Ola Forssmed om det plötsliga uppbrottet: "Det var en trött period och vi beslöt oss för att skiljas"

Täby centrum, norr om Stockholm. Långt ifrån mina kvarter, men tjusigt som sjutton. Jag har fått direktiv att ta mig till Espresso House för där väntar skådisen Ola Forssmed, 41. Han har redan beställt in en stor kopp kaffe och sitter lite nonchalant tillbakalutad i en fåtölj.

Ola är uppvuxen i Växjö där han bodde fram till åtta års ålder. Hans mamma försvann tidigt, något han inte minns som smärtsamt.

– Jag har egentligen inga minnen av henne alls, hon bara försvann över en natt. De separerade när jag var väldigt liten och jag växte upp med pappa. Hon bildade snabbt en ny familj, så det var bara pappa och jag.

Han lärde sig snabbt att sköta sig själv och hade en “hög pliktkänsla”, som Ola själv uttrycker det. När han var åtta flyttade de tillbaka till Österbymo, byn Olas mamma och pappa kom ifrån.

– Jag gick mellan- och högstadiet där. Pappa var teckningslärare, även min teckningslärare i högstadiet, och det var alltid många kompisar hemma hos oss. Där fanns musikinstrument och vi var de första med att ha video hemma. Senare förstod jag att det ofta var pappa mina kompisar kom för att träffa. Det blev ibland en lite märklig känsla av att vara på besök i mitt eget hem.

En regissör från teatergruppen Jordcirkus flyttade till det lilla samhället och Ola tilltalades av den akrobatiska underhållningsformen. Han anmälde sig och uppträdde med gruppen, bildade punkbandet Elvis armhålor och bestämde sig för att syssla med slagverk.

– Jag ansågs ganska bra på det, sökte till musiklinjen i Jönköping men ändrade mig i sista sekunden och sökte till teaterlinjen i Linköping istället. Tänkte att Sverige behövde en ny Börje Ahlstedt, skrattar han.

Ola var 15 år och pappan hade redan flyttat vidare till Stockholm där han fått jobb. En pojk som redde sig själv, tänker jag.

– Jag bodde hos farfar i källaren, det funkade toppen, innan jag drog till Linköping.

Där hyrde Ola in sig hos en 92-årig dam och när den tvååriga utbildningen var klar flyttade skådisen själv till Stockholm, kom in på Calle Flygare och fick under det andra året en roll i “The Buddy Holly Story”.

– Det var en ren slump, gick dit med en kompis, jag var 18 år och fick jobbet.

Det börjar fyllas på med folk i lokalen. Mitt kaffe har för längesedan kallnat och Ola fortsätter berätta om sitt stora genombrott.

– Som Micki i “Rederiet” lossnade det, jag gjorde den rollen i åtta år. Under tiden jobbade jag på olika privatteatrar på kvällarna och spelade in “Rederiet” på dagtid. Jag var aldrig hemma och jobbade jämt, men är väldigt tacksam för de åren. Figuren Micki har jag mycket att tacka för, det är så jag ser det. Att ses av cirka 2,5 miljoner tittare varje vecka, det var helt otroligt.

Ola träffade flickvännen Martina Beer, 43, för 14 år sedan då hon jobbade på ett eventbolag och de fick barnen Thea, 8, och Ian, 4. Men förhållandet började knaka i fogarna under 2012.

– Livet kom emellan kan jag nog säga. Det var en trött period, vi beslöt oss för att skiljas, att separera. Barnen tog det bra. De var vana vid att jag var borta mycket, att det redan var lite uppdelat eftersom jag i perioder spelade i andra städer. En jobbig sak var när en tidning skrev att jag lämnade mina barn. Inget kunde vara mer fel. Tvärtom låg jag sömnlös på nätterna över hur de skulle må i det här.

Paret valde att sakta försöka hitta tillbaka till varandra. Började dejta igen.

– Vi frågade oss: “Har vi några andra val?”, Det hade vi inte. Här finns någon som man kan vara sig själv med. Vi kunde inte leva utan varandra helt enkelt. Och den här kärleken till sina barn är ju också en förälskelse utöver det vanliga.

Ola beskriver sig som slätstruken, någon som inte gör större väsen av sig privat och jobbar mycket. Han säger att han gillar att få folk att skratta och tycker om att vara med familjen, men jag anar ett bråddjup bakom de snabba leendena Ola fyrar av med jämna mellanrum. Något allt annat än slätstruket.

Till hösten väntar produktionen “Det påstrukna förklädet” på Göta Lejon i Stockholm. När vi kramas hej då i det stora shoppingcentret är jag imponerad över det mod och den styrka det krävs för att välja kärleken och för att ro den i hamn en andra gång.

Vi ses på Göta Lejon, Ola. Jag kommer sitta längst fram i salongen.

Andra läser också:

Fabian Bolin i ”Snabba Cash” om cancerbeskedet: ”Värsta jag hört i mitt liv”

Laila Bagge hånas för relationen med Korosh: ”Vilken 24-åring vill synas med en medelålders tant?”

Bengt Magnussons glädjebesked: ”Jag är frisk från cancern”