åt middag. Då fick Inger svårt att andas och på natten försämrades situationen och sedan kom ambulans på morgonen.

– Hon var lite multisjuk men helt säker på att hon skulle kureras och komma hem igen. Det sista hon sa till mig var: ”Kan du hämta mina läsglasögon på muggen?”. Vi tog farväl där, berättar Lasse.

I ambulansen blev hon snabbt sämre och efter det gick allt väldigt snabbt.

– Att det gick väldigt fort är både bra och dåligt, säger Lasse och förtydligar:

– Ja, att det inte blev så utdraget, smärtsamt och ledsamt. Kanske på ett sjukhus, ett vårdhem. Nä, fort är nog bra. Jag skulle gärna tuppa av på det sättet också faktiskt, typ ”Hej då, nu bryter vi det här!”. Inger var sekulariserad så det räckte och hade gått ur statskyrkan. Den här versen av Lennart Helsing, tycker jag är bra: Man föds till människa, fisk eller banan, och bor i träd, i hav eller i stan. Ett ögonblick man blänker till – och sen blir man en tistel eller en tulpan.

FOTO: TT, KARIN TÖRNBLOM