Leif-Ivan Karlsson: "Jante är en hemsk sjukdom"

Grinden är av guld. Vad annars? Den svänger sakta upp framför oss och när fotograf Malin och jag parkerar bilen ser jag rosa flamingos i plast. Huset är gult och ligger högt. Nedanför breder Tullingesjön ut sig. Här bor superentreprenören Leif-Ivan Karlsson, 56, på 700 kvadrat. Prislappen på boendet är svindlande 50 miljoner kronor men då har han låtit göra ett vattenfall, en konstgjord damm, stor bar, karaeokerum, grillplats med palmer samt en egyptisk möbel i bladguld.

– Det är bara jag och Saddam Hussein som äger en sån här, berättar han stolt.

Svenska folket har fått stifta bekantskap med den excentriske miljardären i Kanal 5:s ”Bra, bättre, Karlssons”. Han är både en älskad och hatad figur som inte lämnar någon oberörd. I tv-serien kan man följa familjens galna liv, långt ifrån de flestas vardag.

– Jag är uppväxt i ett sossehem i Överkalix där ingen fick utmärka sig, inte vara förmer än någon annan. Jag bara är sådan här och har varit från början, född framgångsrik, jag hade det med mig. Det är bara en viss procent människor som har det i sig, fortsätter han och sjunker ner i bladguldet.

När han skaffat sitt körkort flyttade han till en flickvän i Gällivare och fick lägenhet i Malmbergen, extraknäckte på en bensinmack, det enda jobbet som anställd.

– Trivdes väldigt bra där och gick med i den lokala bilklubben Dundret, min första bil köpte jag när jag var 13 år.

LÄS OCKSÅ: Familjen Karlsson är släkt med sierskan Saida

Relationen med flickvännen fick ett abrupt slut då hon oanmäld kom hem till honom en kväll och fann en annan kvinna där. Leif-Ivan blev ihop med den tjejen, hon blev gravid och sonen Tony, 35, föddes.

– Jag var ensamstående farsa till Tony, gjorde allt, bytte blöjor, lekte. När han blev äldre och började skolan var han mer hos sin mamma, man var ju för ung för att förstå det där, vad som var rätt och fel men det var bra att det tog slut mellan oss.

Leif-Ivan bodde granne med blonda Susanne, 51, som då var sambo med en kille.

– Jag tyckte hon var snygg men det var inget annat då, berättar han och skrockar lite i sin guldfärgade karmstol.

När Leif-Ivan flyttade till Stockholm så skulle Susannes bekant köpa en bil av honom och deras vägar korsades igen, hon var då singel.

– Det var ju väldigt passande och vi blev ett par. Våra roller har sedan dess varit väldigt tydliga. Hon har tagit hand om hemmet. Jag är arbetsnarkoman och jobbar otroligt mycket men vi har väldigt roligt under tiden.

Deras första vinter bodde i ett hyrt hus i Lighthouse Point, Florida. Det är 31 år sedan och sedan dess har de inte vikit från varandras sida. Leif-Ivan är väldigt kär i sin fru och hon har en lika stor del i hans framgång.

– Vi tog ett beslut 2011 att strunta i vad folk tycket. Jantelagen är en sjukdom och jag vill inte ha med Jantarna att göra, fortsätter han frankt.

Familjen består förutom frun av barnen Angelica, 27, Pierre, 26, och Tony, 35.

Entreprenören har sedan länge dragits med hjärtproblem och opererats två gånger. Men när han i augusti än en gång drabbades av en infarkt och las in på sjukhus blev han rädd.

– Jag höll på att dö. Jag behöver gå ner 35 kilo i vikt och dricka mindre alkohol, så är det naturligtvis. Sedan tog jag mig för första gången tid att läsa alla kommentarer som kom på min Facebook efter att jag åkte in. Folk är så fruktansvärt avundsjuka, jag ville kartlägga kommentarerna och gemensamt för Jantarna är att de inte har några vänner, många är ensamma och sjukskrivna.

Susanne går omkring i det gigantiska rummet. På ena väggen tronar två guldinramade kort på makarna.

– Vi var på Mallorca 1988 men det gick inte, vi fick avbryta semestern för vi hade för mycket tid över, fanns inget att göra så vi åkte hem. Hon har varit en klippa och ett stöd och alltid funnits där.

– Jag bokade tid för abort när jag blev gravid med Angelica, flera gånger men vi kom aldrig iväg. När vi skulle åka in till sjukhuset tidigt en morgon hade Leif-Ivan varit på någon baluns och kom precis hem, bara en halvtimme innan vi skulle åka in, han var så trött och sa ”nej, vi struntar i det där”. Och det är klart jag är glad för det i dag, berättar hon och visar mig ett gäng tjocka familjealbum.

Tony har barnen Célice, 7, och Jelienne, 5, och snart blir Leif-Ivan även morfar.

– Vi behöver mer tid för familjen och har lärt oss att delegera, det blir väldigt tydligt när man ligger och skriker på sin dödsbädd, nu när jag fick den här infarkten, att vi måste dra ner på jobb, ändra på saker. Jag oroar mig aldrig men måste få mindre att göra. Och få mer tid för Susanne. Hon är viktigast av allt. Nummer ett.

Vi tar en rundtur på neder-våningen, passerar det nyrenoverade köket med kaffemaskin och och en vattenkokare värd 128 000 kronor. I ett annat rum står stora skärmar uppställda där Leif-Ivan har översikt över det som sker i hans olika projekt.

– Här sitter jag väl tio timmar om dagen, berättar han och sätter sig tillrätta i stolen.

Just nu är det sjösättandet av fartyget M/S Birger Jarl som är pipelinen. Ett flytande nöjespalats vid Slussen i Stockholm med barer och scener.

– Det är flera hundra hyttplatser och flera scener ska byggas, det ska bli Stockholms partyställe, vi kör tills den kantrar, säger han leende.

Men nu först väntar tre månader i huset i Florida. Där har paret varit varje vinter sedan de träffades. Jag frågar om han verkligen kan ta det lugnt där. Svaret blir:

– Nej, jag jobbar alltid. Du kommer ingenstans annars. Men vi grillar och har ju ett umgänge där och man slipper den kalla vintern här.

Intervjun är slut. Vi tackar för oss, vacklar ut på gården där den rosa flamingon tronar intill de svajande, höstblöta palmerna. En doft av Miami.

LÄS OCKSÅ: Familjen Karlsson-profilen Angelica: ”Jag är pappas flicka”

Foto: Malin Bondeson, STELLA, IBL