Olle Jönssons svåra sorg – nu byter han tystnaden om tragedin: ”Jättejobbigt”

Efter reklamen: Tommy Nilssons 30 år gamla minne med Lasse Berghagen – blir märkbart rörd av tanken

Olle Jönsson, 68, har länge varit en älskad artist i det populära dansbandet Lasse Stefanz, tillsammans med gitarristen Christer Ericsson och trummisen Gunnar Nilsson.

Bandet har hållit på i över sex decennier och har inga som helst planer på att slå av på takten än, men på senare tiden har Olle märkt att åren börjat sätta sina spår – både på honom själv och på alla runt omkring honom – något han berättar i en intervju med Hänt.

– Förr sa man ju att vi tar ett år i taget, men nu säger vi att vi tar det en månad i taget. Så länge hälsan står oss vid, säger Olle till Hänt.

Olle Jönssons tuffa kamp mot sjukdomarna

Faktum är att de senaste åren har varit allt annat än enkelt för Olle då han drabbats av stora hälsoproblem.

Han lider dels av sjukdomen familjär tremor, som orsakar skakningar i händerna. Utöver det har han typ 2-diabetes och har också kämpat med bland annat karpaltunnelsyndrom och en hjärtinfarkt.

– Jobbigaste i mitt liv var ju när jag fick min hjärtattack naturligtvis. Då var jag inte så jävla kaxig kan man säga, säger Olle.

– Asså man kan säga såhär om man har en bucketlist med sjukdomar har jag nått upp till de flesta, tillägger han sedan med ett skratt.

Olle Jönssons stora sorg: ”De bara försvinner”

Utöver att hälsan blivit svårare att hålla schack, har Olle också blivit allt mer medveten om något annat på äldre dar – att alla de människor han en gång beundrade, som var förebilder och inspirationskällor, nu har lämnat jordelivet.

– Det som jag tycker är tråkigt är att alla ens hjältar försvinner. Varför jag börja sjunga över huvud taget kan jag tacka Sven Erik Magnusson för. Men sedan gick han och dog och vi var på hans begravning och det var jättejobbigt, förklarar Olle och fortsätter:

– Jag måste också så klart nämna att det var ett förjävligt år när Elvis dog. Då kunde jag inte sova på två-tre nätter. Han var en stor förebild för mig. Sen är det Prince och Bowie, de bara försvinner och så kommer det inget nytt. Så det är tragedier för mig.

FOTO: TT