Maria Montazami om äktenskapet med Kamran och nya livet
✔︎ Sanningen om triangeldramat och tv-bråket med maken Kamran.
✔︎ Ärliga orden om mystiska hälsoförändringen.
✔︎ Avslöjandet om nya Svenska Hollywoodfruar.
För tio år sedan slog Maria Montazami igenom i tv-rutan när hon delade med sig av sitt liv som svensk Hollywoodfru. I en stor intervju berättar den folkkära profilen nu om hur livet förändrats, om triangeldramat med Kamran och hälsoförändringen.
Det har gått tio år sedan du gjorde entré i tv-programmet Svenska Hollywoodfruar. Anade du redan efter premiäravsnittet att produktionen skulle bli en långkörare?
– Nej, faktiskt inte. Jag är lika förvånad som alla andra. Nu har vi gjort 14 säsonger. Man kan börja tänka: ”Blir det en ny säsong?”.
Finns det någonting som talar för att Svenska Hollywoodfruar snart skrotas?
– Nej, det tror jag inte. Den här säsongen – som vi spelar in nu – blir väldigt saftig.
Vad är största skillnaden på dig nu och för tio år sedan?
– Största skillnaden är väl att jag blivit mognare. Jag tror på mig själv, jag är coolare.
Maria Montazami om sin sidoverksamhet
Har du någon gång under resans gång känt att tv-framgången kostat mer än den smakat?
– Du menar med tanke på våra privatliv? Nej, faktiskt inte. Någon gång har det varit jobbigt, men jag bryr mig bara i två minuter. Om man är en offentlig person så får man ta vissa saker. Det kommer att skrivas vissa saker. Folk kommer att undra, tycka och tänka. Alla har ju rätt till sin egen åsikt.
Hur ser din affärsverksamhet ut?
– Jag har gått igenom kläder, parfym och smink. Allt det är passé nu. Nu kör jag på med porslin. Det är det jag har just nu – och min blogg. Det tycker jag räcker. Porslinet är jättefint. Försäljningen går jättebra. Och det är kul.
Som 21-åring åkte du till Los Angeles för att hälsa på din syster – och där blev du kvar. Vad var det med USA som tilltalade dig så starkt?
– Just då var det vädret, så klart. Enkelheten att leva. Att gå på restaurang. Allt flöt på. Sedan var jag au-pair. Du ska veta vilken lycka jag kände när jag plötsligt hade fem flingpaket att välja mellan. Jag tänkte: ”Det är så här som livet ska vara!”.
Kändes Sverige tråkigt?
– Inte tråkigt men så jäkla kallt! Och innan jag kom till USA så hade jag planer på att jobba på en bank. Nu – när jag kliver in på en bank och det sitter två personer i kassan och det står en massa människor i kö – tänker jag: ”Gud vilken tur att jag inte jobbar här”. Åh, vilket liv! Jätteinrutat. Jag hade inte klarat av det.
Träffade du Kamran nästan omedelbart?
– Ja, jag kom till USA i maj. I september träffade jag honom.
Berätta om första gången ni såg varandra!
– Jag gick in på ett ställe och sökte jobb och blev anställd på fläcken. Nu har jag varit anställd i 32 år.
Var det ett café som Kamran drev?
– Nej, en restaurang. Men det fanns en bar också och det serverades middag. En vanlig klassiska amerikansk restaurang, alltså.
Vad föll du och Kamran föll varandra?
– Jag tror att det är ganska vanligt att man blir kär i sin chef – och att chefen blir kär i sina anställda. Tyvärr. Speciellt i restaurangbranschen. Man är tillsammans hela tiden. Man är i en sådan atmosfär. Det bara föll sig så. Man var ung.
”Han var gift när vi träffades. De bodde inte tillsammans, men de var gifta”
När gifte ni er?
– 1991.
Hade ni ett pampigt bröllop?
– Nej, vi gifte oss i Las Vegas. Vi hade hyrt en jättestor Cadillac. Vi hämtade upp Kamrans… Han var gift när vi träffades. De bodde inte tillsammans, men de var gifta. Så vi hämtade upp hans… Vad heter dokumenten som man fått som bevis på att man ska skilja sig? Ehh… Så vi stannade vid domstolen, hämtade alla papper och tryckte gasen i botten till Las Vegas. Där gifte vi oss.
Vem var mest i gasen på bröllopsnatten?
– Oj, det kommer jag inte ens ihåg. Vi var så unga. Vi var jämt på gasen så att säga.
Vad gör Kamran till en redig karl?
– Det jag tycker bäst om är att han är så manlig och har en förmåga att ta hand om sin familj. Han vet ganska mycket. Kan lite om allt. Det är väldigt bra.
Har er kärlekskurva någon gång pekat så mycket neråt att ni befarat att det ska gå åt helvete?– Ja, och värst var under Let’s dance-tiden. Då var vi borta från varandra i elva veckor. Vi har det som bäst när vi är tillsammans. Det har blivit en trygghet. Nu kan vi skratta åt saker, vi kan skratta åt våra fel. Du vet, igår var vi på dejtnight med hundarna. Då sa vi: ”Tänk, nu är det bara vi fyra kvar”.plus_iconAnna Ankas nya liv: ✔︎ Bröllopet ✔︎ Barndrömmen ✔︎ KarriärenLäs mer
Är alla barnen utflugna nu?
– Ja.
Hur känns det?
– Både kul och lite sorgligt. Men barnen är ju nära. Väldigt nära. Och väldigt hemkära. Hanna bor fyra minuter bort med sin pojkvän. Det är bara att ta upp luren och säga: ”Jag har precis lagt en flaska champagne i kylen, vill du komma över på ett glas?” Då svar hon: ”I’m coming!”.
”I tre veckors tid tänkte jag att något är fel. Jag kände mig ful och det ena med det andra. Jag hade tankar som jag inte brukar ha, så jag satte en diagnos på mig själv: klimakteriet”
Har du is i magen eller är du den ständigt oroliga mamman?
– Jag tror att jag är ganska normal.
Har barnen fungerat som ett effektivt klister mellan dig och Kamran?
– Ja, självklart. Och barnen har varit ganska duktiga. Vi har aldrig haft några problem. Men det är klart att det dykt upp en del saker. En gång fick Sara fortkörningsböter. Hon och jag berättade inte det för Kamran. Det är väl normalt?
Hur fort körde Sara?
– Hon körde ganska fort. Jag kommer inte ihåg… Jag minns bara att hon skulle till tandläkaren. ”Skynda dig”, sa jag. Hemskt! Och så fick Emma fortkörningsböter häromdagen. Jag är alltid den som hämtar posten. Speciellt när jag vet att det ska komma brev från polisen. Den här gången glömde jag det. Plötsligt kom Kamran in och sa: ”Har Emma fått böter?” Då var jag ärlig och sa ja. Men Kamran blev inte arg. Vi börjar bli vana…
Är du en klimakterietant nu – plågad av humörsvängningar och vallningar?
– Åh, herregud! Så här är det. I tre veckors tid tänkte jag att något är fel. Jag kände mig ful och det ena med det andra. Jag hade tankar som jag inte brukar ha, så jag satte en diagnos på mig själv: klimakteriet. Men efter tre veckor blev jag jätteglad igen. Då tänkte jag: ”Jag har nog inte hamnat i klimakteriet, trots allt”. Då sa någon: ”Det dåliga kommer att komma tillbaka!” Lagom kul att höra. Nu har jag haft en humörsvängning igen, men jag har inte direkt blivit arg eller matt eller nedstämd. Och Kamran har gett mig ett bra tips: ”Om du vet att du är i klimakteriet så vet du också att du inte behöver vara ledsen, det är naturligt”.
Avslöjandet om inspelningen av Svenska Hollywoodfruar
Hur många dagar om året pågår inspelningarna av Svenska Hollywoodfruar?
– Vi kör en gång om året – på våren. Det brukar oftast pågå i sex, sju veckor.
Sover kamerakillarna hemma hos er?
– Nej, utan på ett fint ställe i Laguna Beach.
”Alla har sina egna personligheter, men vissa har det kanske inte så roligt i sina liv. Det kan lätt gå ut över andra”
Under åren har intrigerna mellan deltagarna avlöst varandra. Det har kastats drinkar och skrikits svordomar. Vilken schism minns du särskilt väl?
– Alla har sina egna personligheter, men vissa har det kanske inte så roligt i sina liv. Det kan lätt gå ut över andra. Men jag vill inte peka ut någon. Det vore taskigt. Jag tror inte att jag skulle bli särskilt glad om någon pekade ut mig som en riktig tråkmåns. Eller hur?
Förekommer det att TV3 arrangerar konflikter för att tittarsifforna ska öka?
– Jag tror inte det. Inte för mig. Det som är så kul är att det varit olika fruar varje säsong. Det blir alltid ny spänning. Det tycker jag är bra. Det måste till nytt blod.
Vad tänker du på om jag säger Åsa Vesterlund?
– Sigge, hennes hund. Han sitter under hennes klänning, han är på hennes klänning. Han är överallt. Var hon än är så är han gömd någonstans.
Anna Anka?
– Ful i truten.
Elena Belle?
– Ja, vad ska jag säga om henne? Jag tycker att hon är snäll. Jag menar, hon är ung och snäll och gör så gott hon kan i sitt liv.
Gunilla Persson?
– Hon säger vad hon vill. Hon är en ganska rolig prick.
Ponera att du måste tillbringa ett år på en öde ö – ihop med någon av nämnda personer. Vem skulle du ta med dig?
– Åsa. Hon är en fighter. Hon skulle man kunna be leta upp en kokosnöt uppe i ett träd. Hon är stark. Jag tror inte att Gunilla skulle klättra upp i ett träd för att hämta ner en kokosnöt till mig. Eller hur?
Är din mamma din bästa vän?
– Absolut.
”Nu har jag börjat uppskatta det fina i livet med ett glas champagne. Det dricker jag så gott som varje dag”
Blir du ledsen om folk tycker att du är korkad bara för att du pratar långsamt?
– Nej, absolut inte.
Varför pratar du långsamt?
– Fråga min mamma. Jag har ju både min syster och min mamma som pratar exakt likadant. Det är nog ärftligt.
Hur reagerar Kamran när du pratar så där långsamt?– Han blir irriterad. Först och främst över att jag pratar långsamt. Sedan att jag slutar prata mitt i allt. Jag tror att han ska fatta vad jag ska säga. Det gör han inte alltid. Då kan det bli en konflikt. Han säger: ”What, what?”.plus_iconHar inte träffat dottern på 4,5 år – Anna Anka om deras sista möteLäs mer
Vad kan du bli irriterad på när det gäller Kamran?
– Att han har… Kanske inte ADHD men tourettes syndrom av något slag. Du vet, han dubbelkollar spisen och frågar ”Stängde jag verkligen dörren?” Sådana saker.
Dricker du vin oftare än två gånger i veckan?
– Ja, men champagne. Jag dricker inte så mycket vin. Jag dricker aldrig rött vin. Nu har jag börjat uppskatta det fina i livet med ett glas champagne. Det dricker jag så gott som varje dag.
Vilken maträtt tillagar Kamran med störst elegans?
– Kebab.
”Polisen cirkulerade i en helikopter ovanför huset. För säkerhets skull sprang Kamran upp på vinden och gömde raketerna där”
Är det sant att du alltid förbereder Kamrans frukostväska som han tar med sig till sitt jobb?
– Ja, men idag stack han iväg med gårdagens matrester. Igår var vi som sagt på dejtnight med hundarna. Vi var på en restaurang och han beställde en Bœuf bourguignon. Jag frågade servitrisen: ”Är det mycket fett i det här?” ”Nej, det är det inte” svarade hon. Och så kom det in något som påminde om kalops. Kamran skrapade glatt ner allt i en doggybag och tog med det till sitt jobb idag. Han lurade alla. Dåligt!
Har det någon gång nästan börjat brinna hemma hos er?
– Nej, däremot fick Sara en gnista på sig en gång när Kamran skulle smälla av en smällare på nyårsafton. Och polisen cirkulerade i en helikopter ovanför huset. För säkerhets skull sprang Kamran upp på vinden och gömde raketerna där. Det har faktiskt hänt tre gånger när polisen varit ovanför.
Känns det busigt?
– Nej, man blir ju rädd!
Vem i din familj har bäst psyke?
– Antingen Hanna eller Emma.
Vem drar till sig flest problem?
– Det är väl i så fall jag. Eller jag vet inte…
Tv-bråken med Kamran: ”Jättestela”
Vem tror du är lyckligast?
– Jag tror att alla är lika lyckliga fast på olika sätt. Tänk dig själv att ha en familj där allt flyter på. Alla är glada. Alla har mat. Alla har tak över huvudet. Två schysta föräldrar: mig och Kamran. Gud, vilken känsla!
Vad är det sista du och Kamran gör innan ni somnar på kvällarna?
– Bråkar. ”Vilken jävla tv-kanal ska vi titta på?” Han tittar på mig och ser om jag somnat. Då byter han tv-kanal. Och jag kollar på honom… Vi ligger jättestela och försöker att vara tysta så att den andra ska somna.
Vilken typ av program gillar ni?
– Jag gillar att titta på mordprogram och nyheter och han kollar på sådant som handlar om månen och andra planeter.
Vad väntar förhoppningsvis härnäst i ditt liv?
– Ikväll blir det dejtingnight igen – fast utan hundarna. Jag ska beställa vad jag vill. I morgon ska vi ut med båten. Det är möjligt att några vänner följer med. Jobbmässigt åker jag till Sverige i slutet av augusti. Då ska jag träffa de andra fruarna och vara med på höstpresentationen. Det är nära nu.
FAKTA OM: Maria Montazami
Namn: Maria Montazami.
Ålder: 53.
Bor: Laguna Niguel utanför Los Angeles.
Familj: Maken Kamran, 57, barnen Sara, 28, Hanna, 25, Emma, 22, Nicolas, 21, hundarna Cooper, 5 och Molly, 7.
God egenskap: Jag lever i nuet.
Dålig egenskap: Svårt att säga nej.
Skrattar åt: Torr humor.
Klär mig helst i: Klänningar.
Framtidsplaner: Leva ett lugnt och harmoniskt liv med min familj!
FOTO: Carolina Byrmo/Aftonbladet, Eero Hannukainen/TT, Patrik Österberg/TT, Fredrik Hessman, Karin Törnblom/IBL