Rickard Olsson flyttar efter skilsmässan från Giséle: ”Fantastiskt”

Efter reklamen: Rickard Olssons skräck under tv-inspelningen: ”Elakt av programledningen”

Stopp ett tag, Rickard. Hur mås det?

– Jo, för att citera prins Daniel från Ockelbo så är känslorna ”all over the place”. Det känns väldigt bra – om än på nattgammal is. Vi hade fest här igår för hela grannskapet. Det var 30, 40 personer här. Alla grillade och det var så mycket kärlek i luften att jag blev helt golvad, faktiskt. Då känner man ändå att jag har betytt någonting för någon och att dem visar det nu. Väldigt härligt!

Senaste månaderna har du gått igenom en skilsmässa som varit allt annat än en barnlek. Hur mår du nu och hur många terapitimmar är du i behov av nu – efter allt du faktiskt gått igenom?

– Jag tror att jag klarar mig utan terapi, faktiskt. Min terapi är att jag babblar väldigt mycket med alla. Jag går inte omkring och kapslar in saker, men det betyder inte att jag måste babbla med media. Den typen av terapi behöver jag inte.

Så du mår bra, alltså?

– Ja, absolut! Det är vår där ute. Jag har vår i kroppen. Hängivningens tid. Häggen blommar och sirenerna är på gång. Jag också!

Har du lämnat boden på tomten och återvänt till huset?

– Jaaaa!

Hur är det att vara ungkarl?

– Det är fantastiskt. Jag är suverän i alla mina beslut. Jag kan äta vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill.

Vilken maträtt har du ätit alldeles för ofta senaste månaderna?

– Vita bönor med fläsk. Cowboymiddag. Det går väldigt fort att göra i ett väldigt litet kök.

Vilken typ av tjej är du på jakt efter?

– Jag kan svara på den frågan den dagen jag är på jakt. Det är jag inte nu.

Vad är det första du ser när du slår upp ögonen på morgnarna?

– Harry, hunden. Han brukar ligga där bredvid och grymta.

Hur ser din frukostrutin ut?

– Senaste tiden har jag lagt mig till med en ny vana. Jag träffade en 76-årig frisksportare. Han sa att han alltid äter en sillmacka till frukost. Då tänkte jag: ”Om han är 76 och så jävla pigg, då köper jag också en burk inlagd sill”. Jag lägger två sillbitar på en Vasa sport-macka. Det är så fruktansvärt gott! Till det blir det en stor balja svart kaffe. Sill och kaffe är underskattat. Kaffet dricker jag förstås på fat. Snart börjar jag nog köpa makrill på burk också. Det är nästa grej, men då måste man nog vara 60, tror jag.

Som programledare har du gjort det mesta. Du har hörts och synts i alltifrån Bullen och Söndagsöppet och Bingolotto till Vem vet mest, Nyhetsmorgon, Morgonpasset i P3 och P4 Extra. Vilket program har varit roligast att leda?

– Vem vet mest. Det var roligast över tid och har betytt så mycket för så många. Folk hör fortfarande av sig och säger att de saknar det programmet. Vem vet mest var så mycket public service som det bara kan bli. Folkbildning.

Numera håller du låda i Star FM, radiostationen. Trivs du?

– Ja, en del av mig trivs som tusan! En annan del av mig vill så klart göra fler och andra grejer.

Sveriges radio-folket sitter i en betongklump till hus några stenkast från Kaknästornet. Var har du din arbetsplats?

– På Ringvägen 52. Det är Viaplay, gamla TV3, Stenbeck. Viaplay är ett märkligt mediehus – för det finns ingen nyhetsredaktion. Det finns ingen nyhetspuls i huset. Det är bara drama.

Är du kändast på bygget?

– Kanske om man går utanför huset, men i huset så är jag inte kändast. Det är Roger Nordin – som är kung över ”kurredutterna” på Kurrekurredutt-ön. Sedan har du Laila Bagge också. Och Camilla Läckberg förstås, som får göra alla dokusåpor.

Har du alltid jobbat med media?

– Nej, tidigare var jag hemsamarit. Jag var även sjukvårdsbiträde inom öppenvården, kaffeförpackare på Gevalia, tidningsbud och medhjälpare för personer med funktionsvariationer.

Var såg du dagens ljus?

– På Södersjukhuset. Andra dagens ljus var i Gävle, tror jag. Det känns som jag bara föddes i Stockholm och for raka vägen till Gävle.

Hur såg familjekonstellationen ut?

– Det var jag och mamma. Som jag fått det berättat för mig så var pappa bara med första halvåret. Mamma var ung när hon fick mig. 20, tror jag. Pappa var raggarkung, sedan fick de mig. Mamma gick in i föräldraskapet, pappa fortsatte vara raggarkung.

Är dina päron fortfarande i livet?

– Japp, båda två!

Hur var du som liten grabb?

– Ungefär som jag är nu: nyfiken och lite busig. Inte ”dum-i-huvudet-busig” utan ”prova-på-busig”.

Vad hette din första flickvän?

– Anna-Karin. Det var av henne jag fick mitt livs första kyss. Jag minns fortfarande den kyssen, den var fantastisk. Det gick som eldar genom kroppen. Blixt och dunder, magiska under, (skratt).

Berätta om din allra första lya!

– Det var ett litet ”pörte” på 20 kvadrat, en övernattningsläget som Arbetarbladet hade i Gävle. Jag var 18 då jag flyttade dit. Märkligt nog minns jag fortfarande telefonnumret: 026-116267.

Vilket årtal blev du kändis?

– 1998, kanske. Jag var 31 år och började göra Bullen. Det kändes inte så himla konstigt, faktiskt, för redan i gymnasiet – då jag gick med mamma på stan – så sa hon: ”Du känner ju alla!” Jag hejade på alla. Jag har alltid haft ett slags ”hejansikte”.

Vad handlade den första tidningsartikeln om – om dig?

– Om att jag skulle ta över Morgonpasset efter Tomas Tengby. Det är för övrigt ett jobbuppdrag som jag är otroligt tacksam för att jag överlevde. Du förstår, jag fick ta emot så mycket hat. Tomas Tengby var älskad, hade två miljoner lyssnare. Så kom det en okänd rackare från Gävle som ingen kände igen… Det var riktigt hårda tongångar. Fyra på morgnarna var jag ensam i radiohuset. Jag stod där i ett mörkt kontorsrum och tömde telefonsvararen – som var full av hat. Jag stod där och folk bara skrek ut sitt hat mot mig. En timme senare stod jag framför mikrofonen och utbrast: ”Hej och god morgon!” Så jävla hårt. Snacka om stålbad.

Vad gör du för att sätta guldkant på vardagen?

– Köper skaldjur. Jag älskar färska räkor. Gärna utan aioli och tjafs. Bara rena räkor. Svenska räkor är godast i världen.

Hur är du som pappa?

– Bra, tror jag! Jag är en bra livskamrat till Asta. Vi är nära.

Vad har du för drömmar om framtiden?

– Jag vill gärna använda mig av mina erfarenheter som jag fått, yrkesmässigt och mänskligt. Jag skulle vilja använda det och göra någonting som är riktigt jävla bra. Jag vet inte om jag ska åka på turné eller vad jag ska hitta på. Viktigast är att jag liksom slutar stå i vägen för mig själv…

Slutligen Rickard, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Tveklöst mellan hemkomst och middag. Lugnet. Jag älskar att komma hem!

FOTO: Hans Shimoda/TT, discovery+