Ni är inte ensamma – jag är en av er

Jag hade inte planerat att se ”Uppdrag granskning”  i går, men det var det första som dök upp i rutan när jag slog på tv:n vid 20.00. Ämnet var “Våldtagen på nätet” och vi fick, bland annat, möta ”Ellinor” och ”Julia” som hade börjat chatta med ”Jesper”. Han verkade gullig först, men efter en tid kom hoten.

”Han ville att jag skulle filma när jag sa mitt namn och stoppade in en sak i mitt underliv. Han ville ha kontroll. Och det lyckades han med. Jag fick klumpar i magen så fort han skrev, så fort namnet kom upp på Facebook, på msn, på sms. Jag ville bara fly därifrån, att alla hoten skulle försvinna.” säger ”Ellinor” i programmet.

”Jesper” var 23 år förra året när han utsatte över 130 flickor för liknande saker som ”Ellinor” var med om. Han fick bilder från tjejerna som han prydligt sorterade in i mappar på ett USB-minne. ”Jesper” är från min hemtrakt, bor drygt en mil från där jag är uppväxt. Men det är inte därför jag reagerade så starkt i går. Jag känner igen mig. Jag känner igen mig i gråtande ”Julia”, som bara var 11 år gammal när ”Jesper” berövade henne rätten till sin egen kropp.

Året var 1996 – jag var 12 år och det var sommarlov. Jag hade haft två tofsar på skolfotot tidigare samma år. Jag var hemma och kollade på sommarlovsmorgon. Minns verkligen den jävla dagen väl, då du berövade mig min barndom och min tillit till vuxna främmande män.

Telefonen ringde. Du kallade dig för Tobias och sa att du ringde från Aftonbladet och frågade om mina föräldrar var hemma. Jag sa nej. ”Då kanske jag kan prata med dig istället?”. Jag blev glad, tänkte att nu kommer jag hamna i tidningen. Det gjorde jag också, men av en helt annan anledning…

Den dagen tvingade du inte bara mig att göra saker med min kropp som jag inte ville göra. Den dagen tvingade du också bland annat min kompis lillasyster, som du också ringde, att smeka sig själv. Hon var sju år.

Jag vet vad du heter. Jag vet var du bor. Norrtäljeanstalten.

Det du utsatte mig och flera andra unga flickor för var före nätets genombrott. Du var drygt 20 år gammal, men dömdes till rättspsykiatrisk vård. När du ansågs färdigvårdad skaffade du en sambo, två barn, levde ett till synes vanligt familjeliv.

2009 läste jag i en av kvällstidningarna om dig igen. Jag visste direkt att det var du som hade hotat unga flickor på nätet. Orden var exakt de ord som du uttalat till mig när jag var 12. ”Efterlyst” tog upp ditt fall någon vecka senare. Det visade sig att det fanns fler offer. Du hade våldtagit en 14-årig flicka och du kallades för ”Sveriges värsta nätpedofil”.

Den här gången ansågs du inte vara psykiskt störd. Du fick åtta års fängelse på Norrtäljeanstalten där Sveriges farligaste sexbrottslingar sitter inspärrade. Du borde komma ut rätt snart om du har varit skötsam men jag är inte rädd för dig längre. Det jag är rädd för är att du kommer göra det igen – beröva andra unga flickor deras barndom.

Efter ”Uppdrag granskning” i går uppmanades man att dela med sig av sina egna erfarenheter med hashtagen #InteEnsam. Och varken “Ellinor” eller “Julia” eller någon annan som har blivit utsatta för en sådan som “Jesper” är ensamma.

Jag är en av er.

Känner du igen dig får du gärna dela med dig på sociala medier och använda hashtagen #InteEnsam.