Ola-Conny Wallgren om tuffa uppväxten: "Har påverkat mig mycket"

Det är långt till Ullared – jag sover halva vägen till min fotografs förtret, och när vi kommer fram är det storm och spöregn. Här huserar Ola-Conny Wallgren, 53. En älskad figur som slog igenom i Kanal 5:s ”Ullared” med sin speciella personlighet. Nu väntar han på oss i det rikskända varuhuset som varit hans arbetsplats i många år. Vi bänkar oss på det enkla caféet intill den pågående kommersen.

Ola-Conny, kan du berätta lite om din uppväxt?

– Jag är född i Falköping, med en syster och en bror som blev utdragen med tång vid förlossningen. Han klämde en nerv vid tinningen och blev handikappad och sitter i rullstol, men är helt klar i huvudet. Sedan växte vi upp i Skövde.

Det måste ha haft en stor påverkan på hela familjen?

– Jag var jobbig, det fick jag alltid höra, för jag sa alltid vad jag tyckte. Och det är klart att mamma var tvungen att ta hand om min bror mycket. Sedan flyttade han till ett hem och jag minns att det var jobbigt att hälsa på honom. Alla där var så sjuka, cp-skadade och så. Jag var helt chockad och tänkte ofta på att det kunde varit jag som drabbats. Mamma var sjuk hela mitt liv också. Hon hade problem med luftrören, hon fick svår astma och åkte ut och in på sjukhus.

Hur hanterade du den oron som barn?

– Jag fick tidigt ta hand om det mesta. Laga mat och städa. Ingen hjälpte mig, och pappa, som jobbade som byggnadsarbetare, jobbade jämt. Jag blev stökig i skolan, mina vänner övergav mig och jag var mycket längre än alla andra, det störde de sig på.

Var du helt ensam med alla de här känslorna?

– Jag började jobba tidigt som dräng när jag var elva år och slet hårt; högg ved, körde hö och blev utskickad till andra lantbrukare. Jag slet som ett djur och missade mycket i skolan. Det fanns ingen som hade tid med mig hemma, med läxor och sådant. Vid några tillfällen åkte mamma in med ambulans och höll på att dö. Hon fick ingen luft. De ringde och sa att hon inte skulle klara sig och jag var väldigt rädd. Det gick så dåligt för mig och det där har påverkat mig mycket genom livet.

Hur klarade du dig överhuvudtaget?

– Jag slogs jämt. Det var ett jävla liv i 7:an och 8:an och till slut satte jag ner foten. Efter det var det ingen som rörde mig. Och ja, jag upplevde att jag var mobbad i skolan.

Vad gjorde du efter skolan då?

– Jag kom inte in på gymnasiet, pappa blev sur och jag fick hjälpa honom på byggena. Jag började en byggskola och bodde på ett ungdomshotell, men mådde dålig. Det blev bättre när jag började träna och blev duktig på kula. Sedan jobbade jag som murare och körde 15 mil om dagen till Småland. Det bästa med att jobba på byggen är att man kan spana in snygga tjejer, haha.

Och till slut träffade du en tjej?

– Min exfru träffade jag på ett dansställe, jag var 24 då. Vi förlovade oss och flyttade till Varberg och fick två döttrar och en son.

Och så tog sagan slut?

– Hon ville ha förändring, vi skilde oss för nio år sedan. Det var jobbigt för hon tog sina saker och barnen. I början funkade varannan vecka, men det var mycket bråk om barnen och jag tappade dem kändes det som. Jag var för snäll och jag mådde väldigt dåligt.

Men du träffar väl barnen regelbundet?

– I början gick det, då kom alla tre barnen till mig men sedan glesnade det ut och nu kan det gå flera månader, för jag orkar inte bråka, och vi ses inte regelbundet. Jag tog extrajobb för att kunna betala för barnen, packade coca-cola innan och efter det vanliga jobbet. Hon är omgift nu och vi är vänner.

Men du träffade en ny flickvän så småningom?

– Ja, men hon var helt besatt av mig, min syster fick ringa och göra slut och det var väldigt jobbigt. Jag fick inte prata med någon annan för henne, hon hade en app på telefonen så hon såg var jag var hela tiden.

Såpass. Hur blev du av med henne?

– Det var ett helvete och vi hamnade i tingsrätten. Så jag är livrädd för tjejer nu, vågar inte dejta. Rädd för att bli uppbunden.

Men saknar du någon, och hur ska hon vara i så fall?

– Jag har väldigt dåligt självförtroende och jag får en massa brev, men jag vet inte vad jag ska svara, jag är så osäker på mig själv.

Men här på varuhuset kanske du kan träffa någon?

– Det är härligt att stå och packa upp varor och spana lite på tjejer, de kommer och lämnar sina nummer och jag har varit på dejter. Men det funkar inte. Man måste kunna lita på varandra, ingen svartsjuka och jag gillar nog brunetter, de ser ofta trevliga ut. Jag vill ha en lugn och sansad tjej som inte är rädd för lite skit under naglarna.

Blir du trött på din parhäst Morgan ibland eller umgås ni privat?

– Det är inte lätt, jag måste få igång honom. Han säger inte ett skit, så det är jag som måste driva hela samtalet framåt.

Lever din mamma?

– Pappa dog i bukspottkörtelcancer och mamma tog jag hand om, men hon gick också bort. Och så fick min syster bröstcancer, och ett tag där var jag helt slut. Tappade minnet, glömde mina barns namn, glömde koder, tappade håret och fick besöka psykolog och ta medicin för att få tillbaka lugnet.

Tiden är slut. Och jag vill bara krama den här fantastiske, starke mannen.

LÄS OCKSÅ: Ola-Conny om sin tunga kärlekssorg: ”Det är jobbigt”
LÄS OCKSÅ: Ola-Conny om den brutna förlovningen

Foto: IBL, Micael Engström