Marko Lehtosalos hemliga förflutna – nu berättar han om okända karriären

Efter reklamen: Anis Don Demina om relationen till Babben Larsson – satsningen tillsammans

Marko ”Markoolio" Lehtosalo, 48, fick sitt stora genomslag redan på slutet av 90-talet med hits som Sommar och sol, Millenum 2 och Vi drar till fjällen.

Förra våren bestämde han sig för att hjälpa sin mamma Irma Lehtosalo, 67, att renovera sitt hus på Ingarö. Programmet, Marko & Irma, som har sänts under vintern blev genast en succé bland tv-tittarna som älskade att följa Irma och Marko och resan mot ett nytt hus till mamma Irma.

Marko är även aktuell i radio där han pratar i kanalen RIX FM och med två nya låtar – varav en ihop med Irma.

Marko Lethosalos okända förflutna – nu kommer det fram

Marko har sannerligen många strängar på sin lyra men många förknippar nog fortfarande Marko med hans omåttligt framgångsrika karriär som musiker.

Men det var i samband med att han gästade podcasten Brottarbröder med Jimmy, 40, och Martin Lidberg, 50, som han avslöjade en okänd karriär, som många nog helt missat. Han har nämligen varit boxare i Djurgårdens IF.

– Jag hade en ganska bra höger, säger Marko i avsnittet.

Jimmy och Martin ber Marko berätta lite om sin karriär, vilket han gladeligen gör.

– Jag var 14 år eller något och efter två månader skulle vi åka iväg med laget till en annan boxningsklubb och sparras. Då skulle jag möta en kille som jag visste var NFG, Non Fighting Generation, då tänkte jag den här killen är tuff och det här kommer sluta illa. Men jag fick in en stenhård höger så blodet började spruta från hans näsa, berättar Marko.

Därför slutade Marko med boxningen

Efter mötet med den andra klubben, fick tränaren upp ögonen lite extra för Marko som såg hans potential i högern, och Marko fick ett erbjudande.

– Tränaren frågade om jag ville gå match, ingen diplom-match eller så innan, för de som inte vet vad diplom-match är så innebär det att man får markera. Nej, jag skulle gå en match mot en kille från Järfälla boxningsklubb. Jag minns bara när vi skulle värma upp inför matchen att han hade fina, höga boxningsskor och jag hade fått låna ett par gympadojor av en polare, så redan där kände jag "fan", berättar Marko och fortsätter:

– Jag gick upp och armarna låste sig för jag var så nervös, så de bröt i första ronden. Då slutade jag. Jag kände att det där var läskigt och obehagligt. Jag är sämst.

Några år senare testade Marko på en annan kampsport Taekwondo, men även den karriären blev kortvarig.

FOTO: Karin Törnblom/TT