Linda Lindorff: ”Jag gråter ofta – det är fruktansvärt sorgligt”
Sedan Bonde söker frus premiärstart 2006 har programledaren Linda Lindorff gått igenom hela känsloregistret.
Hänt ringer upp henne för ett snack om tv-bönder, bebisar och egen kärlekslycka.
Hur står det till världens bästa Linda?
– Jag mår väldigt bra.
TV-program kommer och går, men ”Bonde söker fru består”. Är du förvånad?
– Både och, men man märker ju att det vi gör verkligen fungerar. Folk blir kära. Många! Vi har snart vår artonde bondebebis. Det är ett tv-program som skapar liv! Det är väl rätt fantastiskt?
Finns det något moment av inspelningen som du tycker är direkt besvärlig?
– Kanske inget direkt moment, men i allt det här vackra och kärleksfulla så finns det också besvikelser och sorg. I andra program kan man oftast ha minutiös kontroll över dialoger och vad som ska hända, men i Bonde söker fru har man ingen aning om vad som ska hända.
Får du en klump i magen när ett Bonde-förhållande går åt skogen?
– Absolut. Mer än det. Jag gråter ofta. Som när Sandra och Klas separerade… Det är klart att det är fruktansvärt sorgligt. Man har sett dem mötas och bli kära. Och så tar det slut. Man blir berörd, så klart.
Vad är det första du gör när du kommer hem från en TV-inspelning?
– Pussar barnen. Jag har så mycket tur på den punkten. Barnen kommer rusande till mig – som om jag varit borta i en vecka fast jag bara varit borta en dag eller max två.
Tycker din bättre hälft Jacob att du pratar för mycket Bonde söker fru kring köksbordet?
– Ja, under säsong är det absolut så, men han har lärt sig att det bästa är att han själv blir ungefär lika involverad. Det blir liksom roligare då. Han är ytterst delaktig i allt.
Vad är hemligheten bakom en lycklig tvåsamhet?
– Som jag förstått av det jag sett under de här åren så är det väldigt viktigt att aldrig ta något för givet. Att man ser varandra. Varje dag. Även om man tror sig veta hur den andra mår – för att man känner den personen så väl – så måste man ändå ta del av varandra varje dag. Sedan är det kommunikationen. Och den fysiska närheten, förstås.
Vilket är ditt starkaste karaktärsdrag?
– Att jag är rätt yvig och impulsiv.
Vad kan man bli förvånad över om man lär känna dig på djupet?
– Att jag har ett hetare temperament än vad folk tror.
Vad ville du bli när du var liten?
– Först ville jag bli präst. Jag gick in till min mamma en morgon och sa att jag skulle bli som Moses, ”jag ska ut och tala till folket”. Sedan kom jag på andra tankar och ville bli lärare. Min mamma är lärare. Det har väl med det att göra…
Från vilket fönster där hemma har du trevligast utsikt?
– Köksfönstret. Jag ser ut över trädgården och gatan. Det är väldigt fint.
Var flyttar du och din familj – om ni tröttnar på Lidingö?
– Jag skulle vilja säga Vilhelmina i Lappande, men jag är inte säker på att jag får med mig barnen dit med tanke på vad de vill bli när de blir stora, så det lutar snarare åt Piemonte i Italien.
Har du svårt att somna på kvällarna?
– Nej, absolut inte!
När ändrade du senast frisyr?
– Det har jag tyvärr aldrig gjort i hela mitt liv. Jo förresten, förra året. Då färgade jag det rött med en färgburk från leksaksaffären, (skratt).
Hur gammal var du när du flyttade hemifrån?
– 19. Efter Fröken Sverige-tävlingen 1990 blev jag erbjuden att testa livet som modell i Barcelona. Så jag flyttade dit…
Är du vän eller fiende med dina ex-kärlekar?
– Vän. Eller vän och vän… Jag har i alla fall inget otalt med någon.
Slutligen Linda, vad gör din dag?
– Frisk luft. Jag behöver det för att må bra.
◼️ ◼️ ◼️
Det här är Linda Lindorff
Född: 9 februari 1972.
Bor: Lidingö.
Familj: Maken Jacob, 45, döttrarna Lykke, 10, Wilhelmina, 9, Benedicte, 5
God egenskap: Positiv, snäll och ärlig.
Dålig egenskap: Tjurskallig.
Gillar: Jag tycker att det är väldigt härligt med snälla människor. Det må anses töntigt i vissas ögon, men jag tycker att godhet är det finaste som finns.
Ogillar: Överstekt kött.
Favoriträtt: Saltimbocca.
Favoritdryck: Mjölk.
Motto: Försök se solen bakom molnen och inte molnen framför solen.
Framtidsplaner: Bli bättre på tennis så att jag kan klå mina barn.