LÄS MER:NYTT! Korsord Bianca Ingrosso Pernilla Wahlgren Robinson 2024 Så bor kändisarna Exklusivt på Hänt Hänt på TikTok Bachelor 2024 Bonde söker fru 2024 Idol 2024

Martin Melins lillasyster dog: "Jag kan inte minnas hur jag var månaderna efter"

26 feb, 2015
AvLisa Nylén
Martin Melin minns sin lillasyster med glädje. Hon var alltid glad och såg upp till sin två år äldre bror. Men Madeleine föddes med hjärtfel och blev bara fem år. "Jag har noll minnen från tiden när Madeleine dog", säger polisen och författaren till Hemmets Journal.
Annons

Det är i Hemmets Journal som Martin Melin, 47, berättar om sin lillasyster:

– Jag kan inte heller minnas hur jag var månaderna efter… Men jag har fått berättat för mig att jag var väldigt ledsen.

Han kommer ihåg att systern gärna ville leka med Martin och hans kompisar.

– Jag har lite dåligt samvete över att jag brukade köra med henne. Jag kunde säga åt henne att springa upp på mitt rum och hämta saker – sedan kom hon tillbaka andfådd och blåaktig i ansiktet.

Få vårt nyhetsbrev – helt gratis!

Ja tack. Jag vill ta emot marknadsföring från Aller Media i form av nyhetsbrev och specifika erbjudanden baserade på profilering. För mer information se Aller Medias integritetspolicy..
Martin Melin. Foto: Stella Pictures
Martin Melin. Foto: Stella Pictures

Madeleine var en så kallad blue baby, där hjärtfelet gjorde att hon lätt blev andfådd och läpparna blev blå. Prognosen för överlevnad var för 40 år sedan låg och föräldrarna gick med på en operation, som Madeleine inte överlevde.

Annons

Lillasysterns död var inget familjen pratade om under författarens uppväxt.

– Jag kan inte föreställa mig hur tungt det måste ha varit för mina föräldrar, säger Martin, som själv är trebarnsfar. Hans yngsta son Charlie är lika gammal som Madeleine var när hon dog.

Flera gånger per år besöker Martin systerns grav och varje gång han har blivit pappa har han tagit med barnet och presenterat Madeleine. När Fanny, som är äldst, var nyfödd för tolv år sedan blev besöket extra känslofyllt.

– Jag minns hur jag rullade in vagnen på kyrkogården och lyfte upp Fanny. Och jag kommer ihåg att jag började gråta… Inte för att det var jobbigt, men det blev väldigt känslomässigt.

Annons