Peter Harryson livlös i 3 veckor – nu känner han ingen lukt: ”Försvann”

Efter reklamen: Beck-skådisarna går lös på röda mattan: ”Fake news!”

Hur står det till världens bästa Peter?

– Jo, det är ganska bra. Det är synd att klaga. Tillvaron är fylld av dysterkvistar. Jag vill inte bidra med klagomål.

Du är pensionär men fortfarande en arbetsmyra av rang. Har du myror i brallan?

– Nej, då. Jag kan nog sitta still. Det gör jag gärna och ganska ofta. Hustrun och jag glor ofta på varandra framför TV:n. Vi är i ”chillaåldern” nu, förstår du. Men visst, ibland försöker jag jobba, men det går inte så bra som jag vill. Jag får färre och färre uppdrag. Det är inte alls som förr om åren. Jag känner mig inte ”färdig” ännu. Fast i höst beger vi oss ut i landet, gitarristen Bengt Magnusson och jag. Visafton i gammal god modell. Jag sjunger, Bengt spelar! Vissa skulle kanske kalla för en ”avskedsturné”, men det gör inte jag.

Vad väntar därefter? Hollywood, månne?

– Det vet jag inte riktigt! Många grejer är på gång men ingenting är bestämt.

Visst har hustrun Charlotte och du kilat stadigt sedan dinosauriernas tid?

– Ja, ungefär! 53 år eller någonting sådant där.

På vilket ställe raggade du upp Charlotte?

– Dramatiska teatern. Hon var med som danare i ”Show” – en uppsättning av Lars Forssell som jag också var med i. Fast egentligen hade jag fått känslor för henne redan ett år tidigare, under premiärfesten för en film.

Steppade du fram till Charlotte – glad i hågen – med ett glas champagne i ena handen?

– Nej, steppade gjorde jag inte. Jag hade brutit foten.

När stod bröllopet?

– 1971, för 52 år sedan.

Vad handlade ert första äktenskapsgräl om?

– Pengar, som vanligt!

Låg jag i koma i tre veckor – tappade luktsinnet

Vad luktar det i din trappuppgång?

– Fråga min fru.

Har du förlorat luktsinnet, Peter?

– Ja, faktiskt. Mer eller mindre! Du förstår, för en tid sedan låg jag på sjukhuset i femton veckor till följd av sepsis. Tre av veckorna låg jag i koma, uppkopplad till en respirator. Då försvann väldigt mycket lukt och smak, men det börjar komma tillbaka.

Vad finns det för trevligheter med att vara 70 plus?

– Finns det ens någon? Förr reste jag mycket. Åkte ofta till London. Det är inte längre aktuellt. Däremot läser jag en del om Londons historia. Det är trevligt!

Vilka minnesbilder kommer upp om du sluter ögonen och tänker på din barndom?

– Mina morföräldrar i Överum: John och Olga Johansson. De snällaste människorna på denna jord! Det fanns ett ljust sommardagsskimmer över alltihop…

Vilket årtal skulle du vilja spola tillbaka tiden till – och leva en gång till?

– Det vet jag inte om jag har lust med. Visserligen hävdar jag bestämt att allt var bättre förr, men när det kommer till kritan så kanske det inte var det.

Har du någon gång skällt ut Ingmar Bergman, Lars Norén eller någon liknande storfräsare till regissör?

– Ja, det har jag. Ingmar Bergman.

Låt höra!

– Jag kom ut från Scenskolan när jag var 22. Ingmar Bergman var världsmästare i regi, men orättvis, tyckte jag. Vid ett tillfälle skulle han sätta mig på plats. Han skällde ut mig inför hela ensemblen, som man gjorde på den tiden. ”Du kommer alltid för sent till repetitionerna!”, sa han.

Hade Ingmar rätt?

– Nej, det hade han inte.

Åkte din köttkniv fram i det läget, Peter?

– Nej, däremot sa jag så här: ”Till skillnad från dig så är jag uppfostrad, jag kommer in sist i rummet eftersom jag håller upp dörren för mina äldre kollegor”.

Fick Ingmar något svart i blicken?

– Nej, nej, han tog det bra. ”Jaha, jag förstår”, svarade han. Förhoppningsvis skrev han inte upp mig i ”svarta boken”. Jag tror inte att jag betydde så mycket för honom, (skratt).

Vad är störst skillnad på kändisen Peter Harryson och privatpersonen Peter Harryson?

– Man ska inte tro på det där med den där kändisen! Det är inte jag som skapat honom, det är ni som gjort det! Ibland överträffar han verkligheten, tycker jag.

Har du en fjärilssamling?

– Nej.

Vad samlar du på då, Peter?

– Krogbesök, fast det blir sämre och sämre med den varan. Förr om åren gick jag ofta på krogen. Nu blir det nästan uteslutande goda middagar i goda vänners lag. Sedan är jag väldigt god vän med Ulf Wagner som har egen restaurang. Det är inte det sämsta!

Saknaden efter kollegorna: ”Nästan alla mina vänner är döda”

Vilken succé kan du tänka dig att göra comeback med om du enbart får välja mellan ”Rederiet”, ”Så ska det låta” och ”Bananer i pyjamas”?

– ”Rederiet”. Det är det roligaste jag gjort. Det gör jag gärna igen. Fast i så fall måste Bert-Åke Varg återuppstå. Jag saknar honom. Bert-Åke var min reservfar. Han var mycket trevlig. Oerhört vänlig. Det är för jävligt. Nästan alla mina vänner är döda.

Är du tjenis med kungen eller kan monarkin dra dit pepparn växer?

– Vi sitter i samma akademi, kungen och jag: gastronomiska akademien. Vi ses ett par gånger om året.

Hur är kungen, då?

– Han är en mycket trevlig människa.

Så honom har du inte skällt ut?

– Nej, det har inte funnits anledning.

Vilken mumsighet får dig att spinna som en katt?

– Svensk löjrom. Kalix ska det vara. Mums!

Slutligen Peter, vad skulle du välja: ta en simtur i en surströmmingsburk, tillbringa tre år i en rymdkapsel ihop med din agent Rickard Werecki och få soppatorsk på hemvägen åka cykla omkring på en damcykel från 60-talet och spraya nässpray på förbipasserande?

– (Skratt). Då skulle jag nog välja nässprayen. Det andra kan jag inte tänka mig!

FOTO: TT