Leif GW Persson dövar ångesten med tabletter: "Mår dåligt när jag är nykter"
Kriminologen och författaren Leif GW Persson, 70, är aktuell med nya deckaren “Bombmakaren och hans kvinna” och berättar öppet om sitt liv i tidningen Tara. Bland annat har han köpt ett nytt hus till sina barn bredvid sin egen stora herrgård i Sörmland.
– Det var mest praktiskt. Alla barn och barnbarn ryms inte hemma hos oss. Så nu äger de huset vägg i vägg, förklarar Leif GW Persson.
Han har skrivit kontrakt på att göra 20 nya program av “Veckans brott” på SVT och vill absolut inte pensionera sig:
– Nä fan, att vara pensionär måste ju vara ett öde värre än döden. Så länge man är rimligt frisk och har ett jobb man tycker om ska man nog fortsätta jobba, säger han till tidningen.
Hans egen hälsa är det dock lite si och så med. Leif GW Persson har bland annat hjärtfel och äter runt 80 tabletter i veckan. För att inte gå upp i vikt går han på 5:2-dieten och eftersom han älskar att dricka fortsätter Leif som vanligt att vara nykter halva året för att kunna dricka som han vill den andra halvan. Men det är motvilligt och under den tiden knaprar han tabletter för att hålla ångesten i schack.
– Under den nyktra perioden blir mina problem påtagliga. Så då stoppar jag i mig sådana där små vita tabletter. Sobril och allt vad de heter, berättar Leif.
Han mår faktiskt riktigt dåligt av att inte kröka:
– Jag får aldrig tyst i huvudet. Där är som en budfirma, hela tiden kommer nya meddelanden, Ut och in, ut och in. Till sist måste jag få lugnt, säger han till Tara.
Leif GW Persson tror tyvärr inte, trots att han är öppen med det, att det är så lätt för människor att förstå att han på grund av sin ångest behöver både sprit och Sobril för att bemästra vardagen:
– Om man mår dåligt psykiskt är det plötsligt ingen sjukdom. Det är som att man har fel på moralen. Det är omöjligt att försvara sig mot.
Andra läser också:
Camilla Läckbergs skadedrama – nu vill hon varna andra för de farliga studsmattorna
Chris O’Neill avslöjar: ”Det var aldrig meningen att flytta till Sverige”
Turisterna förstår aldrig vad som är på gång – sedan händer något de aldrig kommer att glömma