Malte Gårdinger om pappa Pontus, kärleken och tv-serien Skitsamma

Efter reklamen: Därför försvann Pontus Gårdinger från rampljuset

Malte Gårdinger, 20, är son till en känd programledare, har nyss gett ut sin debutsingel och gör succé som skådis i Skitsamma på Discovery Plus.

Han har utsetts till Veckans kex i Aftonbladet Klick! som produceras av Hänt-redaktionen.

Grattis! Du är Veckans kex.

– Tack. Det var roligt.

Du är aktuell med Skitsamma på Discovery Plus. Hur var det att spela in serien?

– Det var väldigt kul, en intensiv period i början av året vi spelade in den under en månads tid. Man kom alla väldigt nära.

Din karaktär Ola, hur skulle du själv beskriva honom?

– Som tafatt och nervös. Han vill vara mer som Matteo i serien, som har lätt för att flirta och sånt. Ola försöker, men det går inte så bra. Han vill vara mer framåt och det misslyckas konstant. Det är lie av hans grej.

Hur lik är du Ola i verkligheten?

– Jag kan nog säga att det är ganska likt mig själv när jag var yngre, för han är konflikträdd också, blir lätt svettig så fort det är nån situation som är jobbig, och det kan jag känna igen mig i.

Så du är mer framåt och bättre på att ragga än vad han är?

– Jag har blivit det kanske.

Förresten. Är du singel eller har du något förhållande?

– Just nu är jag singel.

Trots din unga ålder har du hunnit göra en del, Morden i Sandhamn, Sjukt oklar, Young Royals. Har du satsat hårt på att bli skådis, få igång din karriär?

– Jag har mailat runt till många castare. Men det är en sån liten värld, just filmbranschen i Sverige, så ifall man gör ett jobb bra så är det ju en stor chans att man får nya förfrågningar.

Malte är både skådis och sångare

Du fick din första roll redan som 13-åring i Sune i fjällen? Var det du själv som ville bli skådis eller dina föräldrar som ledde dig in på det?

– Nej. Jag började spela teater när jag var 9 år gammal på eget bevåg. Jag vet inte vad jag tänkte, men jag var lite teaterapig av mig. Sen kommer jag ihåg att jag gick på lite castings. Först fick jag inget, men så hade jag turen att få den där rollen i ”Sune i fjällen”. Då fick jag lite blodad tand. Sen gick jag Stockholms estetiska gymnasium med inriktning på teater.

Är det din stora passion, vad du känner att du vill syssla med, eller har du fler karriärplaner framöver?

– Det är teater och musik också, och jag vill jättegärna hålla på med båda.

Vad är det för musik du gör?

– Bara det bästa. Haha. Nej, men jag spelar mycket piano och gitarr, skriver och producerar själv Jag släppte min första låt ”Nära vän” fredagen innan midsommar. Det är lite konstig flumpop på svenska typ, och det var kul att få släppa den. Jag gjorde det själv på eget bolag.

Vad har du för musikaliska förebilder?

– Jag är uppvuxen på mycket 60- och 70-tal, Bowie, Dylan och Hendrix. Det var han som fick mig att börja spela gitarr. Men jag lyssnar en del på Kendrick Lamar och sånt också. Bra lyrics tycker jag är kul framför allt.

Vad är det bästa med att vara du?

– Jag är jättteglad att jag har fått turen att göra en massa roliga saker, och jag är glad att jag inte är så ängslig. Jag är en ”go with the flow”-typ, och det gillar jag med mig själv. Jag hoppas att det är det bästa sättet att leva på, men vi får väl se om det är det.

Malte om kärlekslivet

Din pappa Pontus Gårdinger är en känd programledare. Har det varit positivt eller negativt för dig?

– I och med att han inte riktigt är där han var då han var som störst, så gör det inte så mycket. Och vi är ju i olika branscher. Han var aldrig skådespelare utan först modell, sen programledare. Men jag kan störa mig på att folk ibland antar att jag har fått vissa möjligheter på grund av att han är känd. Det får dom tro om dom vill. Det enda jag har fått extra av honom är att han har varit där och stöttat mig i allt jag gjort.

Det hade väl varit hemskt om han inte varit det?

– Haha. Ja. Så klart.

Trivs du som singel eller är du sugen på att skaffa flickvän och stadga dig?

– Det är en bra fråga som jag inte har något svar på. Jag har aldrig riktigt varit kär i någon tror jag, men jag vill jättegärna bli det. Det får väl komma när det kommer tänker jag.

Vadå aldrig kär?

– Jag tror att jag har en ganska romantiserad bild av vad kärlek ska vara, som jag måste lära mig att se bortom. Jag tror att jag ofta projicerar vad kärlek ska vara och att det lätt blir knasigt.

Du menar att det vore bättre att bara ta det som det kommer?

– Ja. Jag önskar att det var mer så, men det är trassligt det där med mänskliga relationer i alla dess former.

Vad är det för sorts romantiserad bild av kärlek du är fast i?

– Någon sorts romcom-fantasi om att allt bara ska vara: Bang!. Sen så är man stört-kär, så är det bara perfekt och sen slutar det aldrig.

Som en gammal Hugh Grant-film från 90-talet?

– Ja. Exakt. Hugh Grant har skadat mig innerligt. Haha.

Du är 20, men känner du dig fortfarande som en tonåring eller redan som om du var 30?

– Jag känner mig nog som tolv på många sätt. Jag är ganska avtänd på den här vuxenhetshistorien, men det får man väl bara hacka i sig, att det kommer väl snart.

Du har hunnit göra mycket redan nu, filmer, tv-serier och musik, kan du inte känna det själv?

– Jo. Men det är fortfarande kul. Man virrar bara runt, och jag tror att det också är en del av det här att man inte ska tänka för mycket, lite av en 12-årings mindset. Så länge man vet när man behöver ta saker på allvar, så tror jag att man kan leva ganska gott på att bara gå på lust och magkänsla.

Vilken är din närmsta nära döden-upplevelse?

– Hmm… Det var nog en gång jag och mina kompisar var ute med en båt och skulle bada. Det blåste upp till storm. Vi var långt ute på vattnet i skärgården utanför Möja och höll på att krocka med en annan båt som nästan körde in i oss. Det var ganska läskigt. Då hade vi nog inte klarat oss om det smällt.

Om du fick en enda önskning som gick i uppfyllelse av en ande som hoppade upp ur en lampa, vad skulle det vara?

– Antingen att jag hinner göra allt det jag vill göra i livet eller att jag inte blir besviken över vad jag valt att göra när jag väl ligger på min dödsbädd.

Slutligen. Vad är din största framtidsdröm?

– Att jag blir respekterad inom det jag vill göra, både musik och skådespeleri.

Du får drömma hur stort du vill, säga att du vill vinna 10 Oscars och 20 grammisar om du vill?

– Ja, men jag tror inte på det där, även om det så klart hade varit kul som ett litet plus i kanten att bli en stor Hollywoodstjärna. Men viktigast är att jag själv känner mig nöjd med och att jag är bra på det jag gör.

Foto: TT